Ragnar Berfenstam
Ragnar Anders Göran Berfenstam, född 28 juni 1916 i Bärfendals församling, Göteborgs och Bohus län, död 28 september 2009 i Uppsala,[2][3] var en svensk läkare och professor i socialmedicin vid Uppsala universitet.
| Ragnar Berfenstam | |
,_swedish_professor.jpg) | |
| Född | 28 juni 1916[1] Bärfendals församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 28 september 2009[1] (93 år) Uppsala domkyrkoförsamling, Sverige |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[1] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Läkare |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Efter studentexamen i Uddevalla studerade Berfenstam vid Uppsala universitet, där han blev medicine licentiat 1943 och medicine doktor 1952 samt docent i pediatrik 1952. Han var biträdande överläkare vid barnkliniken vid Akademiska sjukhuset 1952-1956 och fungerande som konsult för Världshälsoorganisationen under många år mellan 1956 och 1983. Han var professor i socialmedicin vid Umeå universitet 1960-1961 och i Uppsala 1962-1981 samt var ledamot i Socialstyrelsens vetenskapliga råd 1961-1981 och rådgivare åt Barnombudsmannen. Vidare var han länge redaktionssekreterare för Socialmedicinsk tidskrift.[4][3]
Berfenstam gjorde stora insatser när det gällde forskning om barnolycksfall och var drivande i bildandet av Samarbetskommittén mot barnolycksfall. Han blev den första hedersledamoten i Svensk socialmedicinsk förening, och erhöll Nordiska folkhälsopriset och Uppsala universitets Gustaf Adolf-medalj i guld. Han var ledamot av Kungliga Vetenskapssamhället och Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala.[3] Berfenstam tilldelades Illis Quorum, åttonde storleken, 1997.
Berfenstam var son till folkskollärare Lars Andersson och hans hustru Helena, född Göransson. Han gifte sig 1943 med Ragnhild Sanne (1916–2010).[4] De är begravna på Uppsala gamla kyrkogård.[5]
Zigenarundersökningen redigera
Hösten 1962 fick Uppsala universitets socialmedicinska institution i uppdrag av Arbetsmarknadsstyrelsen att undersöka romernas situation i Stockholm. Denna undersökning utvidgades senare till att omfatta alla romer i Sverige och att föreslå åtgärder för att integrera romerna i samhället. Arbetet leddes av Berfenstam, och John Takman ansvarade för fältundersökningarna.[6] Arbetet pågick 1962–1965 och benämndes Zigenarundersökningen.[7]
Bibliografi redigera
- Studies on blood zinc: A clinical and experimental investigation into the zinc content of plasma and blood corpuscles with special reference to infancy (diss. Uppsala 1952)
- Skydda barnen mot olycksfall: förskoleålderns olycksrisker (Stockholm 1954)
- Åldringarnas livsvillkor och vårdbehov: en utredning omfattande pensionärer i Uppsala län (Tillsammans med Herman Hedqvist) (Uppsala 1960)
- Vitalstatistiska data rörande barnaålderns dödlighet (Uppsala 1961)
- Spädbarnskost och småbarnsmat: en handledning med råd och recept (Stockholm 1962)
- Sjukvårdskonsumtion i Tierps-området 1973: en personbaserad studie av olika slag av sjukvårdskontakter i en definierad population (Tillsammans med Bengt Berg och Björn Smedby) (1976)
- Barnets rätt till en säker miljö: lagar och regler (Tillsammans med IngaLill Söderqvist) (Stockholm 1992)
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] Berfenstam, Ragnar Anders Göran, Svenskagravar, läs onlineläs online, läst: 27 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Svenska gravar, sökord: "Ragnar Berfenstam" (Läst 2022-04-20)
- ^ [a b c] "Till minne av Ragnar Berfenstam", Socialmedicinsk tidskrift 5/2009 s.489 f.
- ^ [a b] Vem är det : Svensk biografisk handbok (1993) s. 96
- ^ SvenskaGravar
- ^ Det finns inte flera supiga och lata zigenare än svenskar", Göteborgs-Tidningen 1963-10-27 s.18.
- ^ Takman, John (1963). Zigenarundersökningen (Särtryck ur tidskr. "Arbetsmarknaden" 1963:8: Zigenarna offer för segregationspolitiken (Medicinska föreningens tidskrift: 41: 268-274, nr. 9). Zigenarundersökningen 1962 - 1963. Stockholmspopulation (en summarisk rapport). Stockholm. Libris 10106842