Sisel
Sisel (Spermophilus citellus) är en dagaktiv, underjordiskt levande gnagare som tillhör ekorrfamiljen.
| Sisel Status i världen: Sårbar[1] | |
 Sisel i bomynningen | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Underordning | Ekorrartade gnagare Sciuromorpha |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Tribus | Marmotini |
| Släkte | Sislar Spermophilus |
| Art | Sisel S. citellus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spermophilus citellus | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde enligt IUCN | |
 Ätande sisel | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi redigera
De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.[2][3]
Catalogue of Life listar fyra underarter:[4]
- Spermophilus citellus citellus (Linnaeus, 1766)
- Spermophilus citellus gradojevici (V. Martino & E. Martino, 1929)
- Spermophilus citellus istricus (Calinescu, 1934)
- Spermophilus citellus martinoi (Peshchev, 1955)
Utseende redigera
Siseln är gulgrå på ovansidan och blekgul på undersidan. Kroppslängden uppgår till 19–22 cm förutom svansen som är 5,5–7,5 cm lång. Vikten är mellan 240 och 340 g. Öronen är mycket små.[5]
Utbredning redigera
Siseln finns i Östeuropa och Asien till Georgien, Turkiet och Israel.[6] Dess västligaste förekomst var fram till 1950-talet östra Tyskland där arten idag ska återinföras.
Ekologi redigera
Siseln lever underjordiskt i gångsystem, som den gräver i mjuk jord. Den föredrar stäpplandskap, även odlade sådana.[5] Den bildar kolonier. Den sover vintersömn från oktober - november till omkring mars, under vilken kroppstemperaturen kan sjunka så lågt som till 8 °C. Parningstiden infaller kort efter vintersömnens slut, och i april till juni får den 3-11[6] (oftast 5-8) ungar.[5]
Föda redigera
Siseln lever av fröer, gärna sädeskorn, samt örter, rötter, frukter och bär. Även animalisk föda, bland annat insekter, kan tas.[6] Maten transporteras i kindpåsar till underjordiska förråd[5].
Referenser redigera
- ^ Spermophilus citellus på IUCN:s rödlista, auktor: Coroiu, C., Kryštufek, B., Vohralík, V. & Zagorodnyuk, I. 2008, besökt 17 november 2010.
- ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016. Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V., (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+citellus/match/1. Läst 4 mars 2016.
- ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 86-88. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 163-164. ISBN 91-20-06724-0
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Sisel.
