Jeremy Rifkin, född 1945 i Denver, Colorado, är en amerikansk nationalekonom, arbetskritiker, författare och debattör.[8][9] Han har de senaste 30 åren[när?] skrivit 20 böcker om inverkan av teknik och vetenskap på ekonomi, arbetsmarknaden, samhället, miljön och hållbar utveckling. Flera av böckerna har blivit internationella bestsellers och översatts till alla större språk.

Jeremy Rifkin
Född26 januari 1945[1][2][3] (79 år)
Denver[4], USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidWharton School, kandidatexamen,
The Fletcher School of Law and Diplomacy, masterexamen,
Morgan Park High School
SysselsättningNationalekonom, prognostiker[5], statsvetare[5], publicist[5], universitetslärare, sociolog, författare, filosof[5]
ArbetsgivareWharton School
Noterbara verkEnd of Work
Utmärkelser
Corine – Internationaler Buchpreis (2005)
Hedersdoktor vid Universitetet i Liège (2006)[6]
Hedersdoktor vid Hasselts universitet (2015)[7]
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Uppväxt och utbildning

redigera

Rifkin föddes i Denver, Colorado. Modern, Vivette Ravel Rifkin, var dotter till ryskjudiska immigranter till Texas,[10].

Bibliografi

redigera

Några av de mer kända böckerna som Jeremy Rifkin skrivit är dessa:

  • The European Dream: How Europe's Vision of the Future is Quietly Eclipsing the American Dream (2004): Här argumenterar Rifkin för att den amerikanska drömmen håller på att mista sin kraft. I dess ställe växer den europeiska drömmen. Rifkin hävdar att den europeiska drömmen är mycket bättre lämpad för att möta dagens globala utmaningar. För boken fick han 2005 det tyska bokpriset Corine i kategorin bästa ekonomibok.
  • The Hydrogen Economy (2002): Här argumenterar författaren för att vätgasen kommer att bli nästa stora energikälla. På liknande sätt som kolet och ångkraften förändrade världen under den industriella revolutionen kommer vätgasen att förändra världen under de närmaste decennierna.
  • The Age of Access (2000): I boken diskuterar Rifkin hur kapitalismen förändrats genom internetshoppingens genomslagskraft. Han analyserar också förändringen från industriell till kulturell produktion.
  • The End of Work (1995): Rifkin skriver här om utvecklingen inom industrin, men också inom offentlig sektor och en rad olika branscher. Han menar att effektiviseringarna gör att det behövs allt färre människor för att producera allt mer. Resultatet blir så kallad jobless growth och att lönearbetet minskar i omfattning. Rifkin ser olika lösningar, bland annat att vi måste dela på jobben och tänka i termer av social ekonomi. Men han menar också att vi måste sluta se det som ett problem att jobben försvinner. Det är tvärtom något positivt.
  • Entropi – en ny världsbild (svensk översättning 1982), där Rifkin förespråkar ett ekonomiskt system som bygger på termodynamikens lagar. I boken fäller han också det kontroversiella påståendet att lyckliga människor inte skapar historia.
  • The Zero Marginal Cost Society: The internet of things, the collaborative commons, and the eclipse of capitalism, Palgrave Macmillan (2014), ISBN 978-1-137-27846-3

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6ph6jkq, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 132160, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: rifkin-jeremy.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0020605, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.uliege.be .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.uhasselt.be .[källa från Wikidata]
  8. ^ TED Speaker: Jeremy Rifkin, augusti 2010
  9. ^ About Jeremy Rifkin, The Foundation on Economic Trends, läst 2016-03-17
  10. ^ ”Arkiverade kopian”. tribunedigital-chicagotribune. 15 augusti 2007. Arkiverad från originalet den 1 november 2015. https://web.archive.org/web/20151101000258/http://articles.chicagotribune.com/2007-08-15/news/0708140775_1_books-blind-started. Läst 6 oktober 2017.