Entartete Kunst (utställning)

historiskt och symboliskt viktig konstutställning i Nazityskland 1937

Ausstellung Entartete Kunst, Utställning med fördärvlig konst, var en utställning i München med målningar, grafik och skulpturer som hade beslagtagits från museer och offentliga samlingar av Propagandaministeriet i Nazityskland. Den utgjorde kulmen på en serie liknande utställningar som hade arrangerats av myndigheterna alltsedan maktövertagandet. Utställningen syftade till att åskådliggöra en konsthistorisk och konstnärlig inkompetens som hade tillåtits växa och breda ut sig i Weimarrepubliken genom ett "judiskt" och "kulturbolsjevistiskt" inflytande. Utställningen öppnade den 19 juli 1937, en dag efter utställningen Große Deutsche Kunstausstellung, den "stora tyska konstutställningen" med nationalsocialistiskt godkänd konst på annat håll i staden, och pågick fram till 30 november. Därefter gjordes den till en vandringsutställning genom riket, vilken pågick fram till 1941.

Affisch till utställningen i Berlin 1938.

Organisering, publik och innehållRedigera

 
En nymfbrunn längs Hofgartens västra arkader i München.
 
Propagandaminister Joseph Goebbels med entouragevandringsutställningen i Berlin, februari 1938. Till vänster två målningar av Emil Nolde. I blickfånget en skulptur av Gerhard Marcks (1889-1981): Heiliger Georg / Sankt Göran (1929-30), gips, 241,5 cm hög, beslagtagen 6 juli 1937 på Museum Folkwang i Essen, först visad på Entartete Kunst i München 1937, sedan här i Berlin. I propagandaministeriets förvar 1938, därefter borta.[1]

Under ledning av Reichskammer der bildenden Künste, det vill säga bildkonstens särskilda avdelning inom den kulturellt likriktande Reichskulturkammer, med konstnärskoryfén Adolf Ziegler i spetsen, inleddes genom kommissioner bestående av betrodda konstnärer och konsthistoriker i juli 1937 en omfattande statlig konfiskering (och delvis förstörelse) av över 20 000 målningar, skulpturer och grafiska konstverk från museer runt om i Tyskland, vilket pågick under de närmaste åren.[2]

Ett urval av 650 verk ställdes till en början ut i München senare samma månad, i en utställning som organiserades i rasande fart. Den arkeologiska institutionens lokaler utrymdes för ändamålet i en av Hofgartens arkadgångar i München. På väggskärmar som ställts in trängdes bilder ihop så tätt och högt som möjligt, delvis utan ramar, i lokaler som en gång i slutet av 1700-talet hade byggts som ett galleri för kurfurstliga konstskatter. Ljuset från fönstren skärmades delvis av genom väggskärmarna. Konstnärens namn, verktitel, museum, inköpsdatum och inköpspris uppgavs intill konstverket. Nedsättande slagord och karikatyrer målades på väggarna.[3]

Vid invigningen den 19 juli 1937 höll Adolf Ziegler ett tal där han gick till angrepp mot expressionismen och dess utövare, mot demokratiskt inriktade museichefer öppna för modern konst och mot judarna inom konst och kultur.[3] Utställningen var gratis för vuxna och förbjuden för barn och ungdom. Den hade i genomsnitt 20 000 besökare per dag, sammanlagt närmare två miljoner fram till sista november samma år. Efter utställningen i München anordnades en vandringsutställning i tolv andra städer i Tyskland och Österrike, 1938: Berlin, Leipzig, Düsseldorf, Salzburg, Hamburg, 1939: Stettin, Weimar, Wien, Frankfurt am Main, Chemnitz och 1941: Waldenburg och Halle. Fram till april 1941 sägs man ha räknat till över 3,2 miljoner besökare.

Av de utställda konstverken var fyra ur Ismar Littmanns konstsamling, som Gestapo beslagtagit på Auktionshaus Max Perl i Berlin från Ismar Littmanns änka Käthe Littmann redan 1935.

I München började rundturen på övervåningen. I sal 3 kallades Otto Dix oljemålningar med krigsscener från första världskriget för "målade sabotage mot försvarsmakten".[4] I sjätte salen fanns en hel vägg med verk av Lovis Corinth, däribland två av hans sista stora verk, Den trojanska hästen och Ecce Homo. Konstnärens namn hade först skrivits intill men sedan övermålats. Här visades även utställningens kanske mest omtalade bild, Franz Marcs De blå hästarnas torn.[5] Den hade tillhört den nya avdelningen av huvudstadens Nationalgalerie i Kronprinzenpalais sedan 1919, en avdelning för modern konst vilken hade stängts av myndigheterna 1936. Målningen ställdes ut i Hofgarten, men togs senare bort från utställningen, då det tyska officersförbundet hade protesterat mot att bilder av en förtjänstfull soldat som stupat i slaget vid Verdun visades på utställningen.[6] Målningen sägs därefter ha hamnat i Hermann Görings personliga samling, men återfanns inte efter krigsslutet 1945 och är sedan dess försvunnen.

