Signe Hasso

svensk-amerikansk skådespelare, författare och kompositör

Signe Eleonora Cecilia Hasso, född Larsson den 15 augusti 1915[3] i Kungsholms församling, Stockholm, död 7 juni 2002 i Los Angeles, Kalifornien, var en svensk-amerikansk skådespelare, författare och kompositör.

Signe Hasso
Signe-hasso.jpg
FöddSigne Eleonora Cecilia Larsson
15 augusti 1915
Kungsholms församling, Stockholm, Sverige
Död7 juni 2002 (86 år)
Los Angeles, USA
BegravdNorra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Andra namnSigne Larsson
Aktiva år1927–1998
MakeHarry Hartnagel Hasso
(1933–1941; skilda)
William Langford
(1954?–1955; hans död)
Betydande roller
Monika Hall i Karriär
Kristina Ahrengren i Vi två
Emilie Högqvist i Filmen om Emelie Högqvist
Brita i Dubbelliv
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Signe Hasso föräldrar var kontorschefen Johannes Petrus "Kefas" Larsson från Dalarna och Helfrid Elisabet Johanna Lindström från Stockholm.

Debut på DramatenRedigera

Hasso var endast 12 år när hon den sista november 1927, med namnet Signe Larsson, debuterade på Dramaten i Stockholm i Molières Den inbillade sjuke. Hon återkom till nationalscenen även den nästföljande hösten som Agnes i Pär Lagerkvists Han som fick leva om sitt liv med Anna Lindahl, Märta Ekström och Alf Sjöberg i rollerna.

Hon var ännu inte fyllda 17 år när hon i augusti 1932 kom in på Dramatens elevskola

Hon arbetade därefter vid Blancheteatern 1934–1935 och 1935–1939 vid Dramatiska teatern.[4]

Sin första spelfilm gjorde hon 1933, Tystnadens hus. Vid inspelningen av filmen mötte Signe den tyske filmfotografen Harry Hasso, som blev hennes första make.

Hasso reste till Hollywood 1940 och 1948 blev hon amerikansk medborgare. Redan 1950 hade hon hunnit spela med i fjorton filmer i Hollywood. Då gjorde hon ett gästbesök i sitt gamla hemland för att medverka i Ingmar Bergmans Sånt händer inte här. Under sin karriär gjorde Signe Hasso drygt 30 filmer, och hade motspelare som Spencer Tracy, Gary Cooper, George Sanders, Bob Hope, Cary Grant och Dick Powell.

Åter i SverigeRedigera

Signes elevkamrat från Dramatens elevskola Frank Sundström som då var chef för Lilla teatern i Stockholm lockade henne att på våren 1959 gästspela i Aldo de Benedettis komedi: I sista minuten. Det betraktades som en sensation att Signe Hasso nu kom tillbaka till Sverige för att spela teater så föreställningen blev en stor succé och gavs 150 gånger. Hon repriserade rollen i december 1960 vid ett gästspel på Hälsingborgs stadsteater och i samband med det spelades föreställningen även in för teve.

I april 1964 gästspelade hon och Max von SydowUpsala-Gävle stadsteater i Frank Sundströms uppsättning av Pirandellos Jättarna på berget. Återigen fyllde hon salongen så det blev stadsteaterns dittills största publiksuccé. Föreställningen som hyllats av kritikerkåren bjöds in till Stockholms festspel och Hasso återvände till Sverige i början på juni samma år för de nio extra föreställningarna på Oscarsteatern.

1978 stod Hasso för sista gången på en svensk teaterscen när hon ersatte den insjuknade Zarah Leander som Madame Armfeldt i musikalen Sommarnattens leendeFolkan i Stockholm. I föreställningen medverkade Jan Malmsjö, Ulla Sallert, Grynet Molvig, Helena Kallenbäck och Staffan Götestam med flera.

Hasso återvände dock ytterligare en gång till Sverige som skådespelare med rollen som Sonja Bengtsson i Rolf Sohlmans TV-film Pappa är död, 1982. Där spelade Hasso mot Kjell Bergqvist, Agneta Eckemyr och Lena Olin. De två sistnämnda har ju också varit verksamma i USA.

