 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Polyetentereftalat (PET), ibland även kallad polyetylentereftalat, är en delaromatisk polyester, av vilken man gör både syntetfiber och termoplast.[1][2]
PET framställs av etandiol (etylenglykol) och antingen tereftalsyra eller dimetyltereftalat.[2]
PET som används för polyesterfiber och till exempel PET-flaskor är amorft, det vill säga det har ingen kristallstruktur.[2][3] Detta åstadkoms vid framställningen genom hastig avkylning och gör bland annat att materialet blir transparent, genomskinligt.[3][4]
Vid framställning av kraftigare PET-material låter man plasten svalna långsammare, varpå den blir delkristallin.[4][5] En nackdel är att den då också blir opak, ogenomskinlig.[5] Den klarar nötning och kemikalier bra, är UV-resistent och klarar höga temperaturer (Tm 220 °C, Tg 75 °C). PET är känslig för hydrolys, formkrypning, och blir elektrostatiskt laddad, vilket gör att den lätt ansamlar smuts och damm. Formkrypningen kan minskas med armering. E-modulen för PET kan vara så hög som 14 GPa och draghållfastheten uppåt 190 MPa, vilket gör PET till ett hållfast konstruktionsmaterial.
Användningsområden redigera
Exempel på användning av PET:
- syntetfiber, polyesterfiber
- förpackningar, däribland returflaskor
- diverse konstruktionsdetaljer
Se även redigera
- Glastemperatur (Tg)
- PBT
- Smältpunkt (Tm)
Referenser redigera
- ^ Polyester. Nationalencyklopedin, 1994.
- ^ [a b c] Polyetylentereftalat. Nationalencyklopedin, 1994.
- ^ [a b] Amorfa termoplaster. I: Plastteknisk ordbok, SPIF, Svensk Plastindustriförening, 2007. Läst 6 april 2021.
- ^ [a b] Polyesters, Polymer Properties Database, polymerdatabase.com. Läst 6 april 2021.
- ^ [a b] Delkristallina termoplaster. I: Plastteknisk ordbok, SPIF, Svensk Plastindustriförening, 2007. Läst 6 april 2021.