Rudolf Ludwig Karl Virchow, född 13 oktober 1821 i Schivelbein i Pommern, död 5 september 1902 i Berlin, var en tysk läkare, patolog, biolog och politiker. Han kallas ibland "patologins fader" för sina avgörande pionjärinsatser inom detta vetenskapliga fält. Som politiker verkade han för en demokratisering av det tyska samhället och bättre sanitära förhållanden för breda befolkningslager.

Rudolf Virchow
Rudolf Ludwig Karl Virchow. Photograph by J. C. Schaarwächte Wellcome V0027292.jpg
FöddRudolf Ludwig Carl Virchow
13 oktober 1821[1][2][3]
ŚwidwinPolen[4]
Död5 september 1902[1][2][3] (80 år)
Berlin[5][4]
BegravdAlter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin[6]
MedborgarskapKonungariket Preussen
Utbildad vidHumboldt-Universität zu Berlin
Würzburgs universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningBiolog, politiker, läkare[7], universitetslärare, patolog, akademiker, arkeolog, förhistoriker, antropolog, paleontolog, paleoantropolog
BefattningRiksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland
ArbetsgivareWürzburgs universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
Charité
Politiskt partiTysk-frisinnade partiet
MakaFerdinande Amalie Rosalie Mayer
BarnHans Virchow (f. 1852)
Anna Emilie Adele Virchow (f. 1855)
Ernst Oswald Virchow (f. 1858)
FöräldrarKarl Christian Siegfried Virchow
Utmärkelser
Olgaorden (1872)
Copleymedaljen (1892)[8]
Croonian Lecture (1893)
Helmholtz-medaljen (1898)
Cothenius-medaljen (1901)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Hedersmedborgare i Berlin
Namnteckning
Rudolf Virchow signature.svg
Redigera Wikidata

VetenskapenRedigera

Virchow studerade vid det för utbildning av militärläkare inrättade Friedrich-Wilhelm-institutet i Berlin och promoverades till medicine doktor 1843. Följande år blev han assistent hos obducenten vid Charitésjukhuset i Berlin, utnämndes 1846 till ordinarie obducent där och började påsken samma år hålla mycket besökta föreläsningar i patologisk anatomi och blev 1847 docent vid Berlins universitet.

Som biträde åt obermedicinalrat Stephan Friedrich Barez sändes Virchow 1848 att studera den då i Oberschlesien härjande tyfusepidemin. Han utgav samma år ett arbete om epidemin, i vilket han inte nöjde sig med att behandla frågan ur uteslutande medicinsk synpunkt, utan även försökte klargöra de historiska och ekonomiska omständigheterna. Boken blev därför en skarp kritik mot det preussiska samhället. Därigenom blev Virchow i vidsträckta kretsar känd som utpräglad demokrat. År 1849 kallades han att bli professor i patologisk anatomi i Würzburg och 1856 till professor i samma ämne och i allmän patologi i Berlin, där han verkade till sin död. Virchow förbättrade hygienen i Berlin, bland annat genom sitt arbete med att skapa en kanalisation omkring 1870.

Virchow framställde och utformade läran om sjukdomarnas uppkomst genom rubbningar i cellernas livsfunktioner i sitt banbrytande arbete Die Cellularpathologie in ihrer Begründung auf physiologische und pathologische Gewebelehre.[9] Virchow uppställde satsen, att varje cell uppstår ur en annan cell och äger en viss självständighet (sammanfattat i den latinska sentensen omnis cellula e cellula). Även de sjukliga processerna i kroppen bör uppfattas som beroende av rubbningar i cellerna.

Virchow har genom sitt arbete fått ge namn åt bland annat Virchows körtel och Virchows triad. Dessutom har han fått en kulle i Antarktis uppkallad efter sig. Virchow var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1861.

PolitikenRedigera

I politiskt hänseende gjorde sig Virchow känd som en av den tyska liberalismens främsta företrädare under den wilhelmska eran. Virchow var medgrundare till det liberala partiet Deutsche Fortschrittspartei, där han också blev medlem och som han företrädde i Berlins stadsråd, Preussens parlament och sedermera i Tysklands Reichstag. I den rollen var han en av Otto von Bismarcks antagonister. I Preussens parlament myntade han uttrycket Kulturkampf 1873, en fråga i vilken han stödde Bismarck. Virchow hyste, liksom många samtida europeiska liberaler, antiklerikala åsikter.

Virchows demokratiska uppfattning stod i nära samband med hans vetenskapliga åskådning. En praktisk läkarinsats av stor betydelse utförde Virchow genom sin mångåriga verksamhet i Berlins kommunalrepresentation, där han genomdrev en lång rad sanitära reformer.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w64466r2, omnämnd som: Rudolf Virchow, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Who Named It?, Whonamedit?-ID: 912, omnämnd som: Rudolf Ludwig Karl Virchow, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Accademia delle Scienze di Torino, Accademia delle Scienze di Torino-ID: rudolf-virchow, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вирхов Рудольф”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.stadtentwicklung.berlin.de.[källa från Wikidata]
  7. ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 99786, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ Virchow, Rudolf (1858) (på tyska). Die Cellularpathologie in ihrer Begründung auf physiologische und pathologische Gewebelehre. Berlin, Preussen: Hirschwald. http://www.deutschestextarchiv.de/book/show/virchow_cellularpathologie_1858. Läst 22 januari 2017 

LitteraturRedigera

Externa länkarRedigera