Krokoit
Krokoit, Röd blymalm eller Kromblyspat är ett mineral, blykromat med formeln Pb[CrO4].
| Krokoit | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 7.FA.20 |
| Kemisk formel | PbCrO4 |
| Färg | Orange, röd, gul |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Spaltning | {110} tydlig |
| Brott | Ojämnt eller mussligt. |
| Hållbarhet | Sprött |
| Hårdhet (Mohs) | 2,5–3 |
| Glans | Diamantglans |
| Ljusbrytning | nα=2,290 nβ=2,360 nγ=2,660 |
| Dubbelbrytning | δ=0,370 |
| Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv |
| Fluorescens | Fluorescerar vanligtvis inte |
| Streckfärg | Gul-orange |
| Densitet | 5,97–6,02 |
| Typlokal | Tsvetnoj-gruvan, Uspenskaja, Berjozovskij i Ural |
| Referenser | [1][2] |
Historia redigera
Krokoit upptäcktes först i Ural i Sverdlovskregionen och beskrevs 1763 av Michail Lomonosov som blymönjemalm. Efter en del problem lyckades Louis-Nicolas Vauquelin 1798[3] isolera det dittills okända grundämnet krom från mineralet. Mineralet har namn efter det gammalgrekiska ordet κρόκος [krókos] för Saffran.
Egenskaper redigera
Krokoitkristallerna är gulröda, fettaktigt diamantglänsande och starkt ljusbrytande. Mineralet kan lösas i varm saltsyra varvid fri klor bildas och blyklorid, PbCl2, fälls ut. Även kaliumhydroxid, KOH, ger en lösning, då med brun färg. Krokoit är svårlösligt i vatten men är giftigt då det innehåller både bly och sexvärt krom. Under UV-ljus ger viss krokoit en mörkbrun fluorescens.[4]
Förekomst och användning redigera
Krokoit förekommer med väl utbildade monoklina prismatiska till nålformiga kristaller som en sekundär bildning efter blyglans eller andra blyhaltiga mineral i kromhaltiga bergarter. Krokoit förekommer sällsynt på mineralgångar. Mineralet bryts på Tasmanien och i Ural.[5] Syntetisk framställd blykromat med samma sammansättning som krokoit används som färgpigmentet kromgult.
Källor redigera
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 108
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. (7), 102. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ [1] krokoit på mindat.org
- ^ [2]krokoit på Store Norske Leksikon, läst 2018-10-11
- ^ Sterling Gleason 1972, Ultraviolet guide to minerals, Library of congress catalog card number 60-16925, sid 124, 165
- ^ Bra Böckers lexikon, 1977
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Krokoit.
