Wikipedia

René Rémond

fransk historiker och statsvetare

René Rémond, född 30 september 1918 i Lons-le-Saunier, död 14 april 2007 i Paris, var en fransk historiker och statsvetare. Sedan 1998 var han ledamot av Franska akademien (stol 1). Han var president för Fondation nationale des sciences politiques, samt professor emeritus.

René Rémond
Född30 september 1918[1][2][3]
Lons-le-Saunier[4], Frankrike
Död14 april 2007[3][4][5] (88 år)
Paris fjortonde arrondissement[4], Frankrike
BegravdPère-Lachaise
kartor och Grave of Liard
Medborgare iFrankrike[6]
Utbildad vidLycée Condorcet
École normale supérieure
Lycée Louis-le-Grand
Lycée Carnot
Universitetet i Paris[7][8]
SysselsättningHistoriker[6]
Befattning
Président de l'université Paris-Nanterre (1971–1979)
President, Fondation nationale des sciences politiques (1981–2007)[6]
President, Conseil supérieur des archives (1988–2007)
President, Association des anciens élèves, élèves et amis de l'École normale supérieure (1989–2001)
Stol nummer 1 i Franska akademien (1998–2007)[9]
President, Liberté pour l'histoire (2005–2007)
ArbetsgivareInstitut d'études politiques de Paris
Fondation nationale des sciences politiques[6]
Université Paris-Nanterre
Utmärkelser
Kommendör av Arts et Lettres-orden (1993)[10]
Storofficer av Hederslegionen (2001)[11]
Storkorset av Nationalförtjänstorden (2006)[12]
Kommendörskors av Republiken Polens förtjänstorden
Kommendör av Jordbruksförtjänstorden
Kommendör av Akademiska palmen
Kommendör av Italienska republikens förtjänstorden
Associerad medlem av Académie de Nîmes
Redigera Wikidata

Akademisk karriär redigera

René Rémond studerade vid École normale supérieure under andra världskriget, och var aktiv i Franska motståndsrörelsen. 1952 doktorerade han med ett arbete om franska staten åren 1815–1852. Han har haft flera höga poster inom det konservativa franska utbildningsväsendet, bland annat som professor vid Institut d'études politiques de Paris, och 1978 medverkade han till att inrätta Institut d'histoire du temps présent, där han var president till 1990. Han efterträdde François Furet i Franska akademien 1998. Rémond har även utmärkt sig genom sitt engagemang för katolska studenter; den katolska kyrkan har traditionellt stark ställning vid universiteten.

René Rémond, som främst skrivit om fransk politisk-, idé- och religionshistoria, har gjort en banbrytande nytolkning av distinktionen mellan tre typer av franska högerpartier som uppstått i olika perioder av historien och enligt Rémonds mening bär på arvet av det historiska skeendet under 1800-talet. Dessa grupper uppstod i konflikt med varandra:

Äldre indelningar och begrepp, som boulangism och gaullism inkluderar han i denna nya uppställning, och Rémond menar att dessa bara verkat i deras efterföljd.

Legitimism avser den högerströmning som utvecklats ur den grupp rojalister som vägrade acceptera Franska revolutionen, till exempel Action française. Strömningen har avtagit under 1900-talet, bortsett från en viss markvinning under Vichyregimen. Orleanism syftar till den slags ekonomiskt inriktade liberalism som är utbredd i samtida konservativa partier. Bonapartismen uppstod i kretsen runt huset Bonapartes anspråk på Frankrike, och representerar de auktoritära högerpartierna.

I teoretiskt avseende har han kritiserat Annales-skolan, och har själv bidragit till att förnya den franska historievetenskapen med sin statsvetenskapliga infallsvinkel i ämnet. Sedan 1970-talet räknas han till en av de mest inflytelserika forskarna i Frankrikes politiska historia. Han har sedan 1990-talet forskat på antikristendom och sekularismen i nutiden.

