Gansu, även stavat Kansu, är en provins i nordvästra Kina som gränsar till Inre Mongoliet i norr och av Qinghai-provinsen i söder. Provinshuvudstad är Lanzhou.

Gansu
kinesiska : 甘肃省?
pinyin: Gānsù shěng
Fortet vid Jiayupasset i den kinesiska muren.Fortet vid Jiayupasset i den kinesiska muren.
Förkortning: 陇   (pinyin: Lǒng)
Typ av område: Provins
Huvudstad: Lanzhou
Yta: 454 236 km²
7:e störst i Kina
Folkmängd:* 25 575 254 (2010)
22:a folkrikast i Kina
Befolknings-
täthet:
56 inv./km²
BNP:* 12 836 ¥/inv.
Provins-
guvernör
:
Ren Zhenhe
Parti-
sekreterare
:
Hu Changsheng
Officiell webbplats
Gansus läge i Kina.
Gansus läge i Kina.
*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/CN-62_ext.aspx
Källa för BNP: http://thechinaperspective.com/topics/province/gansu/

Geografi

redigera

Norra delen av Gansu hör till det nordkinesiska taffellandet, vars berggrund nästan uteslutande är bildad av stenkolsformationen, men täckt av löss; västra och södra delarna genomdrags av kedjor från Kunlunbergen. Gula floden flyter genom provinsens södra delar vid Qilianbergen och får där det mesta av sitt vatten. Delar av Gobiöknen går in i Gansu-provinsen.

Med undantag av den torra nordvästra delen och de högre bergen är Gansu täckt av vackra skogar, betesmarker och åkrar. Provinsen är ovanligt rik på guld-, silver-, koppar- och järnmalm. Många växter som brukas i kinesisk medicin växer i området. BNP per capita är 4 479 renminbi.

Historia

redigera

Fram till någon gång mellan åren 174 till 161 f.Kr. hade folket Yuezhi ett rike i provinsen, men blev då erövrade och bortkörda av Xiongnu.[1]

Området var inledningsvis ett militärguvernement under Xixia-riket och dess namn är en kombination av prefekturerna Ganzhou och Suzhou. Provinsen etablerades först 1286 under Yuandynastin, men införlivades i Shaanxi-provinsen under Mingdynastin. Gansu återupprättades som provins av Qingdynastin på 1660-talet och då ingick även det territorium som idag utgör regionen Ningxia.[2]

År 1920 och 1932 drabbades provinsen av svåra jordbävningar, med 180 000 respektive 70 000 döda som följd.

Politik

redigera
Huvudartikel: Politik i Gansu

Den politiska makten i Gansu utövas officiellt av provinsen Gansus folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan december 2020 är Ren Zhenhe.

I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Hubei och partisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än guvernören. Sedan december 2022 heter partisekreteraren Hu Changsheng.

Administrativ indelning

redigera

Gansu är indelat i tolv städer med status som prefektur och två autonoma prefekturer:

Karta Nr Namn Kinesiska Pinyin Centralort Typ
 
1 Jiuquan 酒泉市 Jiǔquán shì Suzhou Stad på prefekturnivå
2 Jiayuguan 嘉峪关市 Jiāyùguān shì Jiayuguan Stad på prefekturnivå
3 Zhangye 张掖市 Zhāngyè shì Ganzhou Stad på prefekturnivå
4 Jinchang 金昌市 Jīnchāng shì Jinchuan Stad på prefekturnivå
5 Wuwei 武威市 Wǔwēi shì Liangzhou Stad på prefekturnivå
6 Baiyin 白银市 Báiyín shì Baiyin Stad på prefekturnivå
7 Lanzhou 兰州市 Lánzhōu shì Chengguan Stad på prefekturnivå
8 Linxia 临夏回族自治州 Línxià huízú zìzhìzhōu Linxia Autonom prefektur för huikineser
9 Gannan 甘南藏族自治州 Gānnán zāngzú zìzhìzhōu Hezuo Autonom prefektur för tibetaner
10 Dingxi 定西市 Dìngxī shì Anding Stad på prefekturnivå
11 Longnan 陇南市 Lǒngnán shì Wudu Stad på prefekturnivå
12 Tianshui 天水市 Tiānshuǐ shì Qinzhou Stad på prefekturnivå
13 Pingliang 平凉市 Píngliàng shì Kongtong Stad på prefekturnivå
14 Qingyang 庆阳市 Qìngyáng shì Xifeng Stad på prefekturnivå

Referenser

redigera
  1. ^ ”Yuezhi | ancient people | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Yuezhi. Läst 6 januari 2023. 
  2. ^ Endymion Porter Wilkinson, Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 233.

Källor

redigera
 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kansu, 1904–1926.