Signe Hasso
Signe Eleonora Cecilia Hasso, född Larsson den 15 augusti 1915[3] i Kungsholms församling, Stockholm, död 7 juni 2002 i Los Angeles, Kalifornien, var en svensk-amerikansk skådespelare, författare och kompositör.
| Signe Hasso | |
 | |
| Född | Signe Eleonora Cecilia Larsson 15 augusti 1915 Kungsholms församling, Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 7 juni 2002 (86 år) Los Angeles, USA |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1][2] kartor |
| Andra namn | Signe Larsson |
| Aktiva år | 1927–1998 |
| Make | Harry Hartnagel Hasso (1933–1941; skilda) William Langford (1954?–1955; hans död) |
| Betydande roller | |
| Monika Hall i Karriär Kristina Ahrengren i Vi två Emilie Högqvist i Filmen om Emelie Högqvist Brita i Dubbelliv | |
| IMDb SFDb | |
BiografiRedigera
Signe Hasso föräldrar var kontorschefen Johannes Petrus "Kefas" Larsson från Dalarna och Helfrid Elisabet Johanna Lindström från Stockholm.
Debut på DramatenRedigera
Hasso var endast 12 år när hon den sista november 1927, med namnet Signe Larsson, debuterade på Dramaten i Stockholm i Molières Den inbillade sjuke. Hon återkom till nationalscenen även den nästföljande hösten som Agnes i Pär Lagerkvists Han som fick leva om sitt liv med Anna Lindahl, Märta Ekström och Alf Sjöberg i rollerna.
Hon var ännu inte fyllda 17 år när hon i augusti 1932 kom in på Dramatens elevskola
Hon arbetade därefter vid Blancheteatern 1934–1935 och 1935–1939 vid Dramatiska teatern.[4]
Sin första spelfilm gjorde hon 1933, Tystnadens hus. Vid inspelningen av filmen mötte Signe den tyske filmfotografen Harry Hasso, som blev hennes första make.
Hasso reste till Hollywood 1940 och 1948 blev hon amerikansk medborgare. Redan 1950 hade hon hunnit spela med i fjorton filmer i Hollywood. Då gjorde hon ett gästbesök i sitt gamla hemland för att medverka i Ingmar Bergmans Sånt händer inte här. Under sin karriär gjorde Signe Hasso drygt 30 filmer, och hade motspelare som Spencer Tracy, Gary Cooper, George Sanders, Bob Hope, Cary Grant och Dick Powell.
Åter i SverigeRedigera
Signes elevkamrat från Dramatens elevskola Frank Sundström som då var chef för Lilla teatern i Stockholm lockade henne att på våren 1959 gästspela i Aldo de Benedettis komedi: I sista minuten. Det betraktades som en sensation att Signe Hasso nu kom tillbaka till Sverige för att spela teater så föreställningen blev en stor succé och gavs 150 gånger. Hon repriserade rollen i december 1960 vid ett gästspel på Hälsingborgs stadsteater och i samband med det spelades föreställningen även in för teve.
I april 1964 gästspelade hon och Max von Sydow på Upsala-Gävle stadsteater i Frank Sundströms uppsättning av Pirandellos Jättarna på berget. Återigen fyllde hon salongen så det blev stadsteaterns dittills största publiksuccé. Föreställningen som hyllats av kritikerkåren bjöds in till Stockholms festspel och Hasso återvände till Sverige i början på juni samma år för de nio extra föreställningarna på Oscarsteatern.
1978 stod Hasso för sista gången på en svensk teaterscen när hon ersatte den insjuknade Zarah Leander som Madame Armfeldt i musikalen Sommarnattens leende på Folkan i Stockholm. I föreställningen medverkade Jan Malmsjö, Ulla Sallert, Grynet Molvig, Helena Kallenbäck och Staffan Götestam med flera.
Hasso återvände dock ytterligare en gång till Sverige som skådespelare med rollen som Sonja Bengtsson i Rolf Sohlmans TV-film Pappa är död, 1982. Där spelade Hasso mot Kjell Bergqvist, Agneta Eckemyr och Lena Olin. De två sistnämnda har ju också varit verksamma i USA.
Priser och utmärkelserRedigera
Signe Hasso är en av sex svenska stjärnor som hedrats med en stjärna på Hollywood Walk of Fame. År 1989 blev Signe Hasso årets svensk-amerikan. Hon gjorde comeback med filmen One Hell of a Guy (1998) mot skådespelaren Rob Lowe.
Hon mottog Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1935 och det första nordiska Gösta Ekmanpriset 1939. På 1960-talet turnerade Hasso med musikalen Cabaret i USA. Hon tilldelades Vasaorden 1972.
Hasso skrev också ett antal böcker och musik till bland annat Alice Babs. Romandebuten kom 1977 med Momo som skildrar hennes uppväxt i mellankrigstidens Stockholm, med vilken hon vann en romantävling.
Signe Hasso avled på Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles i USA. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[5][6]
Filmografi i urvalRedigera
- 1933 – Tystnadens hus
- 1937 – Häxnatten
- 1938 – Karriär
- 1938 – Geld fällt vom Himmel
- 1938 – Pengar från skyn
- 1939 – Filmen om Emelie Högqvist
- 1939 – Vi två
- 1940 – Vildmarkens sång
- 1940 – Stål
- 1940 – Än en gång Gösta Ekman (kortfilm)
- 1940 – Vi tre
- 1940 – Stora famnen
- 1941 – Den ljusnande framtid
- 1942 – Det kommer en dag
- 1943 – Uppdrag i Bretagne
- 1943 – Himlen kan vänta
- 1944 – En hjältes liv
- 1944 – Det sjunde korset
- 1945 – Farligt spel
- 1945 – Möte i dimman
- 1945 – Huset vid 92:dra gatan
- 1946 – Strange Triangle
- 1946 – En skandal i Paris
- 1947 – Kungen från New York
- 1947 – Dubbelliv
- 1948 – Opium
- 1950 – Operation X
- 1950 – Farlig frihet
- 1950 – Sånt händer inte här
- 1952 – Hans Christian Andersen Fairy Tales (kortfilm)
- 1954 – Drama i St. Moritz
- 1954 – Taxi 13
- 1954 – Foreign Intrigue (TV-serie)
- 1955 – Den underbara lögnen
- 1963 – Bröderna Cartwright (TV-serie)
- 1975 – Den vilda jakten på riddarfalken från Malta
- 1976 – Sherlock Holmes i New York (TV-film)
- 1977 – Ingen dans på rosor
- 1981 – Evita Peron (TV-film)
- 1981 – Magnum, P.I. (TV-serie)
- 1982 – Fame (TV-serie)
- 1982 – Pappa är död (TV-film)
- 1985 – Trapper John, M.D. (TV-serie)
- 1998 – One Hell of a Guy
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1927 | Louison | Den inbillade sjuke Molière |
Olof Molander | Dramaten |
| 1934 | Fernande | Domino Marcel Achard |
Per Lindberg | Blancheteatern[7] |
| Manuela von Meinhardis | Flickor i uniform Christa Winsloe |
Harry Roeck Hansen | Blancheteatern[8] | |
| 1935 | Margaret | Bizarr musik Rodney Ackland |
Harry Roeck-Hansen | Blancheteatern[9] |
| Medverkande | Härmed hava vi nöjet, revy Kar de Mumma, Karl-Ewert och Alf Henrikson |
Harry Roeck-Hansen | Blancheteatern[10] | |
| Muriel Mc Comber | Ljuva ungdomstid Eugene O'Neill |
Rune Carlsten | Dramaten | |
| Electrical girl | Kvartetten som sprängdes Birger Sjöberg |
Rune Carlsten | Dramaten | |
| 1936 | Francine | Huset vid landsvägen Jean Jacques Bernard |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| 1936 | Natalie | Kokosnöten Marcel Achard |
Rune Carlsten | Dramaten |
| 1937 | Lillian | Vår ära och vår makt Nordahl Grieg |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| Ann | En sån dag! Dodie Smith |
Rune Carlsten | Dramaten | |
| 1940 | Susie | Fröken kyrkråtta (A templom egére) Ladislas Fodor och Ludvig Schinseder |
Ernst Eklund | Oscarsteatern[11] [12] |
| 1951 | Maud Abbott | Glad Tidings
Edward Mabley |
Melvyn Douglas | Lyceum Theatre, New York |
| 1952 | Rebecca West | Rosmersholm | St Martin's Theatre, London | |
| 1956 | Orinthia | The Apple Cart | George Schaefer | Plymouth Theatre, New York |
| 1959 | Renata Adorni | I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti )
Aldo de Benedetti |
Frank Sundström | Lilla teatern, Stockholm |
| 1960 | Renata Adorni | I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti )
Aldo de Benedetti |
Frank Sundström | Hälsingborgs stadsteater |
| 1964 | Ilse | Jättarna på berget | Frank Sundström | Upsala-Gävle stadsteater
Oscarsteatern (gästspel) |
| 1966-1969 | Fräulein Schneider
(ersatte Lotte Lenya) |
Cabaret | Harold Prince | Broadhurst Theatre, New York
Följt av en över ett år lång USA-turné som spelade på bl.a: Curran Theatre, San Francisco, Ahmanson Theatre, Los Angeles och Forrest Theatre, Philadelphia |
| 1979 | Desirée Armfelt | Sommarnattens leende Stephen Sondheim och Hugh Wheeler |
Stig Olin | Folkan[13] |
Bibliografi, svenska utgåvorRedigera
- Momo. Höganäs: Bra böcker. 1977. Libris länk
- Hoppa hoppa hage och andra rim. Stockholm: Askild & Kärnekull. 1978. Libris länk. ISBN 91-7008-972-8
- Kom slott. Stockholm: Askild & Kärnekull. 1978. Libris länk. ISBN 91-7008-883-7
- Ditt liv i siffror : en bok om numerologi. Stockholm: Trevi. 1983. Libris länk. ISBN 91-7160-648-3
- Inte än. Stockholm: Trevi. 1988. Libris länk. ISBN 91-7160-847-8
- Om igen. Stockholm: Trevi. 1989. Libris länk. ISBN 91-7160-887-7
- Tidens vän. Stockholm: Trevi. 1990. Libris länk. ISBN 91-7160-956-3
ReferenserRedigera
- ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 27 mars 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ Hasso, SIGNE ELEONORA CECILIA, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 27 mars 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ 1915 års Födelsebok för Kungsholms församling och dess Dopbok, sid 91; Ericson Uno, Engström Klas, red (1991). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 8, Hagen-Högl. Höganäs: Bra böcker. sid. 101. Libris länk. ISBN 91-7752-266-4 (Wiken (Bra böcker)
- ^ Hasso, Signe i Svenska män och kvinnor (1946)
- ^ Hitta graven
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Domino”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22072&pos=81. Läst 11 april 2016.
- ^ Svenska Dagbladets årsbok 1934 s. 181
- ^ ”Bizarr musik”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22089&pos=85. Läst 11 april 2016.
- ^ ”Revysuccès på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 13. 5 maj 1935. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-05-05/121/13. Läst 8 januari 2016.
- ^ ”Signe Hasso på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 14 april 1940. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-04-14/101/11. Läst 27 januari 2016.
- ^ Stockholms teatrar 1940 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1940 (1941) s. 210
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 28. 12 januari 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-01-12/10/28. Läst 20 augusti 2015.
Vidare läsningRedigera
- Rosvall, Ted; Hoffsten, Mikael (2017). Svenskamerikaner : kända och okända. Solna: Sveriges släktforskarförbund. sid. 20-21. Libris länk. ISBN 978-91-88341-14-3
- Vintkvist, Jennifer: Signe Hasso i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
Externa länkarRedigera
- Signe Hasso på Internet Movie Database (engelska)
- Signe Hasso på Svensk Filmdatabas
- Signe Larsson i Dramatens rollbok
- Signe Hasso i Dramatens rollbok
- Aftonladet: Signe Hasso död
- Signe Hassos arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)