J.H. Vennola

finsk ekonomist och politiker

Juho Heikki Vennola, född Juho Heikki Karhu 19 juni 1872 i Uleåborg, död 3 december 1938 i Helsingfors, finländsk nationalekonom och politiker (Framstegspartiet), professor, Finlands statsminister 15 augusti 191915 mars 1920 och 9 april 19212 juni 1922.

J.H. Vennola
FöddJuho Heikki Karhu
19 juni 1872
Uleåborg
Död3 december 1938 (66 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidOulun Lyseo,
Helsingfors universitet
SysselsättningPolitiker[1], universitetslärare, diplomat, nationalekonom
Befattning
Professor, nationalekonomi (1908–1938)
Ledamot av Finlands riksdag, Nylands valkrets (1919–1930)
Finlands handels- och industriminister
Regeringen Kaarlo Castrén (1919–1919)
Finlands statsminister
Regeringen Vennola I (1919–1920)
Finlands statsminister
Regeringen Vennola II (1921–1922)
Finlands utrikesminister
Regeringen Kallio I (1922–1924)
Finlands finansminister
Regeringen Svinhufvud II (1930–1931)
ArbetsgivareHelsingfors universitet
Politiskt parti
Framstegspartiet
Utmärkelser
Sankt Annas orden, tredje klass (1915)[2]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1920)[3]
Storkors av Dannebrogorden (1923)[2]
Storkorset av Oranien-Nassauorden (1924)[2]
Storkorset av isländska falkorden (1924)[4]
Storkorsriddare av Italienska kronorden (1925)[2]
Tre Stjärnors orden, första klass (1926)[5]
Redigera Wikidata

Vennola blev professor vid Helsingfors universitet 1908. Han valdes in i riksdagen 1919 och kom att fortsätta som riksdagsledamot till 1930. 1918–1919 var han biträdande finansminister och sedan handels- och industriminister 1919 innan han blev statsminister.[6]

Vennola blev Finlands förste statsminister efter införandet av 1919 års regeringsform. Båda de regeringar som han ledde var minoritetskoalitioner mellan hans eget parti Framstegspartiet och Agrarförbundet (nuvarande Centern). Särskilt Framstegspartiet hade varit en ledande kraft i utformandet av den nya regeringsformen.[7] Under hela 1920-talet skulle det visa sig mycket svårt att bilda majoritetsregeringar i Finland, de politiska motsättningarna mellan partierna var fortfarande alldeles för polariserade efter inbördeskriget och debatten om det självständiga Finlands statsskick.[8]

I Kyösti Kallios första regering 1922–1924 var Vennola utrikesminister och i Pehr Evind Svinhufvuds andra regering 1930–1931 var han finansminister.[6]

Vennola skrev vetenskapliga verk, som huvudsakligen kan föras till den historiska skolan inom nationalekonomin. Han skrev också böcker i mer allmänna politiska frågor.[6] I Elantos förvaltningsråd fungerade han som ordförande mellan 1905 och 1917 innan ledningen övertogs av socialdemokraterna.[9]

Utmärkelser redigera

[Redigera Wikidata]

Källor redigera

  1. ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, 911719, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 489, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] läs online, www.forseti.is , läst: 3 juni 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Valdības Vēstnesis, 260, 17 november 1926 .[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] "Nationalencyklopedin, 19 UGE-VITRU", uppslagsordet Juho Vennola, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1996
  7. ^ Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 64ff
  8. ^ Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 77;
    Osmo Jussila, Seppo Hentilä, Jukka Nevakivi: "Finlands politiska historia 1809–1998", Schildts, Esbo 1998, s. 161
  9. ^ "Vennola, J.H." Uppslagsverket Finland. Schildts. Läst 2011-06-30.

Externa länkar redigera

Företrädare:
Kaarlo Castrén
Finlands statsminister
I 1919–1920
Efterträdare:
Rafael Erich
Företrädare:
Rafael Erich
Finlands statsminister
II 1921–1922
Efterträdare:
Aimo Cajander