Priser och utmärkelserRedigera

Signe Hasso är en av sex svenska stjärnor som hedrats med en stjärna på Hollywood Walk of Fame. År 1989 blev Signe Hasso årets svensk-amerikan. Hon gjorde comeback med filmen One Hell of a Guy (1998) mot skådespelaren Rob Lowe.

Hon mottog Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1935 och det första nordiska Gösta Ekmanpriset 1939. På 1960-talet turnerade Hasso med musikalen Cabaret i USA. Hon tilldelades Vasaorden 1972.

Hasso skrev också ett antal böcker och musik till bland annat Alice Babs. Romandebuten kom 1977 med Momo som skildrar hennes uppväxt i mellankrigstidens Stockholm, med vilken hon vann en romantävling.

Signe Hasso avled på Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles i USA. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[5][6]

Filmografi i urvalRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1927 Louison Den inbillade sjuke
Molière
Olof Molander Dramaten
1934 Fernande Domino
Marcel Achard
Per Lindberg Blancheteatern[7]
Manuela von Meinhardis Flickor i uniform
Christa Winsloe
Harry Roeck Hansen Blancheteatern[8]
1935 Margaret Bizarr musik
Rodney Ackland
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[9]
Medverkande Härmed hava vi nöjet, revy
Kar de Mumma, Karl-Ewert och Alf Henrikson
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
Muriel Mc Comber Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Rune Carlsten Dramaten
Electrical girl Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
1936 Francine Huset vid landsvägen
Jean Jacques Bernard
Alf Sjöberg Dramaten
1936 Natalie Kokosnöten
Marcel Achard
Rune Carlsten Dramaten
1937 Lillian Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
Ann En sån dag!
Dodie Smith
Rune Carlsten Dramaten
1940 Susie Fröken kyrkråtta (A templom egére)
Ladislas Fodor och Ludvig Schinseder
Ernst Eklund Oscarsteatern[11] [12]
1951 Maud Abbott Glad Tidings

Edward Mabley

Melvyn Douglas Lyceum Theatre, New York
1952 Rebecca West Rosmersholm

Henrik Ibsen

St Martin's Theatre, London
1956 Orinthia The Apple Cart

Georg Bernard Shaw

George Schaefer Plymouth Theatre, New York
1959 Renata Adorni I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti )

Aldo de Benedetti

Frank Sundström Lilla teatern, Stockholm
1960 Renata Adorni I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti )

Aldo de Benedetti

Frank Sundström Hälsingborgs stadsteater
1964 Ilse Jättarna på berget

Luigi Pirandello

Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater

Oscarsteatern (gästspel)

1966-1969 Fräulein Schneider

(ersatte Lotte Lenya)

Cabaret

John Kander/Fred Ebb

Harold Prince Broadhurst Theatre, New York

Följt av en över ett år lång USA-turné som spelade på bl.a:

Curran Theatre, San Francisco, Ahmanson Theatre, Los Angeles och Forrest Theatre, Philadelphia

1979 Desirée Armfelt Sommarnattens leende
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Stig Olin Folkan[13]

Bibliografi, svenska utgåvorRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 27 mars 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Hasso, SIGNE ELEONORA CECILIA, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 27 mars 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ 1915 års Födelsebok för Kungsholms församling och dess Dopbok, sid 91; Ericson Uno, Engström Klas, red (1991). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 8, Hagen-Högl. Höganäs: Bra böcker. sid. 101. Libris länk. ISBN 91-7752-266-4 (Wiken (Bra böcker) 
  4. ^ Hasso, Signe i Svenska män och kvinnor (1946)
  5. ^ Hitta graven
  6. ^ SvenskaGravar
  7. ^ ”Domino”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22072&pos=81. Läst 11 april 2016. 
  8. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1934 s. 181
  9. ^ ”Bizarr musik”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22089&pos=85. Läst 11 april 2016. 
  10. ^ Revysuccès på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 13. 5 maj 1935. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-05-05/121/13. Läst 8 januari 2016. 
  11. ^ Signe Hasso på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 14 april 1940. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-04-14/101/11. Läst 27 januari 2016. 
  12. ^ Stockholms teatrar 1940 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1940 (1941) s. 210
  13. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 28. 12 januari 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-01-12/10/28. Läst 20 augusti 2015. 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera