Sam Larsson (politiker)
Axel Samuel (Sam) Emanuel Larsson, i riksdagen kallad Larsson i Ulriksdal, född 30 september 1883 i Uppsala, död 24 december 1945 i Ulriksdal, Solna, var en svensk ämbetsman och politiker (folkpartist). Han var Sveriges socialminister 1930–1932.[1]
| Sam Larsson | |
.jpg) | |
| Tid i befattningen 7 juni 1930–24 september 1932 | |
| Statsminister | Carl Gustaf Ekman (1930–1932) Felix Hamrin (1932) |
|---|---|
| Företrädare | Sven Lübeck |
| Efterträdare | Gustav Möller |
| Mandatperiod 1933–1945 | |
| Valkrets | Västernorrlands läns och Jämtlands läns valkrets |
| Uppdrag i riksdagen | |
| Ledamot i andra lagutskottet (1933–1937) Ledamot i utrikesutskottet (1938–1944) | |
| Född | 30 september 1883 Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län |
| Död | 24 december 1945 (62 år) Ulriksdal, Solna församling, Stockholms län |
| Nationalitet |  Svensk
|
| Politiskt parti | Frisinnade folkpartiet (före 1935) Folkpartiet (1935–1945) |
| Utbildning | Uppsala universitet |
| Yrke | Ämbetsman, politiker |
| Ministär | Ekman II Hamrin |
Biografi
redigeraEfter mogenhetsexamen 1904 studerade Larsson statsvetenskap vid Uppsala universitet, där han blev fil. kand. 1910. Han gjorde därefter karriär i olika ämbetsverk, bland annat som föreståndare för Järnvägsstyrelsens statistik 1915 och byråchef i Kontrollstyrelsen från 1920. Han var landstingsman för Stockholms län 1918–1926 samt från 1939.
Åren 1930–1932 var han socialminister i C.G. Ekmans andra regering och Felix Hamrins regering, och fick i denna befattning hantera flera svåra sociala problem som framkallats genom den ekonomiska depressionen. Han kom även att få kritik, särskilt från vänsterhåll, för sin roll i de så kallade Ådalshändelserna i maj 1931, då han som högste ansvarige (motsvarande inrikesminister) tagit beslutet att inkalla militären för att skydda strejkbrytarna i Ådalen.[2] Därefter var han tillförordnad chef för Kontrollstyrelsen 1933–1934 och generaldirektör för Riksförsäkringsanstalten från 1935. Han anlitades i ett stort antal statliga utredningar.
Larsson var riksdagsledamot i första kammaren 1933–1945 för Västernorrlands läns och Jämtlands läns valkrets och tillhörde Frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp Frisinnade folkpartiet, efter återföreningen 1935 ersatt av Folkpartiet. I riksdagen var han bland annat ledamot i andra lagutskottet 1933–1937 och i utrikesutskottet 1938–1944. Han var också ordförande i Folkpartiets förstakammargrupp 1938–1944.
Som riksdagsledamot engagerade han sig bland annat i socialpolitiska frågor. Han tillhörde särskilda utskottet för krisfrågorna vid 1933 års riksdag. Larsson studerade ingående rusdryckslagstiftningen i olika länder och deltog verksamt i kampen mot spritsmugglingen. Han var ordförande i 1932 års arbetslöshetsförsäkringskommitté.[1]
Privatliv
redigeraSam Larsson var son till akademivaktmästaren Carl Axel Larsson och Vilhelmina Katarina, född Grandin. Han gifte sig 1914 med Karin Ingeborg Elmén.[3]
Sam Larsson var aktiv i Templarorden.
Se även
redigeraKällor
redigera- Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 236
Noter
redigera- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 982
- ^ Kent Zetterberg, ”A Samuel (Sam) E Larsson”, Svenskt biografiskt lexikon band 22 (1977–1979), s. 325. Läst 12 december 2023.
- ^ Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok band 4. I–Lindner (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1948), s. 483–484. Läst 12 december 2023.