Orinocogås
Orinocogås[2] (Oressochen jubatus) är en sydamerikansk andfågel i familjen änder.[3]
| Orinocogås Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Släkte | Oressochen |
| Art | Orinocogås O. jubatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oressochen jubatus | |
| Auktor | (Spix, 1825) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Neochen jubata | |
Utseende och läte redigera
Den adulta fågeln mäter 61–76 centimeter och har ljust huvud och hals, kastanjebruna kroppssidor och mantel och svartaktiga vingar med vit vingspegel. Benen är röda och näbben är svart och rosaktig. Könen ser lika ut men hanen är något större, medan juvenilen är mörkare är adulta. I flykten påminner den mer om en gås än en and. Hanen har ett högfrekvent visslande lockläte, och honan ett kacklande läte som påminner om nilgåsens.
Utbredning redigera
Orinocogåsen är en stannfågel i tropisk skogsmark i Sydamerika och förekommer från Orinocos och Amazonflodens avrinningsområden till nordvästra Argentina.[3] Den har även tillfälligt påträffats på Barbados och Jamaica.[1]
Systematik redigera
Orinocogåsen placeras traditionellt som ensam art i släktet Neochen.[4][5] Genetiska studier visar dock att andinsk gås, tidigare i släktet Chloephaga, är en nära släkting till orinocogås.[6] När dessa förs till samma släkte har Oressochen prioritet före Neochen. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Ekologi redigera
Orinocogåsen återfinns i skogskantade tropiska floder, fuktig savann samt tmed större sötvattensvåtmarker, från havsnivån till 500 meter över havet,[7] tillfälligtvis upp till 2600 meter[8]. Arten lever till största delen på land och vilar ofta i träd. Den simmar eller flyger nästan enbart för att undkomma fara. Den är mycket revirhävdande under häckningssäsongen, och placerar ofta sitt bo i ett ihåligt träd, sällsynt på marken.
Status redigera
Orinocogåsens tros bestå av endast 10 000-25 000 vuxna individer. IUCN kategoriserar arten som nära hotad eftersom den fortsätter att minska relativt snabbt på grund av jakttryck och habitatförlust.[1]
Noter redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Neochen jubata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Bulgarella, M., C. Kopuchian, A.S. di Giacomo, R. Matus, O. Blank, R.E. Wilson, and K.G. McCracken (2014), Molecular phylogeny of the South American sheldgeese with implications for conservation of Falkland Islands (Malvinas) and continental populations of the Ruddy-headed Goose Chloephaga rubidiceps and Upland Goose C. picta. PDF Bird Conserv. Internat. 224, 59-71.
- ^ Carboneras, C. 1992. Anatidae (Ducks, Geese, and Swans). In: del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. (ed.), Handbook of the birds of the world, pp. 536-628. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ Hilty, S. L.; Brown, W. L. 1986. A guide to the birds of Colombia. Princeton University Press, Princeton.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör orinocogås.
Wikispecies har information om Oressochen jubatus.- Läten på xeno-canto.org
