Öppna huvudmenyn
För satsdelen, se adverbial.

Adverb (lat. adverbium, av ad ”till” och verbum ”ord”, alltså ”biord”[1][a]) är enligt traditionell grammatik[b] en ordklass, som ifrågasätts i modern grammatisk forskning på grund av sin oenhetlighet[2][3][4][5]. Ordklassen adverb är svår att upprätthålla i grammatisk analys eftersom adverb knappast kan avgränsas med något av de vanliga kriterierna på en ordklass. Trots de grammatikteoretiska svårigheterna används ordklassen ”adverb” ofta i modern språkvetenskap.

Adverben är i traditionella analyser bestämningar av olika slag, ofta till verb (”Han springer fort”) men även till adjektiv (”Hur dum får man vara?”), andra adverb (”Brott lönar sig alltför ofta”) och satser (”Hon lyckades uppenbarligen”). I exemplen är de av adverb bestämda språkelementen följande: verbet springer, adjektivet dum, adverbet ofta och hela satsen Hon lyckades.

Innehåll

AvgränsningRedigera

Avgränsning av ordklasserRedigera

Ordklasser avgränsas med hjälp av tre kriterier:

Kriterierna är alltså morfologiska (böjning), syntaktiska (funktion) eller semantiska (betydelse).

Exempel på likartad böjning: Svenska adjektiv komparationsböjs med ändelserna ‑are och ‑ast (fet, fetare, fetast);[c] engelska substantiv har oftast en pluralisform på ‑s (house–houses).

Exempel på likartad syntaktiska funktion: Ett ord som kan bytas ut mot X i meningen ”En sak existerade X en sak” är en svensk preposition: ”En sak existerade under en sak”, ”En sak existerade efter en sak”, och så vidare. Kriteriet ”syntaktisk funktion” är viktigt för att analysera ord som saknar böjning.

Exempel på likartad betydelse: ”adjektiv” betecknar egenskaper; ”substantiv” betecknar ting. I modern analys undviker forskare helst detta icke-strukturella kriterium.[7]

Bristande avgränsning av ”adverb”Redigera

”Adverb” kan knappast avgränsas med de tre vedertagna kriterierna ovan.[3][8] Böjning saknas hos de flesta adverb.[d] Det närmaste man kan komma en betydelse‑baserad definition är att adverb betecknar ”omständigheter”[2]. En funktions-baserad strukturell definition av adverb skulle vara att de bestämmer icke‑substantiviska språkelement: verb och verbfraser, adjektiv, andra adverb, satser och meningar.[3][9] Försöket till strukturell definition är en definition genom uteslutning (adverb bestämmer allt utom substantiv[e]), alltså en negativ definition; detta visar på adverbbegreppets osäkra teoretiska grundval. Ledande översiktsverk har därför uttalat att:

Adverb är den mest problematiska av de större ordklasserna, eftersom de är extremt heterogena i alla språk, och till skillnad från substantiv, verb och adjektiv kan ingen semantisk prototyp fastställas för dem … Troligen skall begreppet ”adverb” inte tas särskilt allvarligt eftersom det finns mycket få egenskaper som olika slags adverb delar.
Martin Haspelmath, International Encyclopedia of the Social and Behavioral Sciences
Flera av de traditionella ordklasserna saknade den inre sammanhållning som fordras för en väldefinierad ordklass – i synnerhet adverben. Denna ordklass har kallats en soptunna i vilken grammatikforskare lade alla ord vilkas grammatiska status var oklar.
David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language

Att studera begreppet ”adverb” blir därför för lekmannen mindre en fråga om att nå insikt om faktiska grammatiska fenomen, och mer en fråga om att bemästra de olika bruk av begreppet ”adverb” som funnits och finns i texter om grammatik, även i moderna och vetenskapligt underbyggda verk som Svenska Akademiens språklära och Svenska Akademiens grammatik.

Egenskaper hos adverbRedigera

Adverben är alltså en heterogen samling ord som inte går att avgränsa entydigt mot andra ordklasser, särskilt inte gentemot adjektiv och pronomen. Trots detta används kategorin ”adverb” i modern grammatik, och försök görs på 2000‑talet att nå fram till en vetenskapligt hållbar definition av adverb.[10] De definitioner av adverb som finns fastställer att adverben beskriver olika typer av omständigheter som fungerar som bestämningar till verb, adjektiv, andra adverb eller satser. Bestämningen kan lägga till en betydelse av modalitet (svarar på frågan: hur?), temporalitet (svarar på frågorna: när? hur ofta? hur länge?), lokalitet/destination (svarar på frågorna: var? respektive vart?) eller mått och grad (svarar på frågor som: i vilken utsträckning, grad?).

En avgörande skillnad jämfört med svenska adjektiv är att svenska adverb aldrig kongruensböjs efter sitt huvudord. Däremot kan vissa svenska adverb kompareras, liksom adjektiven.

I satsen "Pelle gick nyligen till Lisa som ganska fort gömde sig" är nyligen det adverb som talar om när Pelle gick, fort är adverbet som säger hur Lisa gömde sig, och ganska är adverbet som graden av ”forthet” hos adverbet ”fort”.

Underkategorier av adverbRedigera

Trots tveksamheterna kring det övergripande begreppet ”adverb” ligger det till grund för klassificering av grammatiskt betydelsefulla grupper av ord. Nedanstående redogörelse gäller standardsvenska och grundar sig på Svenska Akademiens språklära.

Adverb är av två slag: beskrivande och pronominella.[9] De skiljer sig åt på avgörande punkter.

Beskrivande adverbRedigera

De beskrivande adverben har en egen betydelse,[11] till skillnad från de pronominella som får sin betydelse ur sammanhanget. Bland de beskrivande adverbens betydelsegrupper märks:

  • sätt, medel: Hon kör fort.
  • grad: Han blev rikligen belönad.
  • distribution: Flyget går dagligen.
  • talarens attityd: Det gör vi gärna.
  • rum: Vi bor utomlands.

Av exemplen framgår att beskrivande adverb har inneboende betydelser som är lika stark som hos substantiv, adjektiv och verb. En annan egenskap som närmar vissa (men inte alla) beskrivande adverb till de öppna ordklasserna är att de kan kompareras och alltså inte är oböjliga: fort, fortare, fortast.

Pronominella adverbRedigera

De pronominella adverben får mycket av sin betydelse ur sammanhanget.[2] De kan delas in på två sätt:

  • dels i grupper efter de omständigheter de betecknar: tid, sätt, rum, grad, logisk relation, medel och omfattning;
  • dels efter betydelse: bestämda, frågande, kvantitativa och relationella.[12]

Dessa två indelningsgrunder kan åskådliggöras i en tvådimensionell tabell.[12] I tabellen medtas endast ett exempel i varje ruta. Vore tabellen fullständig innehölle de flesta rutor flera ord; till exempel finns i gruppen Bestämda, Tid icke blott nu utan även nyss, strax med flera.

Bestämda Frågande Kvantitativa Relationella
Tid nu när? alltid igen
relativa: Jag gick när han kom.
Sätt Gör ! hur? hur som helst annorlunda
Rum här var? överallt annanstans
relativa: huset där jag föddes
Grad inte stor hur stor? mycket ju…desto
Logisk relation också varför? dels…dels
relativa: Budgetförslaget föll, varför regeringen avgick.
Medel relativa: varmed varmed?
Omfattning inte

Bland de bestämda adverben finns undergruppen relativa adverb, som inleder relativa bisatser.[13] För att särskilja den relativa användningen av när och andra relativa adverb anförs i tabellen korta fraser eller meningar som exempel på relativa adverbs användning.

PronominaladverbRedigera

Termen pronominaladverb liknar ”pronominella adverb”, men har oftast en annan betydelse. Pronominaladverb motsvarar en preposition och ett pronomen.[14] Ett exempel är därom, som motsvarar ”om det”;[15] ”om” är en preposition och ”det” är ett pronomen. Pronominaladverb är i nutida standardsvenska skriftspråkliga,[15] och därför mindre relevanta för en analys av det levande språkets grammatik.

OrdbildningRedigera

Ordklassen är i stort sett sluten (eller inte längre produktiv), vilket betyder att ordklassen mycket sällan utökas med nya ord,[2] till skillnad mot exempelvis adjektiv och verb. En stor mängd adverb är en- eller tvåstaviga rotmorfem, till exempel inte, nyss, illa.[11] Adverb kan också bildas genom avledning av andra ord, dels med prefixet -o som i "ogärna" eller med en ändelse, till exempel -en, -ligen och -vis,[16] suffix som påminner om engelskans -ly, spanskans -mente, franskans -ment.

Ett tredje sätt att bilda adverb är sammansättning av självständiga ord.[17] Andra ledet är då en preposition, som i dit‑åt, hem‑ifrån.[17]

Enligt traditionell svensk grammatik har adverbial som bildas av ett adjektivs neutrumform (-t) tolkats som adverb. Enligt den här grammatiksynen är "långt" ett adjektiv i satsen "Jan Boklövs hopp var långt" (predikativ), men ett adverb i satsen "Jan Boklöv hoppade långt" (adverbial). I Svenska Akademiens grammatik behandlas "långt" som adjektiv oavsett om det används som adverbial eller predikativ.

Räknar man t‑formerna som adverb på det traditionella sättet, blir adverb en stor, öppen ordklass.

Förväxlingsrisk med adverbialRedigera

Abverbial och adverb är skilda begrepp. Adverbial är en satsdel, som studeras inom syntax (meningsbyggnadslära). Adverb är en ordklass, som är ett grundläggande begrepp inom morfologin (böjningsläran).

Satsdelen adverbial kan innehålla ett adverb, men behöver inte göra det. Dessa två meningar innehåller var sitt adverbial:

  • De flyttade till sommarstugan.
  • De flyttade hit.

Adverbialet ”till sommarstugan” innehåller en preposition och ett substantiv, men inget adverb. ”Hit” är som satsdel betraktat ett adverbial, och detta adverbial består av ett ord som traditionellt kallas ett adverb.

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Ledet ”‑verb” kan också uppfattas i den inskränkta betydelsen: ordklassen verb. Så kallade adverb är ofta bestämningar till verb, och detta var ännu mer fallet i äldre analys där adjektiv på ‑t (Han går långsamt) ansågs vara adverb; se Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära, sidan 169.
  2. ^ ”Traditionell grammatik” är en beteckning (använd i till exempel Svenska Akademiens språklära) på den äldre grammatiken med rötter i antiken som var allmänt accepterad före den moderna språkvetenskapens genombrott på 1900‑talet. Skolgrammatiken på 1900‑talet var oftast traditionell grammatik, och många lekmän känner därför endast till traditionell grammatik.
  3. ^ Böjning av ord uppvisar ofta oregelbundenheter (till exempel stor–större–störst inom svenska adjektiv, men de enkla exemplen visar på allmänna principer utan att gå in i detalj på ordklassavgränsning.
  4. ^ Bortsett från den traditionella uppfattningen att adverb kan bildas av adjektiv; med det synsättet finns ett stort antal adverb som kan kompareras.
  5. ^ I undantagsfall kan ord som klassats som adverb bestämma även substantiv, som i ”Priserna här är lägre än hemma” – ”här” bestämmer ”priserna”. Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 169.

ReferenserRedigera

  1. ^ Nationalencyklopedin, artikeln ”Adverb”. Hämtdatum 27 december 2018. [1].
  2. ^ [a b c d] Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 168.
  3. ^ [a b c] Martin Haspelmath, ”Word Classes and Parts of Speech” i Paul B. Baltes och Neil J. Smelser (redaktörer) International Encyclopedia of the Social and Behavioral Sciences. Amsterdam 2001. Sidorna 16543–16544. [2]
  4. ^ David Crystal, A Dictionary of Linguistics and Phonetics. Andra utökade upplagan, Oxford 1985. Sidan 9.
  5. ^ [a b] David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language. Tredje upplagan, Cambridge 2010. Sidorna 95–96.
  6. ^ Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 36.
  7. ^ David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language. Tredje upplagan, Cambridge 2010. Sidan 95.
  8. ^ David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language. Tredje upplagan, Cambridge 2010. Sidan 96.
  9. ^ [a b] Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 169.
  10. ^ Till exempel Claudia Maienborn och Martin Schäfer, ”Adverbs and adverbials”, sidorna 1390–1420 i Klaus von Heusinger, Claudia Maienborn och Paul Portner (redaktörer) Semantics. An International Handbook of Natural Language Meaning volym 2. Berlin 2011.
  11. ^ [a b] Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 171.
  12. ^ [a b] Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 170.
  13. ^ Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 174.
  14. ^ Eva C. Svarrer (2006). ”Att översätta till ett enkelt och klart myndighetsspråk”. Institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet. sid. 25. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1323628&fileOId=1323629. Läst 1 januari 2018. 
  15. ^ [a b] Ute Bohnacker och Josefin Lindgren, ”Fundament, formellt subjekt och frekvens: Ordföljdsmönster i svenska, nederländska och hos vuxna inlärare av svenska”, sidorna 33–71 i Språk och stil ny följd 24, 2014. Sidan 37.
  16. ^ Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 172.
  17. ^ [a b] Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 173.

KällorRedigera