Öppna huvudmenyn
Denna artikel handlar om teaterregissören Maria Löfgren. För sångerskan, se Mia Löfgren

Maria Löfgren är en svensk teaterregissör.

Maria Löfgren
NationalitetSverige
Utbildad vidDramatiska Institutet Blue pencil.svg
SysselsättningTeaterregissör
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Löfgren växte upp i Stockholm och gick humanistisk linje på Östra Gymnasiet i Trångsund. 1997 läste hon teatervetenskap (40 poäng) vid Stockholms universitet.

RegiarbetenRedigera

Maria Löfgren genomgick 1998–2002 den fyraåriga utbildningen i teaterregi vid Dramatiska institutet, numera regilinjen vid Stockholms dramatiska högskola. Hon säger sig som regissör framför allt vilja värna om den nyskrivna dramatiken, men har även regisserat klassiker, som till exempel Shakespeares Romeo & Julia[1]Göteborgs stadsteater 2007[2] och Lång dags färd mot natt[3] av Eugene O'Neill för Riksteatern 2011[4].

Efter avslutad regiutbildning satte Maria Löfgren 2002 upp den nyskrivna pjäsen Och så levde vi lyckliga... av Malin AxelssonUppsala Stadsteater[5], och samma år (2002) Joyce Carol Oates' I Stand Before You NakedOrionteatern[6].

2001 startade Maria Löfgren, tillsammans med bland andra skådespelaren Annika Hallin, frigruppen Teater Nova som 2003 spelade Ömsinne (Tender) av Abi MorganBoulevardteatern i svensk översättning av Anders Duus[7] och i regi av Maria Löfgren.

Genom sitt engagemang för nyskriven dramatik och genusfrågor satt Maria Löfgren med i Regionteater Västs konstnärliga råd 2003-2006. Hon har även varit ledamot i Nationella Dramaturgiatets[8] styrelse.

Ett av Maria Löfgrens största regiuppdrag är Jösses flickor – Återkomsten av Malin Axelsson som, med premiär 7 april 2006, spelades under tre säsonger och räknas som en av Stockholms Stadsteaters största publiksuccéer.[9]

2007-2011 var Maria Löfgren konstnärlig ledare för Unga Teater Västmanland, Teater Västmanlands barn- och ungdomsverksamhet i Västerås. Där regisserade hon bland annat Roll spelar Roll av Emma Broström/Marie Tarby (2009) och AllaOlikaAllaLika av Paula McManus, en interaktiv show om diskriminering (2010).

Löfgren stod för regin till uppsättningen Ottar och kärleken[10] av Gunilla ThorgrenMalmö Stadsteater,[11] Intiman (2014), en pjäs om journalisten och aktivisten Elise Ottosen-Jensen, och 2018 regisserade Maria Löfgren Fly me to the moon av Marie Jones[12], även den på Malmö Stadsteater.[13]

2 februari 2019 hade nyskrivna pjäsen Väckarklocka - Jubileumsversionen[14] av Katarina Bonnevier och Gunilla Edemo, premiär på Riksteatern[15], i regi och bearbetning av Maria Löfgren[16]. Föreställningen tar avstamp i författaren, rösträttskämpen och freds- och miljöaktivisten Elin Wägners bok Väckarklocka från 1941, men bygger på nutida berättelser som samlats in från hela Sverige.

Uppsättningar (i urval)Redigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Trotsigt ljuvliga Romeo & Julia”. http://nummer.se/recension-romeo-o-julia/. Läst 19 mars 2019. 
  2. ^ Birgitta Johansson (13 september 2007). ”En klassiker med personlig prägel”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/en-klassiker-med-personlig-pragel. Läst 19 mars 2019. 
  3. ^ ”Familjens kamp och kramp”. http://nummer.se/familjens-kamp-och-kramp/. Läst 19 mars 2019. 
  4. ^ ”Övertygande fångat i familjens fängelse”. gd.se. 15 mars 2011. https://www.gd.se/artikel/teater/overtygande-fangat-i-familjens-fangelse. Läst 19 mars 2019. 
  5. ^ Klarögt om ett svekfullt land”. Svenska Dagbladet. 21 april 2002. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/klarogt-om-ett-svekfullt-land. Läst 12 mars 2019. 
  6. ^ ”Naket på Orionteatern”. http://nummer.se/naket-pa-orionteatern/. Läst 12 mars 2019. 
  7. ^ ”Anders Duus - DramaDirekt”. www.dramadirekt.se. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818064753/http://www.dramadirekt.se/presentationer.php?authorlist=44016. Läst 12 mars 2019. 
  8. ^ ”Litteraturbanken | Dramawebben”. litteraturbanken.se. https://litteraturbanken.se/dramawebben/om. Läst 19 mars 2019. 
  9. ^ Sveriges Radio. ”Jösses flickor - vilken återkomst! - Kulturnytt i P1”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=834272. Läst 12 mars 2019. 
  10. ^ ”Ottar och kärleken – svindlande historielektion på Intiman, Malmö stadsteater”. kulturbloggen.com. https://kulturbloggen.com/?p=87664. Läst 19 mars 2019. 
  11. ^ ”Rusig och rosa av Ottar och kärleken”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2014-09-21/rusig-och-rosa-av-ottar-och-karleken. Läst 19 mars 2019. 
  12. ^ ”Sång och dans i hemtjänsten”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/ddnwd1. Läst 19 mars 2019. 
  13. ^ Theresa Benér (15 februari 2018). ”Dråpligt när hemtjänstens hjältar hamnar i rampljuset”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/drapligt-nar-hemtjanstens-hjaltar-hamnar-i-rampljuset. Läst 19 mars 2019. 
  14. ^ Sveriges Radio. ”Hur aktuell är Elin Wägner? - P1 Kultur”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1253618?programid=5053. Läst 19 mars 2019. 
  15. ^ ”Väckarklocka, jubileumsversionen | Riksteatern”. www.riksteatern.se. https://www.riksteatern.se/forestallningar/vackarklocka-jubileumsversionen/. Läst 19 mars 2019. 
  16. ^ Jenny Wickberg (30 januari 2019). ”Elin Wägners Väckarklocka larmar om tillståndet i världen”. ETC. https://www.etc.se/kultur-noje/elin-wagners-vackarklocka-larmar-om-tillstandet-i-varlden. Läst 19 mars 2019. 
  17. ^ Anna Hedelius (30 mars 2009). ”Blåser liv i drömmar”. http://nummer.se/blaser-liv-i-drommar/. Läst 19 mars 2019. 

Externa länkarRedigera