Världsmästerskapen i Roadracing 2007 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna MotoGP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. MotoGP-säsongen 2007 kördes över 18 deltävlingar på fyra kontinenter. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör.

Världsmästare i roadracing 2007
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
MotoGP Casey Stoner Ducati
250GP Jorge Lorenzo Aprilia
125GP Gábor Talmácsi Aprilia
Superbike James Toseland Yamaha
Supersport Kenan Sofuoglu Honda
Endurance S.E.R.T. 1 (Philippe, Lagrive, Da Costa) Suzuki
Sidvagn Time Reeves / Patrick Farrance
2007 års världsmästare i MotoGP-klassen - Casey Stoner.

MotoGP-klassen redigera

Nytt för året i MotoGP-klassen är att cylindervolymen sänktes från 990 till 800 cm3 samtidigt som tvåtaktsmotorer inte längre tilläts. Trots detta slogs banrekorden på de flesta banorna vid torrt väder. Även däcksreglementet var ändrat: antalet däck per tävlingshelg begränsades och däcken måste väljas innan de första passen påbörjas. Kritik riktades mot att denna begränsning leder till större chanstagning vad gäller däcksval och att det gör att racen inte blir så täta och spännande eftersom ett felaktigt beslut på torsdag kan vara förödande för racetempot på söndag. Den unge australiensaren Casey StonerDucati dominerade säsongen med 10 segrar och säkrade VM-titeln med en femteplats i Japans Grand Prix på Twin Ring Motegi. Valentino Rossi, Yamaha, med fyra segrar låg länge på andra platsen i VM-tabellen, men passerades i sista deltävlingen av Dani Pedrosa som där tog sin andra seger för säsongen. Chris Vermeulen, också Australien, på en Suzuki, tog sin första GP-seger på ett regnigt Le Mans, det var också Suzukis första GP-seger sen 2001.

Regerande världsmästaren Nicky Hayden hittade inte alls stilen i säsongsinledningen, hans första podieplats kom först med en tredje plats i nionde racet. Efter fortsatt blygsamma resultat och krascher i regnet på Le Mans och Donington Park slutade han åtta i VM-tabellen.

Slutställning redigera

Plats Förare Stall Poäng
1   Casey Stoner Ducati Marlboro 367
2   Dani Pedrosa Repsol Honda 242
3   Valentino Rossi FIAT Yamaha 241
4   John Hopkins Rizla Suzuki 189
5   Marco Melandri Gresini Honda 187
6   Chris Vermeulen Rizla Suzuki 179
7   Loris Capirossi Ducati Marlboro 166
8   Nicky Hayden Repsol Honda 127
9   Colin Edwards FIAT Yamaha 124
10   Alex Barros Pramac Ducati 115
11   Randy de Puniet Team Kawasaki 108
12   Toni Elías Gresini Honda 104
13   Alex Hofmann Pramac Ducati 65
14   Carlos Checa LCR Honda 65
15   Anthony West Team Kawasaki 59
16   Sylvain Guintoli Tech 3 Yamaha 50
17   Shinya Nakano Konica Minolta Honda 47
18   Makoto Tamada Tech 3 Yamaha 38
19   Kurtis Roberts Team KR 10
20   Roger Lee Hayden Team Kawasaki 6
=   Michel Fabrizio Gresini Honda 6
22   Fonsi Nieto Team Kawasaki 5
23   Olivier Jacque Team Kawasaki 4
24   Kenny Roberts Jr Team KR 4
25   Nobuatsu Aoki Rizla Suzuki 3
26   Shinichi Itoh Pramac Ducati 1

Deltävlingar, banor och segrare redigera

Datum Grand Prix Bana Segrare MotoGP Fabrikat Rapport
10 mars   Qatar Losail   Casey Stoner Ducati *
25 mars   Spanien Jerez   Valentino Rossi Yamaha *
22 april   Turkiet Istanbul   Casey Stoner Ducati *
6 maj   Kina Shanghai   Casey Stoner Ducati *
20 maj   Frankrike Le Mans   Chris Vermeulen Suzuki *
3 juni   Italien Mugello   Valentino Rossi Yamaha *
10 juni   Katalonien Circuit de Catalunya   Casey Stoner Ducati *
24 juni   Storbritannien Donington Park   Casey Stoner Ducati *
30 juni   Holland Assen TT Circuit   Valentino Rossi Yamaha *
15 juli   Tyskland Sachsenring   Dani Pedrosa Honda *
22 juli   USA Laguna Seca   Casey Stoner Ducati *
19 augusti   Tjeckien Automotodrom Brno   Casey Stoner Ducati *
2 september   San Marino Misano World Circuit   Casey Stoner Ducati *
16 september   Portugal Estoril   Valentino Rossi Yamaha *
23 september   Japan Motegi   Loris Capirossi Ducati *
14 oktober   Australien Phillip Island   Casey Stoner Ducati *
21 oktober   Malaysia Sepang   Casey Stoner Ducati *
4 november   Valencia Valencia   Dani Pedrosa Honda *

250-klassen redigera

250-klassen kördes enligt samma schema som MotoGP-klassen med undantag för Laguna Seca i USA. I den näst sista deltävlingen säkrade spanjoren och regerande världsmästaren Jorge Lorenzo VM-titeln efter 8 segrar.

Slutställning redigera

Plats Förare Stall Poäng
1   Jorge Lorenzo Fortuna Aprilia 312
2   Andrea Dovizioso Kopron Team Scot Honda 260
3   Alex de Angelis Master Aspar Aprilia 235
4   Álvaro Bautista Master Aspar Aprilia 181
5   Héctor Barberá Team Toth Aprilia 177
6   Hiroshi Aoyama Red Bull KTM 160
7   Mika Kallio Red Bull KTM 157
8   Thomas Lüthi Emmi Caffe Latte Aprilia 133

Deltävlingar, banor och segrare redigera

Grand Prix Vinnare Märke
  Qatar   Jorge Lorenzo Aprilia
  Spanien   Jorge Lorenzo Aprilia
  Turkiet   Andrea Dovizioso Honda
  Kina   Jorge Lorenzo Aprilia
  Frankrike   Jorge Lorenzo Aprilia
  Italien   Álvaro Bautista Aprilia
  Katalonien   Jorge Lorenzo Aprilia
  Storbritannien   Andrea Dovizioso Honda
  Holland   Jorge Lorenzo Aprilia
  Tyskland   Hiroshi Aoyama KTM
  Tjeckien   Jorge Lorenzo Aprilia
  San Marino   Jorge Lorenzo Aprilia
  Portugal   Álvaro Bautista Aprilia
  Japan   Mika Kallio KTM
  Australien   Jorge Lorenzo Aprilia
  Malaysia   Hiroshi Aoyama KTM
  Valencia   Mika Kallio KTM

125-klassen redigera

125-klassen kördes enligt samma schema som MotoGP-klassen med undantag för Laguna Seca i USA. Klassen dominerades av Master Aspar Aprilia-stallet. Förhandsfavoriten Mattia Pasini körde bra men drabbades av en serie mekaniska problem och bröt de flesta loppen efter mycket bra körning - fyra segrar under andra delen av säsongen hjälpte inte. Säsongen blev istället en kamp mellan ungraren Gábor Talmácsi och teamkollegan spanjoren Héctor Faubel. Talmácsi blev världsmästare endast fem poäng före Faubel.

Slutställning redigera

efter 17 deltävlingar av 17

Plats Förare Team Poäng
1   Gabor Talmacsi Bancaja Aspar Aprilia 282
2   Héctor Faubel Bancaja Aspar Aprilia 277
3   Tomoyoshi Koyama Red Bull KTM 193
4   Lukáš Pešek Seedorf Valsir Derbi 182
5   Mattia Pasini Polaris World Aprilia 174
6   Sergio Gadea Bancaja Aspar Aprilia 170
7   Simone Corsi Skilled Racing Aprilia 164
8   Joan Olivé Polaris World Aprilia 131

Deltävlingar, banor och segrare redigera

Grand Prix Bana Segrare
  Qatar Losail   Héctor Faubel
  Spanien Jerez   Gabor Talmacsi
  Turkiet Istanbul   Simone Corsi
  Kina Shanghai   Lukáš Pešek
  Frankrike Le Mans   Sergio Gadea
  Italien Mugello   Héctor Faubel
  Katalonien Catalunya   Tomoyoshi Koyama
  Storbritannien Donington Park   Mattia Pasini
  Holland Assen   Mattia Pasini
  Tyskland Sachsenring   Gabor Talmacsi
  Tjeckien Brno   Héctor Faubel
  San Marino Misano   Mattia Pasini
  Portugal Estoril   Héctor Faubel
  Japan Motegi   Mattia Pasini
  Australien Phillip Island   Lukáš Pešek
  Malaysia Sepang   Gabor Talmacsi
  Valencia Valencia   Héctor Faubel

Se även redigera

Källor redigera