Jordans normalform är inom linjär algebra en form för matriser som visar att en matris kan uttryckas som en "nästan diagonal" matris genom basbyte. Den "nästan diagonala" matrisen är en Jordanmatris med :s egenvärden i diagonalen. Diagonalisering kan ses som ett specialfall av Jordans normalform.

Jordans normalform är uppkallad efter Camille Jordan.

Bakgrund redigera

En  -matris   är diagonaliserbar om och endast om summan av egenrummens dimensioner är n, d.v.s. att dimensionen för varje egenrum till egenvärde  , den geometriska multipliciteten är lika med den algebraiska multipliciteten för  . Alla matriser är dock inte diagonaliserbara. Exempel:

 

 :s egenvärden är 1, 2, 4, 4. Nollrummet   är dock endast endimensionellt, så matrisen är inte diagonaliserbar. Jordans normalform är då den bästa formen, närmast diagonalform, med ettor på vissa positioner i superdiagonalen. Det finns en inverterbar matris   så att:

 

som är Jordanformen av  .

Generell beskrivning redigera

Generellt kan en komplex matris   genom basbyte omvandlas till en Jordanmatris  , dvs en blockdiagonal matris

 

Där varje block   är ett Jordanblock på formen:

 

Matrisen   kallas  :s Jordanform.

  • Diagonalelementen i   är  :s egenvärden.
  • Ettorna i   säges ligga i superdiagonalen och symboliserar de platser som fyllts ut med generaliserade egenvektorer. Notera att platserna för ettor och nollor kan vara blandade längs  :s superdiagonal men varje  -block innehåller endast ettor i sin diagonal och säges vara en cykel av en viss längd. Olika cykler kan höra till samma egenvärde.

Härledning av Jordans normalform redigera

Följande satser bygger upp varandra för att nå fram till Jordans normalform. Då bevisen är något långa utelämnas dessa förutom det för själva Jordans normalform.

Sats 1 redigera

Ett vektorrum   kan skrivas   där   är generaliserade egenrummen till en avbildningsmatris  

Sats 2 redigera

För ett generaliserat egenrum   gäller att   algebraiska multipliciteten för  

Sats 3 redigera

Varje linjär avbildning   kan representeras av   där   är en diagonalmatris och   är en nilpotent matris. Det gäller även att   och   kommuterar, d.v.s. att  

Definition: cykler av generaliserade egenvektorer redigera

En samling vektorer   består av   stycken cykler där det övre indexet står för vilken cykel vi är i och det undre står för vilken vektor i cykeln vi är i. En cykel består av generaliserade egenvektorer och hör till ett visst egenvärde  . Ordet cykel kommer från att   där  .

Anmärkning: En, flera eller alla av cyklerna   kan höra till ett och samma egenvärde. Det meningsfulla med cykler är att vi i varje cykel får ett Jordanblock med endast ettor i superdiagonalen och kan göra en exakt beskrivning.

Sats 4 redigera

Alla cykler av generaliserade egenvektor   är linjärt oberoende

Sats 5 redigera

  nilpotent matris   det existerar en bas för   som är en union av cykler av generaliserade egenvektorer, även kallad en strängbas.

Sats: Jordans normalform redigera

Varje linjär avbildning   kan representeras av

  där   med  

varje   kommer från respektive egenvärde   och delas in i Jordanblock  , ett för varje cykel som hör ihop med  .   fås från basbyte  , där   är en inverterbar matris.

Bevis Jordans Normalform redigera

Beviset är trivialt då vi förstår vad sats 5 betyder. Enligt sats 5 kan varje nilpotent   representeras som

 

Med sats 3 som säger att   diagonalmatris och   nilpotent matris, kan vi nu skapa Jordans Normalform   med egenvärden i diagonalen och ettor på superdiagonalen från de positioner i N som har ettor.

Exempel redigera

 

Vi söker den bästa basen till A och det får vi genom att söka egenvärden och egenvektorer till A, precis som vid vanlig diagonalisering. Genom att lösa sekularekvationen fås A:s egenvärden till  . Här har alltså det multipla egenvärdet   algebraisk multiplicitet 3 och det enkla egenvärdet   algebraisk multiplicitet 1.

 :   algebraisk multiplicitet 1.

 :   algebraisk multiplicitet 3.

Vi ser att A inte är en diagonaliserbar matris. Vi vill nu fylla ut egenrummet för   till ett generaliserat egenrum, detta gör man genom att fylla ut med en generaliserad egenvektor. För att få fram en generaliserad egenvektor löser vi  . Detta ger:

  algebraisk multiplicitet.

Fördelen med att återanvända vektorer ur   är att när vi nu ska skapa en strängbas(Jordan-bas) för att få fram basbytesmatrisen T till jordanformen J så kommer vi börja använda den vektor som ej ligger i egenrummet   vilket vi enkelt ser är vektorn  

För egenvärdet   väljer vi   som basvektor i Jordanbasen. Övre siffran i   står för vilken cykel vi är i och den undre siffran står för inre numrering i cykeln (Jämför med utseende av Jordanformen J).

För egenvärdet   söker vi en strängbas   för   där   och  

Först väljs   och med denna plockar vi fram   genom samband ovan. Man får då  

Det som ska gälla för   är att denna vektor ska ligga i   och vara linjärt oberoende med  , eftersom   är en av vektorerna i   kan man välja den andra som ju är linjärt oberoende med denna, d.v.s.  

Vi väljer basbytesmatrisen  

Genom vanligt bassamband fås   där J kallas Jordan-formen. Man vet redan i förväg hur denna kommer att se ut, alla egenvärden i diagonalen och ettor i superdiagonalen på de platser man skapat generaliserade egenvektorer. I vårt exempel så blir  

För   som var enkelt egenvärde fick vi endast en vanlig egenvektor som fyllde upp  . För   fick två egenvektorer och en generaliserad egenvektor som vi satte sist i T, därför hamnar 1 i superdiagonalen över den sista 3:an där vi alltså fyllde ut med en generaliserad egenvektor.

Tillämpningar redigera

Det finns ett stort användningsområde för Jordans normalform. Om man ser de diagonaliserbara matriserna som ett specialfall av Jordans normalform så kan man använda samma lösningsgång till att byta till den enklaste möjliga basen.

  • System av differentialekvationer
  • System av differensekvationer
  • Byte till enklare bas för kvadratiska former

Se även redigera

Referenser redigera