Wikipedia

51 Pegasi

stjärna i stjärnbilden Pegasus

51 Pegasi, som är stjärnans Flamsteedbeteckning, eller Helvetios,[11] är en ensam stjärna i stjärnbilden Pegasus. Den är en sollik stjärna och år 1995 upptäcktes den första exoplaneten runt denna stjärna. Den har en skenbar magnitud på ca 5,49[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 64,6[3] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 50 ljusår (ca 16 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 34 km/s.[4]

51 Pegasi
Lägeskarta för 51 Pegasi.
Lägeskarta för 51 Pegasi.
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildPegasus
Rektascension22t 57m 27,9804s[1]
Deklination+20° 46′ 07,7822″[1]
Skenbar magnitud ()5,49[2]
Stjärntyp
SpektraltypG2 IV[3]
U–B+0,20[4]
B–V+0,67[4]
R–I0,32
Astrometri
Radialhastighet ()-33,0200 ± 0,09 [5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +207,363 ± 0,207[1] mas/år
Dek.: +62,094 ± 0,166[1] mas/år
Parallax ()64,6488 ± 0,1232[1]
Avstånd50,45 ± 0,10 lå (15,47 ± 0,03 pc)
Absolut magnitud ()4,48[6]
Detaljer
Massa1,11[7] M☉
Radie1,237 ± 0,047[2] R☉
Luminositet1,36 ± 0,02[6] L☉
Temperatur5 768 ± 8[6] K
Metallicitet+0,20[8] dex
Vinkelhastighet21,9 ± 0,4[9] km/s
Ålder6,1 ± 0,6[6] miljarder år
Andra beteckningar
AG+20 2595, AKARI-IRC-V1 J2257280+204608, BD+19 5036, GJ 882, HD 217014, HIC 113357, HIP 113357, HR 8729, IRAS 22550+2030, LSPM J2257+2046, 2MASS J22572795+2046077, NLTT 55385, NSV 14374, PLX 5568, PPM 114985, SAO 90896, TD1 29480, TYC 1717-2193-1, USNO-B1.0 1107-00589893, uvby98 100217014, WDS J22575+2046AB, Gaia DR2 2835207319109249920 [10]

Exoplaneten tillkännagavs den 6 oktober 1995 av astronomerna Michel Mayor och Didier Queloz. Det var för första gången man hade upptäckt en exoplanet runt en sollik stjärna.[12] Den 8 oktober 2019 tilldelades Mayor och Queloz Nobelpriset i fysik för sin upptäckt.[13]

Nomenklatur redigera

Vid dess upptäckt benämndes stjärnans närmaste planet 51 Pegasi b av dess upptäckare och blev inofficiellt kallad Bellerophon, i överensstämmelse med konventionen att namnge planeter efter grekiska och romerska mytologiska figurer (Bellerophon var en gestalt från grekisk mytologi som red den bevingade hästen Pegasus).[14]

I juli 2014 startade International Astronomical Union en process för att ge egennamn till vissa exoplaneter och deras värdstjärnor.[15] I december 2015 tillkännagav IAU namnen på Helvetios för denna stjärna och Dimidium för dess planet.[16]

Egenskaper redigera

51 Pegasi listades som en underjättestjärna av spektraltypen G2 IV i The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars, 1989. Historiskt sett gavs den generellt en spektralklass av G5 V,[7] och även i mer moderna kataloger listas den vanligtvis som en stjärna i huvudserien.[17] Den anses allmänt fortfarande generera energi genom termonukleär fusion av väte i dess kärna, men i ett mer utvecklat tillstånd än solen.[6] Kromosfärens effektiva temperatur är ca 5 571 K, vilket ger den karakteristiska gula färgen hos en G-stjärna.[18] Den beräknas vara 6–8,1 miljarder år gammal, något äldre än solen, med en radie som är 24 procent större och en massa som är 11 procent större.

