 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
8,8 cm Panzerjäger 43/1 (L/71) Nashorn (Noshörning) eller Hornisse (Bålgeting), inventeringsnamn: Sd.Kfz. 164, var en Nazitysk pansarvärnskanonvagn framtagen under andra världskriget. Vagnen utvecklades som en tillfällig pansarvärnslösning år 1942 och bestod av ett modifierat förlängt Panzerkampfwagen IV chassi bestyckad med den mycket effektiva pansarvärnskanonen 8,8 cm PaK 43/1 (L/71), lagrad med begränsad riktförmåga i ett öppet (taklöst) stridsrum. Samma kanon kom även att brukas på Panzerjäger Tiger (P) Ferdinand och Panzerkampfwagen VI Königstiger.
| Nashorn / Hornisse 8,8 cm Panzerjäger 43/1 (L/71) | |
 | |
| Generella egenskaper | |
|---|---|
| Typ | Pansarvärnskanonvagn |
| Besättning | 4 (vagnchef, skytt, laddare, förare) |
| Längd | 8,44 m |
| Bredd | 2,86 m |
| Höjd | 2,65 m |
| Vikt | 24 ton |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 10-30 mm |
| Primär beväpning | 8,8 cm PaK 43/1 (L/71) pvkan |
| Sekundär beväpning | 2 × 7,92 mm MG 34 ksp |
| Mobilitet | |
| Motor | Maybach HL 120 TRM 12-cylindrig bensinmotor 224 kW (300 hk) |
| Växellåda | 6 framåt, 1 bakåt |
| Upphängning | bladfjädring |
| Hastighet på väg | 42 km/t |
| Räckvidd | 215 km |
Namn redigera
Vagnen förekommer under flera olika beteckningar i historiska dokument och handböcker, varav det inte finns något definitivt fullständigt namn. I ett produktionsdiagram från 1 november 1943 betecknas vagnen 8,8 cm Pak 43/41 L/71 auf Fahrgestell Pz.Kpz.Wg. III u. IV (Sf.)(Hornisse), vilket översätts till "8,8 cm Pak 43/41 L/71 på chassi Panzerkampfwagen III och IV (självgående)(Hornisse)".[1] I handböcker och annat anvisningsmateriell förekommer främst beteckningen 8,8 cm Panzerjäger 43/1 Sf (L/71) Hornisse[2] (med variationer), där Sf står för Selbstfahr (Självgående), vilket översätts till "8,8 cm Pansarjägare 43/1 Självgående (L/71) Hornisse".[3]
Vid slutet av 1943 började namnet Hornisse (Bålgeting) att bytas ut mot namnet Nashorn (Noshörning) av okänd anledning. Båda namnen förekommer sambundna i handböcker och liknande anvisningsmateriell under slutet av 1943, vilket antyder på en övergångsperiod.[2] Under andra halvan av 1944 förekommer Hornisse enbart som en fotnot om tidigare benämning.[4] Beteckningen 8,8 cm Pak 43/1 (Sf.) „Nashorn“ användes för vagnens betjänings- och skjutinstruktionsbok från 17 augusti 1944, alltså ungefär "8,8 cm Pansarvärnskanon 43/1 (Självgående) „Nashorn“".[5]
Historia redigera
Nashorn utvecklades 1942 för att snabbt ta fram en billig och effektiv pansarvärnslösning baserad på existerande produktionsmateriell. Vagnen utvecklades samgående med bandhaubitsen Hummel och delade chassi med denna. Chassit baserades på ett förlängt Panzerkampfwagen IV-skrov med ny överbyggnad och motorn centralt placerad. Drivlinan och dylikt togs från Panzerkampfwagen III. Vagnens pjäs blev den nyutvecklade pansarvärnskanonen 8,8 cm PaK 43 med L/71 eldrör, en av dåtidens mest kraftfulla pansarvärnskanoner.
Nashorn började serietillverkas i februari 1943 och totalt tillverkades cirka 494 stycken vagnar.[6] Fordonen organiserades i fristående tunga pansarvärnsbataljoner (Schwere Panzerjäger Abteilung) och sattes in i strid både på öst- och västfronten. Varje bataljon hade 30 vagnar.
Vagnen sattes in i strid första gången under slaget vid Kursk 1943. Vagnens tunna skydd och öppna stridsrum gjorde den känslig mot flygangrepp och närliggande fiendetrupper, varav vagnen tidvis började ersattes av bättre skyddade modeller som Jagdpanzer IV och Jagdpanther. Trots dess lätta pansring och höga profil kvarstod den i tjänst fram till slutet av kriget och visade sig vara ett effektivt vapen mot fientliga pansarfordon.
Egenskaper redigera
Basen för Nashorn var ett förlängt skrov från Panzerkampfwagen IV med motorn framflyttad till vagnens mitt, medan vagnens drivlina huvudsakligen kom från Panzerkampfwagen III. Vagnens pansarskydd var tunt, huvudsakligen avsett som splitterskydd, och bestod av 10 till 30 mm tunn pansarplåt runt om. Vagnens stridsutrymme var öppet utan tak med pjäslagringen rakt ovanför motorn. Pjäsens horisontella riktfält uppgick till 15° åt vardera sida, medan vertikalriktning låg mellan +20° för höjning och -5° för dumpning.
Den tunga 8,8 cm PaK 43/1 (L/71)-pjäsen hade med pansargranat en genomslagsförmåga motsvarande 200 millimeter valsat stålpansar(en) på en kilometers avstånd, och drygt 150 millimeter på 2 kilometers avstånd, tillräckligt för att nedkämpa i stort sett vilket pansarfordon som helst på sin tid, även upp till mycket längre avstånd. Pjäsens 71 kaliberlängder (L/71) långa eldrör gav mycket hög utgångshastighet och skapade mycket flata projektilbanor.
Bevarade exemplar redigera
- Aberdeen US Army Ordnance Museum, MD (USA)
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ ”Hornisse/Nashorn Organization”. blog.sturmpanzer.com. https://blog.sturmpanzer.com/hornisse-nashorn-organization/. Läst 27 december 2022.
- ^ [a b] ”Selbstfahrlafetten (självgående lavetter)”. Panzer-Erkennungstafel 4 (für Panzer-Beobachtungsdienst, Panzer-Warndienst usw.), Überssichtstafel der deutschen Panzerfahrzeuge, Anlage zu H. Dv. 469/2a und 2b. Wa Prüf 6 VI (Waffen Prüfen 6). Stand: 1.12.1943 (fastställd: 1943-12-01)
- ^ Dienstvorschrift D 653/42, 8,8 cm Panzerjäger 43/1 (L/71) Hornisse und Schwere Feldhaubitze 18/1 (Sf) auf GW IV, Handbuch für den Panzerfahrer. Heer. Vom 15.10.1943
- ^ Panzer Helfen Dir!, Merkblatt 18b/38. Heer. vom: 15.8.44.. sid. 33
- ^ Dienstvorschrift Merkblatt 47b/41, 8,8 cm Pak 43/1 (Sf.) "Nashorn", Bedienungs- und Schießanleitung. Heer. Vom 17.07.1944
- ^ Peter Chamberlain, Hilary Doyle (1999). Thomas L. Jentz. red. Encyclopedia of German Tanks Of World War Two (andra). Arms & Armour. ISBN 1-85409-518-8
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör 8,8 cm Panzerjäger 43/1 (L/71) Nashorn.- Achtungpanzer
