Proteus (måne)
- För andra betydelser, se Proteus (olika betydelser).
Proteus (grekiska Πρωτέας) är en av Neptunus månar.
| Proteus | |
.jpg) Proteus, på bild tagen av Voyager 2 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Voyager 2 Stephen P. Synnott |
| Upptäcktsdatum | 16 juni, 1989 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | S/1989 N 1 |
| Uppkallad efter | Proteus |
| Omloppsbana | |
| Halv storaxel | 117,647 ± 1 km |
| Excentricitet | 0.00053 ± 0.00009 |
| Siderisk omloppstid | 1.12231477 ± 0.00000002 d |
| Medelomloppshastighet | 7.623 km/s |
| Inklination | 0.524° |
| Måne till | Neptunus |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 440×416×404 km (± ~15 km)[1] |
| Volym | 3.4 ± 0.3 × 107km³[2] |
| Massa | ~4.4 × 1019 kg |
| Medeldensitet | ~1.3 g/cm³ |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ~0.06 m/s² |
| Flykthastighet | ~0.16 km/s |
| Rotationsperiod | Synkronisk |
| Axellutning | 0° |
| Albedo | 0.096[1] |
| Temperatur | ~51 K |
| Skenbar magnitud | +20.3 [3] |
Upptäckt redigera
Proteus upptäcktes på bilder tagna av Voyager 2 under förbiflygningen av Neptunus 1989. Proteus fick den temporära beteckningen S/1989 N 1. Stephen P. Synnott och Bradford A. Smith tillkännagav dess upptäckt den 7 juli 1989. Proteus upptäcktes på 17 bilder tagna på 21 dagar vilket ger upptäcktsdatumet till någon gång före den 16 juni. Den namngavs den 16 september, 1991. [4]
Fysiska egenskaper redigera
Proteus har en diameter på mer än 400 kilometer, större än Nereid, en annan Neptunusmåne. Emellertid upptäcktes inte Proteus av jordbaserade teleskop eftersom den befinner sig så nära planeten att månen försvann i det starka ljuset från Neptunus. Proteus är ett av de mörkaste objekten i solsystemet, lika mörk som sot och likt Saturnus måne Phoebe reflekterar den bara 6 procent av det solljus som träffar den.
Proteus starkt bekratrade yta visar inga tecken på geologisk aktivitet. Den är oregelbundet formad och forskare tror att Proteus är ungefär så stor som en kropp av dess densitet kan bli, utan att den drar ihop sig till sfärisk form. Saturnus måne Mimas är mer regelbundet sfäriskt formad trots att den är mycket mindre massiv än Proteus.
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ [a b] E. Karkoschka (8 april 2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus "162": ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635.
- ^ P.J. Stooke (8 april 1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets "65": ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669.
- ^ ”Proteus Statistics”. http://www.solarviews.com/eng/proteus.htm. Läst 1 oktober 2007.
- ^ ”IAU Circular No. 5347”. September 16 1991. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/05300/05347.html. Läst 10 april 2007.