Verk redigera

  • 1948 Lamennais et la démocratie (PUF)
  • 1954 La Droite en France de 1815 à nos jours (Aubier-Montaigne)
  • 1959 Histoire des États-Unis (PUF)
  • 1960 Les Catholiques, le communisme et les crises (1929-1939) (Armand Colin)
  • 1962 Les États-Unis devant l’opinion française (1815-1852), 2 band (Armand Colin)
  • 1964 Les Deux Congrès ecclésiastiques de Reims et Bourges (1896-1900) (Sirey)
  • 1964 La Vie politique en France, tome 1 : 1789-1848 (Armand Colin)
  • 1965 Forces religieuses et attitudes politiques dans la France depuis 1945 (medförfattare) (Armand Colin)
  • 1966 Atlas historique de la France contemporaine (medförfattare) (Armand Colin)
  • 1967 Léon Blum, chef de gouvernement (medförfattare) (Armand Colin)
  • 1968 La droite en France, De la Première Restauration à la Ve République, 2 volumes (Aubier-Montaigne) (Collection Historique)
  • 1969 La Vie politique en France, tome 2 : 1848-1879 (Armand Colin)
  • 1972 Le Gouvernement de Vichy et la Révolution nationale (medförfattare) (Armand Colin)
  • 1974 Introduction à l’histoire de notre temps, 3 volumes (Le Seuil)
  • 1976 L’Anticléricalisme en France de 1815 à nos jours (Fayard)
  • 1976 Vivre notre histoire (Entretien avec Aimé Savard) (Le Centurion)
  • 1977 Édouard Daladier, chef de gouvernement (Presses de la Fondation nationale des sciences pol)
  • 1978 La France et les Français en 1938-1939 (Presses de la Fondation nationale des sciences pol)
  • 1979 La Règle et le consentement. Gouverner une société (Fayard)
  • 1982 Les droites en France (Aubier-Flammarion), appearing in 2005
  • 1982 Quarante ans de cabinets ministériels (medförfattare) (Presses de la Fondation nationale des Sciences pol)
  • 1983 Le Retour de de Gaulle (Complexe)
  • 1987 Essais d’ego-histoire (samarbete) (Gallimard)
  • 1988 Pour une histoire politique (medförfattare) (Le Seuil)
  • 1988 Notre siècle (1918-1988), rééditions mises à jour, 1992 et 1995 (Fayard)
  • 1991 Age et politique (samarbete) (Economica)
  • 1992 Paul Touvier et l’Église (samarbete) (Fayard)
  • 1992 Valeurs et politique (Beauchesne)
  • 1992 Histoire de la France religieuse (delförfattare) (Le Seuil)
  • 1993 La politique n’est plus ce qu’elle était (Calmann-Lévy)
  • 1995 Le Catholicisme français et la société politique (Éd. de l’Atelier)
  • 1996 Le Fichier juif (in collaboration) (Plon)
  • 1996 Les Crises du catholicisme en France dans les années trente (Le Seuil)
  • 1998 Religion et société en Europe aux XIXe et XXe siècles. Essai sur la sécularisation (Le Seuil)
  • 1998 Une laïcité pour tous (Textuel)
  • 1999 L'Anticléricalisme en France (Fayard)
  • 1999 Les Grandes Inventions du christianisme (Bayard)
  • 1999 La politique est-elle intelligible ? (Complexe)
  • 2000 Le Christianisme en accusation (Desclée de Brouwer)
  • 2000 Discours de réception à l'Académie française (Fayard)
  • 2000 Regard sur le siècle (Presses de Sciences Po)
  • 2002 Du mur de Berlin aux tours de New York : douze années pour changer de siècle (i samarbete med François Azouvi) (Bayard)
  • 2002 La République souveraine (Fayard)
  • 2002 Une mémoire française (Desclée de Brouwer)
  • 2003 Le Siècle dernier (Fayard)
  • 2005 Le nouvel anti-christianisme (Desclée De Brouwer)
  • 2005 Les Droites aujourd'hui (Louis Audibert)

Källor redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ AlKindi, René Rémond.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Annuaire prosopographique : la France savante, René Remond, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 1 augusti 2022, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Who's Who in France.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 1 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, Système universitaire de documentation, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 1 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, Système universitaire de documentation, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 1 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ Académie française, René Rémond, läs online, läst: 6 juli 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.siv.archives-nationales.culture.gouv.fr, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
  11. ^ Journal officiel de la République française, 162, 14 juli 2001, s. 11336, PREX0104975D, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
  12. ^ Journal officiel de la République française, 264, 15 november 2006, s. 17121, PREX0609678D, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=René_Rémond&oldid=53981375”