I markplanets första sal hängde bland annat fem verk av Oskar Schlemmer. Här fanns även glasmontrar med beslagtagna böcker. Essäsamlingen Kunst und Macht (1934) av Gottfried Benn, med bland annat självbiografiska skisser, ett tal till futuristen Marinetti och en text om expressionism. Kandinskijs diktsamling Klänge (1912, på svenska "Klanger", 1989), prosadikter och träsnitt återgivna i både färg och svartvitt. Paul Klees Pädagogisches Skizzenbuch (1925), en väsentlig del av såväl Klees som Bauhaus konstnärliga uppfattning, liksom monografier som Carl Einsteins bok om Moïse Kisling (1922) och Theodor Däublers bok om César Klein (1919).

FörsäljningRedigera

Tysklands regering beslöt 1939 att sälja till utlandet en del av de uppåt 20 000 beslagtagna – och ännu ej förstörda – konstverken, inklusive en del av dem som ställts ut. Några, som Vincent Van Goghs Självporträtt (1888), utauktionerades på Galerie Fischer i Luzern i Schweiz. Andra såldes via de fyra utvalda tyska konsthandlarna Karl Buchholz i Berlin, Ferdinand Möller i Berlin, Bernhard A. Böhmer i Güstrow och Hildebrand Gurlitt i Hamburg.[7] Dessa fyra hade också haft till uppgift att värdera all beslagtagen konst från 1937 och framåt. Ytterligare en person som var inblandad i hanteringen var konstsamlaren Emanuel Fohn som var bosatt i Rom och som fick tillåtelse att byta till sig många konstverk direkt ur värdedepåer.

300 av de utställda konstverken synes ha stulits av Hildebrand Gurlitt. Denne rapporterade att de förstörts i allierade bombanfall. De beslagtogs 2012 i en lägenhet som tillhörde Gurlitts son Cornelius Gurlitt vid Konstbeslaget i München 2012.[8][9]

Konstnärer i urvalRedigera

En fullständigare lista på konstnärer som visades på Entartete Kunst (tyska)

Galleri (ett litet urval av utställda verk)Redigera

Entartete Kunst förkortas i galleriet EK och avser då enbart utställningen i Münchens Hofgarten 1937. Målningarnas och skulpturernas tillkomstår, material/teknik, mått i centimeter, konfiskeringsdatum, ursprungligt museum, utställning och proveniens anges också. Uppgifter hämtade från det beslagsinventarium som Freie Universität i Berlin har upprättat och som finns tillgängligt på nätet; se artikelns "källor".

MåleriRedigera

SkulpturRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Freie Universität Berlin: Beschlagnahmeinventar
  2. ^ Barron (1991), s. 124 och s. 135
  3. ^ [a b] Peter-Klaus Schuster (1987).
  4. ^ Länk till oljemålningen Schützengraben av Otto Dix. (i.pinimg.com)
  5. ^ Peter-Klaus Schuster (1987), sidan 108.
  6. ^ Uppgifter från tyska wikipedia.
  7. ^ Degenerate Art på Philadelphia Museum of Arts webbplats
  8. ^ Allan Hall (3 november 2013). ”Nazi art treasure trove valued at £1 billion is found in shabby Munich apartment”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2486251/Discovered-Billion-pound-art-collection-seized-Nazis-ordered-destroyed-discovered-rotting-food-dishevelled-Munich-apartment.html?ITO=1490&ns_mchannel=rss&ns_campaign=1490. Läst 20 november 2017. 
  9. ^ Mellisa Eddy (3 november 2013). ”German Officials Provide Details on Looted Art Trove”. New York Times. https://www.nytimes.com/2013/11/06/arts/design/german-officials-provide-details-on-looted-art-trove.html?_r=0. Läst 20 november 2017. 
  10. ^ [a b] "Kulturbolsjevism" var ett politiskt slagord använt av nazister på ett nedvärderande sätt om konstnärer, konst, arkitektur och vetenskap, vilka ansågs alltför progressiva och vänsterorienterade. Jämför de:Kulturbolschewismus (tyska).
  11. ^ Se de:Römisches (oder: Fünf Figuren im Raum).
  12. ^ Se de:Rudolf Heinisch.
  13. ^ Om Max Beckmanns målning Der Strand (Am Lido). (tyska)
  14. ^ Foto ur en annan vinkel i 1912 års utställningskatalog till Sonderbunds internationella konstutställning. (archive.org)
  15. ^ Se de:Otto Baum (Bildhauer).
  16. ^ Se de:Richard Haizmann.

Externa länkarRedigera