Öppna huvudmenyn

Självgående artilleri (även kallat mobilt artilleri) är artilleripjäser som består av en artillerikanon eller haubits (alternativt andra artillerivapen som raketartilleri, granatkastare eller mörsare) som är monterat på ett fordonschassi och kör sig själva till och från slagfältet istället för att dras dit av artilleritraktorer eller andra dragfordon.

(Det bör nämnas att det finns klassiska artilleripjäser som kan förflytta sig kortare sträckor på slagfältet via motordriva hjul eller larvfötter på lavetten men dessa klassas inte som självgående artilleri. Några sådana exempel är den hjuldrivna 155 mm Haubits 77 och den banddrivna 203 mm haubits M1931 (B-4).)

Självgående artilleri används vanligtvis för indirekt eld på långa avstånd och men kan även ofta skjuta direkt eld och agera infanterikanonvagn eller pansarvärnskanonvagn för att ge understöd eller försvara sig själv vid behov. Vid dessa fall skjuter man oftast standard spränggranat eller halvpansargranat om kanonen är kraftig nog (>120 mm) eller dedikerad självförsvarsammunition som pansarspränggranat om kanonen är av svagare typ (<120 mm).

En tidig föregångare till det moderna självgående artilleriet var ridande artilleri, en sorts hybrid av artilleri och kavalleri.

Innehåll

FunktionRedigera

Den största fördelen med självgående artilleri är att de genom sin rörlighet även utanför vägnätet snabbt kan anpassa sig till stridens förlopp. I motsats till ett konventionellt artilleri som förflyttas med dragfordon kan en bandkanon snabbt växla ställning och behöver bara korta förberedelser innan den kan öppna eld på nytt. Denna egenskap är värdefull på ett slagfält, särskilt i en situation där man avancerar.

Trots detta är dragna artilleripjäser är betydligt billigare att tillverka och underhålla än självgående artilleri och finns därför kvar hos moderna arméer i stora antal.

BandkanonerRedigera

Den vanligaste typen av självgående artilleri är bandkanonen[1] (alternativt kallat bandhaubits). En bandkanon är ett banddrivet pansarfordon beväpnad med en artillerikanon eller haubits.

Moderna bandkanoner kan ytligt sett likna en stridsvagn,[2] men de har generellt en tunnare bepansring, främst avsedd som splitterskydd. En del är bestyckade med kulsprutor för att försvara sig mot fientligt infanteri.

Se även kända självgående artilleripjäser per nationRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ bandkanon i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 16 juni 2017.
  2. ^ fältartilleri i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 16 juni 2017.

Externa länkarRedigera