Öppna huvudmenyn

Ord med uddljudande hv- i svenska språkliga varieteter

Uddljudande hv‐ har funnits som uttal eller bara som stavning i svenska från olika tider. I den standardsvenska nysvenska språkliga varieteten före stavningsreformen 1906 var hv‐ ett ortografiskt drag utan betydelse för uttalet. Men i äldre svenska och i folkmål finns eller fanns även en fonologisk skillnad mellan v‐ och hv‐ (eller utvecklingar av hv‐).

Innehåll

SpråkhistoriaRedigera

I fornnordiska och fornsvenska fanns uddljudande hv‐ med hörbart /h/. Ursprungligen uttalades denna fonemförbindelse med ett frikativt /h/ (IPA [x]) och halvvokaliskt /v/ (IPA [w]).[1][2] Efterhand utvecklades konsonantförbindelsen till [kv][a], [w], [h] eller [v] i olika nordiska språkliga varieteter. I standardsvenska har uttalet blivit [v].

ListaRedigera

Före den påbjudna förändringen av standardsvensk stavning innehöll Svenska Akademiens ordlista ett tjugutal grundord på ⟨hv‐⟩: sex substantiv, två adjektiv, fem verb och ett tiotal medlemmar av de slutna ordklasserna.[3] De sistnämnda är pronomina, konjunktioner och medlemmar av den traditionella och ifrågasatta[4] ordklassen ”adverb”. Oböjliga ord på ⟨hv‐⟩ kallas ofta ”hv‑ord” i nordisk språkvetenskap.[5]

I orden i listan behöver man också ändra ⟨f⟩[b] och ⟨fv⟩ till ⟨v⟩ för att stavningen skall bli den nu gängse i standardsvenska (hvalfvalv med flera).

Grundord Avledningar
Substantiv
hval (djur)
hvalf hvälfva
hvarf
hven (gräs)
hvete
hvirfvel hvirfla
Adjektiv
hvass hvässa
hvit hvitna
Verb
hvila hvila (substantiv)
hvina
hviska hviskning
hvissla hvissling
hväsa hväsning
”hv‑ord”
hvad hvadan, hvadefter med flera
hvar (alla) hvarje, hvarandra med flera
hvar (på vilket ställe) hvart, hvarför, hvarifrån, med flera
hvarken
hvem hvems
hvi (varför)
hvilken hvilkendera med flera

Förutom appellativen i listan ovan stavades bland andra ortnamnen Hvilan, Hven[6] och Hvetlanda[7] med hv‐. Namn innehållande Hvitfeldt (Hvitfeldtska gymnasiet, Hvitfeldtsgatan) stavas med hv‐.

Tabellen ovan syftar till att ge en översikt över vilka etymologiska rötterhv‐ som finns i standardsvenska.[c] En översikt över de ord i betydelsen ”ordbokslemmata” på hv‐ som fanns i standardsvenska ordböcker på gammalsvenskans tid meddelas i artikeln Stavningsreformen 1906.

FolkmålRedigera

I nordliga sydsvenska mål har hv‐ utvecklats till w‐.[8] Därför finns fonemisk opposition mellan folkmålsord som wa och va, som motsvarar standardsvenskans va(d) och va(r) av ”vara”. Ett exempel ur en folkmålstext är ”wa de va” (skriven standardsvenska ”vad det var”).[9] Särskilt i sydligare sydsvenska mål kan /h/ snarare än /v/ bevaras i vissa ord, som i skånska hocken (vilken).[10]

Jämförelse med andra språkRedigera

I standarddanska bevaras stavningen med ⟨hv‐⟩, men uttalet är [v].[11] I nordjyllänska mål finns uttalet /hw/.[11][12] I nyisländska bevaras också stavningen med ⟨hv‐⟩ men uttalet är [kv]. I de norska skriftspråken bokmål och nynorsk finns stavningarna hv‐ och kv‐ som i hval/kval (djuret val).[13] I engelska inverterades stavningen ⟨hw‐⟩ i medelengelskan,[14] vilket givit stavningarna whale (val) what (vad) med flera. I de flesta former av standardengelska uttalas ⟨wh‑⟩ och ⟨w‑⟩ båda som [w], men i Skottland, södra Förenta staterna och andra områden finns fortfarande ett tonlöst uttal av ⟨wh‐⟩ (IPA [ʍ]).[14]

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Uttalet blir snarare [kf], men anges här som [kv] för att inte förvilla.
  2. ^ Vinkelparenteser ⟨ ⟩ betecknar grafematisk transkription, alltså den vanliga stavningen i ett språk vid en vis tid.
  3. ^ Därför anförs till exempel hvässa under hvass. De så kallade hv‑orden har inte helt konsekvent ordnats efter etymologiskt ursprung, eftersom flera av dem är urbesläktade på ett – för nutida svenskar – icke uppenbart sätt.

NoterRedigera

  1. ^ Ragnvald Iversen, Ragnvald, Norrøn grammatikk. Sjunde utgåvan, andra upplagan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen. Oslo 1984. Sidan 11.
  2. ^ Elias Wessén, Svensk språkhistoria I: Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955.Sidan 25.
  3. ^ Svenska Akademiens ordlista. Sjette omarbetade upplagan. Stockholm 1900:
  4. ^ Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. Sidorna 168–169.
  5. ^ Lars-Olof Delsing, ”Prepositionsstrandning och kasus i äldre svenska”, Arkiv f0r nordisk filologi, årgång 110, sidorna 141–178, 1995.
  6. ^ Elof Hellquist, Svensk Etymologisk ordbok. Lund 1922. [1]
  7. ^ Elof Hellquist, Svensk Etymologisk ordbok. Lund 1922. [2]
  8. ^ Sven Benson, Südschwedischer Sprachatlas. Lund 1965–1970.
  9. ^ K. Lindstén, ”17. Jaen på Förarm ock draken på Risö”, sidan 45 i Från södra Sverge: Stycken på folkmål, i Svenska landsmål ock svenskt folkliv (även känd som Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif), förra seriens band, band II häfte 9, 17:e häftet från början. Tillgänglig hos Institutet för språk och folkminnen [3].
  10. ^ Institutet för språk och folkminnen: Syd‐och västsvensk dialektdatabas [4]
  11. ^ [a b] ”H, h” (på danska). Den store danske. Gyldendal. http://denstoredanske.dk/Sprog,_religion_og_filosofi/Sprog/Ortografi/h_H. Läst 23 julli 2018. 
  12. ^ Viggo Sørensen. ”Lyd og prosodi i de danske dialekter”. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518194257/http://jysk.au.dk/fileadmin/www.jysk.au.dk/publikationer/centrets_publikationer/Lydogprosodi.pdf. Läst 5 maj 2019. 
  13. ^ ”Bokmålsordboka : Nynorskordboka”. Språkrådet (Norge). https://ordbok.uib.no/. Läst 23 juli 2018. 
  14. ^ [a b] Donka Minkova, Historical Phonology of English. Edinburgh 2013.