Lusernbi
Lusernbi (Melitta leporina) är en biart som först beskrevs av Georg Wolfgang Franz Panzer 1799.[5][6] Lusernbi ingår i släktet blomsterbin, och familjen sommarbin.[5][6] Inga underarter finns listade.[7]
| Lusernbi Status i Sverige: Livskraftig[3] Status i Finland: Nära hotad[4] | |
 Lusernbi, hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Sommarbin Melittidae |
| Släkte | Blomsterbin Melitta |
| Art | Lusernbi Melitta leporina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melitta leporina | |
| Auktor | (Panzer, 1799) |
| Synonymer | |
|
Apis leporina Panzer, 1799[1] | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraLusernbiet har svart grundfärg och blekbrun till gulbrun päls på mellankroppen[8][3]. Mitt på ryggen, mellan vingarna, har arten ett mörkt band. Hanens päls är ljusare än honans, och kan på huvud och mellankroppens undersida ha en närmast vitaktig färg. Bakkroppen har breda hårband på bakkanterna av tergiterna[a] 2 till 4 (samt tergit 5 hos hanen). Tergit 1 är helt vithårig, och resten av bakkroppen svarthårig. På bakbenen har honan gula hårsamlingar för polleninsamling, scopa. Arten blir 10 till 12 mm lång.[3] Lusernbiet är mycket likt rödtoppebi (M. tricincta).[2]
Ekologi
redigeraHabitatet utgörs främst av sandjordar, ibland uppblandat med lera, som åker- och vägrenar samt ruderatmarker som flygfält och militära övningsmarker.[3] Arten kan även påträffas i trädgårdar.[2]
Flygtiden varar från slutet av juni till augusti.[2] Arten är oligolektisk och samlar endast pollen från ärtväxter som lusernsläktet, åsnetörne och klöversläktet.[3]
Fortplantning
redigeraBoet är underjordiskt, och grävs ut på mark med riklig undervegetation, vilken hjälper till att kamuflera ingången. Boet inleds med en nära nog vertikal gång, från vilken flera horisontella gångar löper, var och en utmynnande i en larvcell.[3] Bona anläggs gärna i små kolonier tillsammans med andra bon från samma art.[2] Artens bon kan parasiteras av prickgökbi, vars larv dödar värdägget eller -larven och lever på det insamlade matförrådet.[3]
Utbredning
redigeraLusernbiet finns i Europa från England och Wales i väster via södra och mellersta Europa till Mongoliet i öster, samt till Iberiska halvön i söder samt mellersta Sverige och södra Finland i norr.[3][2]
I Sverige förekommer den i Skåne, Halland, Gotland, Öland och längs svenska östkustlandskapen upp till Mälarlandskapen och Dalarna.
Enligt den svenska rödlistan är arten klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige.[3]
I Finland där arten är rödlistad som sårbar ("VU"), har den observerats längs sydkusten samt i öster upp till Norra Karelen. Observationerna är emellertid till stor del föråldrade.[4]
Kommentarer
redigera- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
redigera- ^ [a b] ”Melitta leporina (Panzer, 1799)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Melitta+leporina. Läst 24 september 2023.
- ^ [a b c d e f g h] G R Else (Januari 2012). ”Melitta leporina Panzer, 1799” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/index.php/bee/melittidae/melitta-leporina. Läst 2 september 2013.
- ^ [a b c d e f g h i] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Lusernbi Melitta leporina”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/102660/detaljer. Läst 24 september 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”lusernbi (Melitta leporina)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204563. Läst 24 september 2023.
- ^ [a b] ”Melitta leporina (Panzer, 1799)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753691#null. Läst 25 septemner 2023.
- ^ [a b] Gärdenfors (ed.), U. (2010). ”Melitta leporina (Panzer, 1799) | lusernbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102660/details?lang=sv. Läst 24 september 2023.
- ^ Roskov Y., Ower G., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/melitta+leporina/match/1. Läst 24 september 2023.
- ^ ”Sägehornbienen: Melitta leporina” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-mlepo.htm. Läst 2 september 2013.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Lusernbi.
