Megachile rotundata

art i familjen buksamlarbin

Megachile rotundata är en art i överfamiljen bin och familjen buksamlarbin. Arten är ursprungligen europeisk, men har införts som pollinatör till många länder.

Megachile rotundata
Megachile rotundatablålusern.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteTapetserarbin
Megachile
UndersläkteEutricharaea[1]
ArtM. rotundata
Vetenskapligt namn
§ Megachile rotundata
AuktorFabricius, 1787[2]
Synonymer

Megachile rotundata (Fabricius, 1793)[2]
Megachile pruinosa Pérez, 1897[2]
Apis rotundata Fabricius, 1787[2]
Apis pacifica Panzer, 1798[2]
Megachile nadia Nurse, 1903[2]

Megachile imbecilla Gerstäcker, 1869[2]
Megachile rotundata, även denna på blålusern.
Megachile rotundata, även denna på blålusern.
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Arten är övervägande svart även om hanen har delvis gulaktiga ben. Honans mandibler [a] har fyra tänder i varje skänkel, hos hanen tre. Pälsen på huvud och mellankropp är vit- till gulaktig, vingarna är genomskinliga, dock med viss rökighet hos hanen, med svartbruna ribbor och brunaktiga till tegelfärgade vingbaser. Bakkroppens tergiter[b] 2 till 5 har vitaktiga hårband längs bakkanterna. Hos honan är dessutom ovansidorna på tergit 1 riklig, men tunn, vitaktig hårväxt, och tergiterna 2 till 4 med kort, gråbrun behåring, samt tergiterna 5 till 6 med gradvis mörknande gråbrun till svart behåring, medan hanen har ovansidan på tergit 2 med gles, ljus behåring, tergit 3 till 4 med gradvis mörknande behåring, och tergit 6 med gråbrun, heltäckande päls.[3] Buksidan är vitaktig; slutet på 5:e och hela 6:e sterniterna[b] är dock svarthåriga.[4] På buken har honan en scopa, en hårborste avsedd för polleninsamling, som är är ljus i framdelen, mörknande bakåt till helt svart längst bak. Honans kroppslängd är 8 till 9 mm, hanens 7 till 8 mm.[3]

Ekologi redigera

Megachile rotundata lever i skogsbryn, sluttningar, parker, trädgårdar, sand- och lertag. Den flyger från slutet av juni till mitten av augusti. Arten är polylektisk, den besöker blommande växter från många familjer, men tonvikten är lagd på ärtväxter (inte minst blålusern; det är ett av de få bina som kan tränga in i lusernblomman[5])[6]. Den kan emellertid även besöka flockblommiga växter, korgblommiga växter, oleanderväxter, kransblommiga växter, rosväxter, verbenaväxter, liljeväxter, källörtsväxter, slideväxter, ranunkelväxter och flenörtsväxter.[1]

Honorna har gadd med giftapparat och använder denna för försvar. Som alla bin utom honungsbin dör de inte efter de har stuckit, utan kan sticka flera gånger. Giftet är dock inte särskilt starkt, och stinget anses svagare än en humlas.[5]

Honan bygger bon i murket trä, växtstänglar[5], ler- och lössjord[4] samt gärna i människoskapade utrymmen[5]. Bona används inte enbart för att föda upp larverna i; arten är ganska värmekrävande, och honorna tillbringar natten i sina bon. Mulna dagar med en temperatur under 20ºC tillbringar de i regel helt i boet.[5]

Fortplantning redigera

Megachile rotundata parar sig så fort de kommit ut ur pupporna på sommaren. Varje bo kan innehålla upp till ett 20-tal larvceller; honan klär dessa med löv, som hon skär ut i omkring 2,5 cm stora cirklar med käkarna. Ofta används blad från klättervildvin eller rödask. Cellerna fylls med nektar och pollen som föda åt larverna. Arten övervintrar som vilolarv.[5]

Kommersiell användning redigera

I Nordamerika används biet som en kommersiell pollinatör, främst av blålusern (alfalfa)[5] och andra ärtväxter samt åkersenap; bina föds upp i konstgjorda bon, som körs omkring i stora, bilburna bihus till de olika fälten.[7]

Utbredning redigera

Artens ursprungsområde är Europa, där den finns från Spanien till södra Finland och vidare österut till sydvästra Asien.[6] På grund av dess värde som pollinatör infördes den till Nordamerika på 1930-talet[5], 1971 även till Nya Zeeland och 1987 till Australien[6][8]. I Nordamerika finns den i USA från Virginia till Massachusetts och västerut till Kalifornien, samt i Kanada, där den främst utnyttjas som blåbärspollinatör.[1]

I Finland finns arten från sydkusten (dock ej Åland) norrut till Norra Karelen och Mellersta Finland. Fram till början av 1960-talet fanns arten även i Norra Savolax.[9] Arten är klassificerad som livskraftig (LC) i landet.[10]

Arten saknas helt i Sverige.[6]

Kommentarer redigera

  1. ^ Mandibler är ett annat namn för de sidleds pariga käkarna hos (bland annat) en insekt med bitande mundelar. De är ofta försedda med en eller flera taggar på varje skänkel; dessa taggar kallas i regel "tänder".
  2. ^ [a b] Tergiterna segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Megachile rotundata Fabricius, 1793” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+rotundata. Läst 28 december 2023. 
  2. ^ [a b c d e f g] Megachile rotundata Fabricius, 1787” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=1160534#null. Läst 28 december 2023. 
  3. ^ [a b] Mitchell, T.B. (1962). ”Bees of the Eastern United States” (på engelska). North Carolina Agricultural Experiment Station Technical Bulletin (Discover Life) (152). http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+rotundata#Overview. Läst 30 december 2023. 
  4. ^ [a b] ”Blattschneiderbienen: Megachile rotundata (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-mrotu.htm. Läst 28 december 2023. 
  5. ^ [a b c d e f g h] Alexis Yajcaji (2011). Megachile rotundata alfalfa leafcutting bee” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Megachile_rotundata/. Läst 28 december 2023. 
  6. ^ [a b c d] Dewulf, A. & Praz, C. 2014 Megachile rotundata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 28 december 2023.
  7. ^ Christopher O'Toole & Anthony Raw (1991). Bees of the World. London: Blandford. sid. 141. ISBN 0-7137-2085-9 
  8. ^ Rune Hedberg (2023). ”Megachilidae, solitärbin”. Kupan punkt se. https://kupan.se/bin-och-dess-nytta/bin/biraser/megachilidae-solitarbin/. Läst 28 december 2023. 
  9. ^ Megachile rotundata – Bläddra observationer”. Finlands artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204654&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 31 december 2023. 
  10. ^ Juho Paukkunen (2019). Megachile rotundata. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204654. Läst 31 december 2023. 

Externa länkar redigera