Öppna huvudmenyn
Max Beckmann 1928.

Max Beckmann, född 12 februari 1884 i Leipzig, död 27 december 1950 i New York, New York, USA, var en tysk målare.

Beckmann var från 1907 medlem i Berliner Secession, och blev efter dess splittring 1913 medgrundare av Freie Secession.[1] Under första världskriget arbetade han som fältläkare, men frikallades efter ett nervöst sammanbrott. Han var professor vid Städelschule i Frankfurt am Main, men avskedades 1933 av den nazistiska regimen. Hans målningar fördömdes och visades på utställningen Entartete Kunst 1937. Samma år slog han sig ned i Amsterdam, för att 1947 flytta till USA.

Det går inte att placera Beckmann inom någon speciell riktning. Hans tidiga målningar håller sig i en stil influerad av Lovis Corinth, men hans krigsupplevelser förändrade honom radikalt, och hans verk, med motiv ur vardagen, gick igenom en period av expressionistiska förvrängningar och realism i enlighet med den nya saklighetens ideal. Beckmann efterlämnade en lång rad självporträtt. Som grafiker arbetade han i en stil som påminner om Edvard Munch.

KällorRedigera

  1. ^ ”Max Beckmann 1884-1950”. Lebendiges Museum Online (LeMO). Stiftung Deutsches Historisches Museum & Stiftung Haus der Geschichte der Bundesrepublik Deutschland. https://www.dhm.de/lemo/biografie/max-beckmann. Läst 7 september 2015. 

Externa länkarRedigera