Lars Hansson

svensk skådespelare
För liknande namn, se Lars Hansson (olika betydelser).

Lars Hansson, född 19 februari 1945 i Katarina församling i Stockholms stad,[1] död 15 maj 2022 i Stockholms Katarina distrikt i Stockholms län,[2] var en svensk skådespelare.[3]

Lars Hansson
Född19 februari 1945
Katarina församling i Stockholms stad, Sverige
Död15 maj 2022 (77 år)
Stockholms Katarina distrikt i Stockholms län, Sverige
Betydande roller
Caj Larsson i Ärliga blå ögon
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Hansson var helt och hållet självlärd som skådespelare, och började tidigt som tonåring med skådespelande vid Vår Teater vid Medborgarplatsen. Via denna blev han uppmanad att provfilma hos SF för en roll i Vilgot Sjömans senare så kontroversiella ungdomsdrama 491. Han fick rollen som en av de sex ynglingarna i kollektivet av missanpassade tonåringar. Ingen av dem fick särskilt stor uppmärksamhet efter premiären, då insarserna från sextettens medlemmar helt överskuggades av andra aspekter av filmen. Han blev dock en av två från denna grupp av amatörer som sedan kom att fortsätta med skådespelandet, där den andra var Stig Törnblom. Han fortsatte i det något bohemiska ungdomsfacket i ett par Jan Halldoff-filmer, Livet är stenkul (1967) och Ola & Julia (1967) och gjorde 1967 teaterdebut på Lisebergsteatern i Göteborg i Gösta Bernhards produktion av En flicka i soppan. Han uppträdde sedan i samma pjäs på Lilla Teatern i Norrköping 19681969.[3]

Åren 1969–1971 var han vid Pistolteatern i Stockholm och hamnade därefter 1971 vid Stockholms stadsteater där han samma år debuterade i Tjejsnack. Han hörde därefter till teaterns fasta ensemble, till stor del inom ramen för dess annexscen Unga Klara, och har medverkat i ett fyrtiotal uppsättningar. Ett par av dessa har sedan gjorts för tv som Kärleksföreställningen (1975) och Kennedys barn (1975), där han hade bärande roller i båda två. Tv-serien Moa, Östen och Stellan (1974), där han var Östen, var också en utveckling av en pjäs vid Unga Klara, Ge mig adressen 1972.[3]

Han syntes relativt ofta på film och i tv, i regel i små men väl karaktäriserade biroller som ofta utmärks av ett slags butter men vänlig kärvhet vare sig det varit som långtradarchaufför i tv-serien Hästens öga (1987), popbandsmanager i barnserien Snörpingar (1994 och 1995) eller färjeinspektör i Skärgårdsdoktorn (1997).[3]

År 1977 fick han Svenska Filmakademins Kurt Linder-stipendium.[3]

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1970 Tronföljaren
Jan Gemvik
Jan Gemvik Pistolteatern[4]
1971 Medverkande Tjejsnack
Margareta Garpe och Suzanne Osten
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1972 Bellman Bellman, Blomman, Baby och Bruden
Gösta Bredefeldt, Lars Hansson, Liselotte Nilsson, Suzanne Osten och Lena Söderblom
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1973 Medverkande Kärleksföreställningen
Suzanne Osten
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1974 Lasse Föräldrarna
Gösta Bredefeldt, Rolf Björkholm, Lars Hansson, Annicka Kronberg, Kenneth Gustavsson, Jan Erik Lindqvist, Suzanne Osten och Lena Söderblom
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1974 Medverkande Siden, sammet, trasa, lump
Britt Edwall, Lena Söderblom och Gösta Ekman
Gösta Ekman Stockholms stadsteater
1982 Medverkande Aniara
Harry Martinson
Helge Skoog Stockholms stadsteater
2006 Skribentens första man
Kurre
Jösses flickor – Återkomsten
Margareta Garpe, Suzanne Osten och Malin Axelsson
Maria Löfgren Stockholms stadsteater

RadioteaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi
1995 Déagol Sagan om Ringen
J.R.R. Tolkien
Tomas Blom

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2011).
  2. ^ ”Lars Hansson”. Ratsit AB. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220804224108/https://www.ratsit.se/19450219-Lars_Hansson_Stockholm/UbANh_yBzchikLIKEoymcwQXPWmv-4QpKRiXIM26-Og. Läst 5 augusti 2022. 
  3. ^ [a b c d e] Qvist, P O. ”Lars Hansson”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66768&iv=BIOGRAPHY. Läst 28 juni 2012. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (20 januari 1970). ”Övning för publik på Pistolteatern”. Dagens Nyheter: s. 13. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-01-20/18/13. Läst 18 februari 2018. 

Externa länkarRedigera