Lappuggla (Strix nebulosa) är en uggla som är nästan lika stor som berguven. Den förekommer i tajga cirkumpolärt i norra Nordamerika, Europa och Asien. Arten tros öka globalt och IUCN kategoriserar beståndet som livskraftigt. I Sverige är den dock så pass fåtalig att den klassas som sårbar.

Lappuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Strix nebulosa in flight.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteStrix
ArtLappuggla
S. nebulosa
Vetenskapligt namn
§ Strix nebulosa
AuktorForster, 1772
Utbredning
Bartkauz-Strix nebulosa-World.png
Lappugglans ungefärliga utbredning
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

 
Lappugglor på Skansen, Stockholm.

Lappugglan är en av världens största ugglor. Längden är 60–70 cm och vingspannet 135–160 cm. Den har mycket stora och karakteristiska askgrå ringar runt ögonen, med koncentriska, vågformiga, bruna streck och en halvmånformig, svart, framtill av vitt begränsad fläck på ögats inre sida samt omgivna av styva, med gult och svart streckade fjädrar. Iris är gul. Färgen är askgrå på ovansidan, med svartbruna längsfläckar samt bruna och gulaktiga tvärvågor.

På frambröstet och framtill på halsen är den ljust rostgrå, med bruna längsfläckar och vågiga tvärlinjer. Bröstets nedre del och magen är vita, med bruna längsfläckar, men utan vågor. Stjärten är lång och gråbrun, med fem till sex breda, gråspräckliga tvärband. Vingarna är mörkbruna med vita, av rostgult och svart spräckliga tvärband. Honan är större än hannen. Hon saknar den gulaktiga färgen på ovansidan och är undertill vitaktig med brunaktiga, åt sidorna vattrade längsfläckar på bröstet.

LäteRedigera

Spellätet är ett serie med djupa och pumpande hoanden, nio till tolv stycken och levererade med ungefär ett och ett halvt ho per sekund. Lätet hörs relativt kort, endast cirka 400 meter. Honan lockar med hesa "tjiepp-tjiepp-tjiepp". Varningslätet är dovt, dämpat och guttural "grrok-grrok-grook", medan det från honan kan höras ett utdraget morrande.[2]

Utbredning och systematikRedigera

Lappugglan har en relativt cirkumpolär utbredning. Den häckar i Nordamerika, från Övre sjön till Alaskas stillahavskust, och från Skandinavien och österut genom hela norra Asien. De är stannfåglar men flyttar söderut vid brist på föda, men även vid rika sorkår då dessa gnagare återfinns längre söderut. En liten population på mindre än 100 individer häckar i bergen Sierra Nevada i Kalifornien vilket är den allra sydligaste häckningspopulationen av denna art.

UnderarterRedigera

Lappugglan delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Förekomst i SverigeRedigera

Lappugglan, av underarten Strix nebulosa lapponica, häckar främst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland även regelbundet men i mindre antal i Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna och norra Västmanland. Under rika sorkår kan den tillfälligt observeras längre söderut.

EkologiRedigera

Lappugglan häckar i täta barrskogar i närheten av gläntor eller annan öppen terräng. Fågeln är mestadels aktiv i skymningen. Den lever trots storleken till största del av smågnagare.

HäckningRedigera

 
Strix nebulosa lapponica

Lappugglor bygger inte bon utan häckar ofta i andra större fåglars övergivna bon, ofta av någon rovfågel. De häckar också i träd med avbruten topp och i bohålor i träd, sällsynt även på marken. Honan lägger ofta fyra ägg.

Lappugglan och människanRedigera

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 190 000 individer,[4] varav det i Europa tros häcka 1 900–7 500 par.[5] Överlag tros den öka i antal, i Nordamerika mycket kraftigt med närapå 5 000 % på 40 år. Även i Europa tros den också bli allt vanligare.[5]

Status i SverigeRedigera

Lappugglan är en fåtalig fågel i Sverige med en uppskattad population på cirka 800 könsmogna individer. Det finns dock inga tecken på betydande populationsförändring. Den lilla populationen gör att arten är rödlistad, i kategorin sårbar (VU).[6][7]

Det allvarligaste hotet mot arten i Sverige är bristen på boplatser. Skogsområden som under många år utgjort häckningslokaler har avverkats, även under häckningsperioden för lappugglan eller dess värdarter. Andra hot utgörs av olaglig jakt, samt handeln med hotade och sällsynta arter och deras ägg. Trafiken och kollision med elledningar har också konstaterats drabba många lappugglor, särskilt under vårvintern och häckningstiden.[7]

I kulturenRedigera

Lappugglan är kanadensiska provinsen Manitobas provinsfågel.

NamnRedigera

Lappugglans vetenskapliga artnamn nebulosa är latin och betyder "disig", "mulen" eller "mörk".[8]

NoterRedigera

Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel Great Grey Owl
  1. ^ [a b c] BirdLife International 2016 Strix nebulosa . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 224. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Partners in Flight Science Committee. 2013. Population Estimates Database, version 2013. Hämtas från http://rmbo.org/pifpopestimates Arkiverad 1 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.. 20150709.
  5. ^ [a b] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
  6. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF
  7. ^ [a b] Artfakta om lappuggla, ArtDatabanken.
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkarRedigera