Blomsterbin (Melitta) är ett släkte solitära bin i familjen sommarbin.

Blomsterbin
Melitta americana, M, Side, North Carolina, Moore County 2014-01-02-17.21.56 ZS PMax.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljSommarbin
Melittidae
SläkteBlomsterbin
Melitta
Vetenskapligt namn
§ Melitta
AuktorKirby, 1802
Melitta leporina
Hitta fler artiklar om djur med

BeskrivningRedigera

Blomsterbin är medelstora bin med en längd på mellan 7 och 16 millimeter.[1] De påminner om sandbina men är inte närmare släkt med dessa. De ingående arterna har tämligen tät behåring på huvud och mellankropp, inklusive benen. På bakbenens skenben har honan pollenkorgar, hårsamlingar för insamling av pollen. På bakkroppen har tergiterna[a] hårband längs bakkanterna; speciellt yviga är dessa på de två bakersta tergiterna.[2]

EkologiRedigera

Blomsterbin är solitärt levande bin som bygger sina bon i gångar som de själv gräver i sandig mark[3] eller lerjord[4]. Bona består av en circa 10 cm lång huvudgång med flera korta sidogångar, som var och en avslutas med en larvcell. Denna har sidorna täckta med en vaxliknande substans. Alla arternas larver övervintrar som en passiv vilolarv.[4]

De ingående arterna flyger mellan juni till september; hanarna kommer fram upp till tre veckor tidigare än honorna, så att de kan uppvakta dem vid födoväxterna.[4] Blomsterbina är mycket strikt oligolektiska, det vill säga de samlar pollen och nektar från ett begränsat antal blomarter[2]. De parasiteras av gökbin, som lägger sina ägg i larvcellerna, så att gökbilarven kan utnyttja matförrådet sedan värdägget eller -larven dödats.[4]

UtbredningRedigera

Utbredningsområdet omfattar Nordamerika, Eurasien från Västeuropa till Japan (dock ej Sydostasien), samt delar av Afrika.[2][5] Drygt 40 arter har rapporterats.[1]

Arter i Sverige och FinlandRedigera

I Sverige finns 4 arter varav 2 är rödlistade[2], medan Finland har 2 arter, varav 1 är rödlistad[6]:

  • Blåklocksbi (Melitta haemorrhoidalis)
  • Lusernbi (Melitta leporina) Nära hotad i Finland
  • Rödtoppebi (Melitta tricincta) Nära hotad i Sverige, saknas i Finland
  • Storblomsterbi (Melitta melanura) Akut hotad i Sverige, saknas i Finland

Dessutom har fackelblomsterbi (Melitta nigricans) tidigare felaktigt rapporterats som en svensk art[2].

KommentarerRedigera

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

KällorRedigera

  1. ^ [a b] D. Michez. ”Melittidae - Melitta (på engelska). Atlas Hymenoptera. Laboratoire de Zoologie, Université de Mons / Unité d'Entomologie, Gembloux Agro Bio Tech. http://www.atlashymenoptera.net/page.aspx?ID=14. Läst 19 juli 2020. 
  2. ^ [a b c d e] Björn Cederberg (2020). ”Blomsterbin Melitta. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/melitta-1005528. Läst 19 juli 2020. 
  3. ^ ”Vildbin och fragmentering” (PDF, 1,02 MB). Svenska Vildbiprojektet. 2004. sid. 5, 7. https://djur.jordbruksverket.se/download/18.51c5369e120aee363f080002059/1370040757098/vildbin%20fragmentering.pdf. Läst 16 juli 2020. 
  4. ^ [a b c d] ”Sägehornbienen · Melitta (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-melit.htm. Läst 19 juli 2020. 
  5. ^ ”Map of Melitta (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Melitta. Läst 19 juli 2020. 
  6. ^ Juho Paukkunen (2019). ”vyömehiläiset (fi) – Melitta”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204560. Läst 19 juli 2020. 

Externa länkarRedigera