Nils (även kallad Niklas) Gustaf Gram Landergren, född 10 juli 1924 i Göteborgs garnisonsförsamling i Göteborgs och Bohus län,[1] död 14 november 1984 i Lidingö församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Nils Landergren
Information
Född10 juli 1924
Göteborgs garnisonsförsamling i Göteborgs och Bohus län, Sverige
Död14 november 1984 (60 år)
Lidingö församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1945–1984
GradGeneralmajor
BefälBodens artilleriregemente,
Livgardets dragoner

Biografi redigera

Landergren avlade studentexamen 1942.[3] Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1945 och utnämndes samma år fänrik vid Smålands artilleriregemente,[4] där han befordrades till löjtnant 1947.[5] Han gick Artilleriofficersskolan vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1947–1948[6] och studerade vid Krigshögskolan 1954–1956. År 1956 befordrades han till kapten vid Smålands artilleriregemente, varefter han tjänstgjorde vid Försvarsstaben 1958–1962[4] och studerade vid en krigshögskola i USA 1958–1959.[3] Han tjänstgjorde vid Svea artilleriregemente 1962–1963, befordrades till major 1963, tjänstgjorde vid Militärhögskolan 1963–1964, tjänstgjorde vid Försvarsdepartementet 1964–1966, befordrades till överstelöjtnant 1965 och tjänstgjorde vid Gotlands artillerikår 1966–1967. Han tjänstgjorde vid Försvarsstaben 1967–1973:[4] som chef för Planeringsavdelningen 1967–1970[7] och som chef för Sektion 4 1970–1973.[8] Han befordrades till överste 1969 och var militär expert i 1965 och 1970 års försvarsutredningar. Åren 1973–1975 var han chef för Bodens artilleriregemente, varpå han tjänstgjorde vid Arméstaben 1975–1976.[4] År 1976 befordrades han till överste av första graden, varpå han 1976–1981 var chef för Livgardets dragoner, befälhavare för Stockholms försvarsområde och kommendant över Stockholms garnison. År 1981 befordrades han till generalmajor[5] och 1981–1984 var han chef för Internationella enheten vid Försvarsdepartementet.[9] Landergren avled den 14 november 1984, bara några veckor efter sin pensionering.[10]

Nils Landergren invaldes 1969 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[11] Han är begravd på Lidingö kyrkogård.[12]

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ Landsarkivet i Göteborg: Göteborgs garnisonsförsamlings och kronohusförsamlings arkiv, Födelse- och dopböcker (C I), vol. 17, uppslag 63 (digital avbildning).
  2. ^ Sveriges dödbok 1947–2006, CD-ROM, version 4.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2007).
  3. ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 744 .
  4. ^ [a b c d] Vem är det. Svensk biografisk handbok 1983. Stockholm: P.A. Norstedt & Söners Förlag. 1982. sid. 575. ISBN 91-1-825012-2 .
  5. ^ [a b] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 121. ISBN 91-87184-74-5 .
  6. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 123. ISBN 91-8718-418-4 .
  7. ^ Sveriges statskalender för året 1970. Uppsala. 1970. sid. 108. https://runeberg.org/statskal/1970/0108.html .
  8. ^ Sveriges statskalender 1973. Uppsala. 1973. sid. 91 .
  9. ^ Sveriges statskalender 1984. Stockholm: Liber Förlag. 1984. sid. 64. https://runeberg.org/statskal/1984/0066.html .
  10. ^ Odelberg, Wilhelm (1985). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar: sid. 288. 
  11. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 174. ISBN 91-630-4181-2 .
  12. ^ Niklas Nils Gustaf Gram LandergrenGravar.se
  13. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 126 .
  14. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 47, digital avbildning.

Vidare läsning redigera

  • Odelberg, Wilhelm (1985). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar: sid. 288–289.