Södermanlands runinskrifter 46

runristning i Södermanland (Nykyrka 54:1)

Runinskrift Sö 46 är en runsten som nu står vid uppfarten till Nykyrka kyrka i Hormesta, Nykyrka socken och Nyköpings kommun, Jönåkers härad i Södermanland. När stenen hittades på 1600-talet låg den omkullvräkt i ett gärde vid Hormesta gård på andra sidan om den stora vägen.

Södermanlands runinskrifter 46
Runristning (runsten)
Fyndplats
Land Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanlands
Kommun Nyköpings
Socken Nykyrka
Plats Hormesta
Koordinater 58°49′52″N 16°44′44″Ö / 58.83108°N 16.74557°Ö / 58.83108; 16.74557
Nuvarande plats Nykyrka kyrka
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - FMIS beteckn Nykyrka 54:1
Tillkomsttid Vikingatid
Signum Sö 46
Runristare Stack (S) och Kättil 1 (S)
Stil Ringerikestil
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Inskriften redigera

Translitterering av runraden:

iskil : auk : knauþimanr : raistu : stain : þansi : at : bruþur : sin : suera : as : uarþ : tauþr · o · eklanti kuml · kiarþu : þatsi [: ki]til [s](b)[akR][1]

Normalisering till runsvenska:

Æskell ok Gnauðimandr(?) ræistu stæin þannsi at broður sinn Sværra(?), es varð dauðr a Ænglandi. Kumbl giærðu þatsi Kætill [ok] SpakR(?).[1]

Översättning till nusvenska:

Askil och Gnödimand reste denna sten efter sin broder Svärre, som blev död i England. Detta minnesmärke gjorde Kättil (och) Stack.


Stenen redigera

Stenens material är granit och den är 280 cm hög, 100 cm bred och 10–20 cm tjock. Runhöjden är 9-11 centimeter. Ristningen vetter mot sydost. Huvudslingans runor är tydliga utom nedtill till höger. Inskriften börjar nedtill till vänster. Stenen som lutar något åt nordväst är placerad i en stenblandad jordhög, som är 4 meter diameter och 0,6 meter hög.

Ornamentiken består av en runslinga som löper i en båge utmed den toppiga stenens ytterkant och inramar ett flätat ringkors i Ringerikestil. Dess nedre korsarm är stående på en stav.

Enligt "Södermanlands minnen" (sidan 424, Nyköping 1877), var det cirka 1787 eller 1797 som runstenen flyttades till Skillra, prästgården i Stigtomta, vilket enligt uppgift av prosten Almstrand (1899), gjordes av några hemmavarande söner till fältprosten Strandberg. Den påträffades där igen 1884 och flyttades inom räckhåll åt öster i prästgårdens park. Där står den nu öster om mangårdsbyggnaden och vägen, som leder över järnvägen ut på landsvägen.

Källor redigera

  1. ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, Sö 46 $, 2014

Se även redigera