Planetsystem redigera

51 Pegasi b var den första upptäckta planetmassan som följeslagare till en stjärna i huvudserien. Den kretsar mycket nära stjärnan och har en uppskattad temperaturer runt 1 200° C med en massa som är minst hälften av Jupiters. Vid dess upptäckt var detta nära avstånd inte förenligt med vedertagna teorier om planetbildning och resulterade i diskussioner om planetmigration.[19] Flera heta Jupiter är emellertid nu kända för att vara oblika relativt stjärnaxeln.[20]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 Draconis, 16 november 2019.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] van Belle, Gerard T.; von Braun, Kaspar (2009). "Directly Determined Linear Radii and Effective Temperatures of Exoplanet Host Stars". The Astrophysical Journal (abstract). 694 (2): 1085–1098. arXiv:0901.1206. Bibcode:2009ApJ...694.1085V. doi:10.1088/0004-637X/694/2/1085.
  3. ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins Catalog of Revised MK Types for the Cooler Stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
  4. ^ [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99): 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  5. ^ https://www.universeguide.com/star/helvetios. Hämtad 2019-11-16.
  6. ^ [a b c d e] Mittag, M.; Schröder, K.-P.; Hempelmann, A.; González-Pérez, J. N.; Schmitt, J. H. M. M. (2016). "Chromospheric activity and evolutionary age of the Sun and four solar twins". Astronomy & Astrophysics. 591: A89. arXiv:1607.01279. Bibcode:2016A&A...591A..89M. doi:10.1051/0004-6361/201527542.
  7. ^ [a b] Poppenhäger, K.; et al. (December 2009), "51 Pegasi – a planet-bearing Maunder minimum candidate", Astronomy and Astrophysics, 508 (3): 1417–1421, arXiv:0911.4862, Bibcode:2009A&A...508.1417P, doi:10.1051/0004-6361/200912945
  8. ^ Frasca, A.; et al. (December 2009). "REM near-IR and optical photometric monitoring of pre-main sequence stars in Orion. Rotation periods and starspot parameters". Astronomy and Astrophysics. 508 (3): 1313–1330. arXiv:0911.0760. Bibcode:2009A&A...508.1313F. doi:10.1051/0004-6361/200913327.
  9. ^ Simpson, E. K.; et al. (November 2010), "Rotation periods of exoplanet host stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (3): 1666–1679, arXiv:1006.4121, Bibcode:2010MNRAS.408.1666S, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17230.x [as "HD 217014"]
  10. ^ "51 Peg – Star suspected of Variability". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2011-12-17.
  11. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  12. ^ Mayor, Michael; Queloz, Didier (1995). "A Jupiter-mass companion to a solar-type star". Nature. 378 (6555): 355–359. Bibcode:1995Natur.378..355M. doi:10.1038/378355a0.
  13. ^ "Nobel prize for physics: exoplanets and cosmology". The Economist. 2019-10-08. ISSN 0013-0613. Hämtad 2019-10-09.
  14. ^ "University of California at Berkeley News Release". 1996-11-17. Hämtad 2018-09-27.
  15. ^ "NameExoWorlds: An IAU Worldwide Contest to Name Exoplanets and their Host Stars]" (Press release). IAU. 9 July 2014. Hämtad 2018-09-27.
  16. ^ "Final Results of NameExoWorlds Public Vote Released]" (Press release). International Astronomical Union. 15 December 2015. Hämtad 2018-09-27.
  17. ^ Skiff, B. A. (2014). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Spectral Classifications (Skiff, 2009–2016)". VizieR On-line Data Catalog. Bibcode:2014yCat....1.2023S.
  18. ^ "The Colour of Stars". Australia Telescope, Outreach and Education. Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation. December 21, 2004. Archived from the original on March 10, 2012. Hämtad 2012-01-16.
  19. ^ "51_peg_b". Extrasolar Planet Encyclopaedia. Hämtad 12 november 2012.
  20. ^ Roberto Sanchis-Ojeda; Josh N. Winn; Daniel C. Fabrycky (2012). "Starspots and spin-orbit alignment for Kepler cool host stars". Astronomische Nachrichten. 334 (1–2): 180. arXiv:1211.2002. Bibcode:2013AN....334..180S. CiteSeerX 10.1.1.759.5082. doi:10.1002/asna.201211765.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=51_Pegasi&oldid=49683807”