Manchurisk smygsångare

asiatisk gräsfågel

Manchurisk smygsångare[2] (Locustella davidi) är en mycket svårsedd asiatisk fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Manchurisk smygsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Locustella davidi.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGräsfåglar
Locustellidae
SläkteLocustella
ArtManchurisk smygsångare
L. davidi
Vetenskapligt namn
§ Locustella davidi
Auktor(La Touche) 1923
Synonymer
  • Bradypterus davidi
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Manchurisk smygsångare är en rätt liten (12 cm) och brun smygsångare med korta och breda vingar och relativt kort, rundad stjärt. På huvudet syns ett ljusbeige ögonbrynsstreck, grå örontäckare samt gråvit haka, strupe och bröst med ett halsband av tunna, svarta streck. Undersidan är rostbrun och de långa undre stjärttäckarna bruna med vita halvmåneformade spetsar. Utanför häckningstid är strupstrecken mindre tydliga och undersida samt ögonbrynsstreck gultonade.[4][5]

LätenRedigera

Bland lätena hörs raspande "tschuk" och låga "tuk". Den ihållande sången är en insektsliknande serie av korta, stigande och raspande toner: "dzeeep dzeeep dzeeep...".[6]

Utbredning och systematikRedigera

Manchurisk smygsångare delas upp i två underarter med följande utbredning:[7]

  • Locustella davidi suschkini – häckar i sydcentrala Sibirien från Altaj österut till sydvästra Transbajkal; flyttar vintertid till Sydostasien, förmodligen Burma och Thailand
  • Locustella davidi davidi – häckar i sydöstra Ryssland (sydöstra Transbajkal österut till västra Amurland) och nordöstra Kina, förmodligen också i centrala Kina (centrala Sichuan, södra Gansu och södra Shaanxi; flyttar vintertid till Sydostasien, troligen i norra Indokina

ArtstatusRedigera

Tidigare behandlades manchurisk smygsångare som underart till den sydligare arten fläckig smygsångare (L. thoracicus). Dessa skiljer sig dock åt i utseende, läten, genetik och flyttbeteende. De möts även i centrala Kina.[8]

SläktestillhörighetRedigera

Arten placerades tidigare i släktet Bradypterus men DNA-studier visar att de asiatiska medlemmarna av släktet står nära arterna i Locustella och förs därför numera dit.[9][10]

FamiljetillhörighetRedigera

Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[11] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.

LevnadssättRedigera

Manchurisk smygsångare häckar i tajga, i skogsgläntor med fuktigt gräs, flodnära buskage och öppna gräsmarker på sluttningar. Vintertid ses den i vassbälten, buskmarker samt högvuxet gräs. Liksom andra smygsångare lever den ett tillbakadraget liv lågt i vegetationen och är mycket svår att på syn på, varför kunskapen om dess levnadssätt är begränsad. Födan består av insekter som den söker efter på eller nära marken. Häckningen sker mellan juni och augusti då den bygger ett kupolformat bo med sidoingång.[6][5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ej ovanlig.[12]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Abbé Père Jean Pierre Armand David (1826-1900), fransk missionär i Kina 1858-1874 och naturforskare.[13]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Locustella davidi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  4. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  5. ^ [a b] Madge, S., de Juana, E. & Kirwan, G.M. (2019). Baikal Grasshopper-warbler (Locustella davidi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58762 15 januari 2019).
  6. ^ [a b] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  8. ^ Alström, P., Rasmussen, P.C., Olsson, U. & Sundberg, P. (2008) Species delimitation based on multiple criteria: the Spotted Bush Warbler Bradypterus thoracicus complex (Aves: Megaluridae). Zool. J. Linn. Soc. 154(2): 291–307.
  9. ^ Alström, P., S. Fregin, J.A. Norman, P.G.P. Ericson, L. Christidis, and and U. Olsson (2011), Multilocus analysis of a taxonomically densely sampled dataset reveal extensive non-monophyly in the avian family Locustellidae, Mol. Phylogenet. Evol. 58, 513-526.
  10. ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
  11. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  12. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  13. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera