Centern i Finland
Centern i Finland (finska Suomen Keskusta, Kesk.) är ett politiskt parti i Finland. Centern är precis som Svenska folkpartiet en del av det europeiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE). Det är ett betydligt större och starkare centerparti än de norska och svenska motsvarigheterna (Senterpartiet respektive Centerpartiet). Fram till 1965 hette partiet Agrarförbundet (finska Maalaisliitto) och 1965–1988 var namnet Centerpartiet (cp) (finska Keskustapuolue). Det har ingått i de flesta av efterkrigstidens koalitionsregeringar och tidvis haft statsministerposten.
Centern i Finland Suomen Keskusta | |
![]() | |
Förkortning | C |
---|---|
Land | ![]() |
Partiordförande | Annika Saarikko |
Partisekreterare | Antti Siika-aho |
Gruppledare | Antti Kurvinen |
Grundat | 1906 |
Huvudkontor | Apollogatan 11 A 00100, Helsingfors |
Politisk ideologi | Liberalism Värdekonservatism Moralkonservatism Nordisk agrarianism |
Politisk position | Center |
Internationellt samarbetsorgan | Liberala internationalen |
Nordiskt samarbetsorgan | Mittengruppen |
Europeiskt samarbetsorgan | Alliansen liberaler och demokrater för Europa |
Politisk grupp i Europaparlamentet | RE-gruppen |
Färg(er) | grön |
Ungdomsförbund | Centerungdomens Förbund i Finland |
Riksdagen | |
Mandat | 23 / 200 |
Europaparlamentet | |
Mandat | 2 / 14 |
Kommunfullmäktige | |
Mandat | 2 448 / 8 859 |
Webbplats | |
www | |
Finlands politik Politiska partier Val |
Centern i Finland innehade statsministerposten mellan 2003 och 2011. Som nyvald partiledare övertog Mari Kiviniemi statsministerposten och bildade ny regering 22 juni 2010. Hennes företrädare som partiordförande och statsminister var partikollegan Matti Vanhanen som suttit sedan 2003. Vanhanens första regering var en koalition bestående av Centern, socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet, medan han efter valet 2007 i stället bildade sin andra regering tillsammans med Samlingspartiet, Svenska folkpartiet och Gröna förbundet. 2011 tog Samlingspartiets Jyrki Katainen över statsministerposten.
En känd centerpolitiker har varit Urho Kekkonen, som först var statsminister och sedan var en mycket långvarig och populär president (1956–1982). Även presidenterna Lauri Kristian Relander (1925–1931) och Kyösti Kallio (1937–1940) kom från partiets led. Andra kända partimedlemmar har varit Johannes Virolainen, Ahti Karjalainen, Paavo Väyrynen, Esko Aho, Anneli Jäätteenmäki med flera.
Organisation redigera
Centern i Finland har enligt egen uppgift över 200 000 medlemmar, vilket är fler än övriga finska partier tillsammans. Partistämman sammanträder vanligen vartannat år. Mellan partistämmorna ansvarar partidelegationen för partiets verksamhet, och under den finns partistyrelsen som sammanträder varje månad.
Centern har cirka 3 000 lokalavdelningar, som representerar stadsdelar och byar. Partiet har ett antal sidoorganisationer i ungdomsförbundet Centerungdomens Förbund i Finland, studentförbundet Centerns studentförbund, kvinnoförbundet Centerkvinnornas Förbund samt en organisation för journalister, Centerjournalisternas Förbund. Ungdomsförbundet, studentförbundet och kvinnoförbundet är alla likvärdiga med partiets lokalföreningar i partiets politiska och organisatoriska verksamhet.
Nuvarande partitopp redigera
-
Annika Saarikko, partiordförande
-
Petri Honkonen, vice ordförande
-
Markus Lohi, vice ordförande
-
Riikka Pakarinen, vice ordförande
-
Riikka Pirkkalainen, partisekreterare
-
Antti Kurvinen, ordförande i riksdagsgruppen
-
Eeva Kalli, vice ordförande i riksdagsgruppen
-
Hanna-Leena Mattila, vice ordförande i riksdagsgruppen
Partiets internationella relationer redigera
Partiet är medlem i Liberal International och Alliansen liberaler och demokrater för Europa.[1]
Valresultat redigera
Riksdagsval redigera
|
Kommunalval redigera
|
Europaparlamentsval redigera
|
Presidentval redigera
Direkt val (1991–) | ||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|
År | Kandidat | Omgång 1 | Omgång 2 | Vald | ||||
Röster | % | # | Röster | % | # | |||
1994 | Paavo Väyrynen | 623 415 | 19,5 | 3:e | Nej | |||
2000 | Esko Aho | 1 051 123 | 34,4 | 2:a | 1 540 803 | 48,4 | 2:a | Nej |
2006 | Matti Vanhanen | 561 555 | 18,6 | 3:e | Nej | |||
2012 | Paavo Väyrynen | 536 555 | 17,5 | 3:e | Nej | |||
2018 | Matti Vanhanen | 122 383 | 4,1 | 5:e | Nej | |||
2024 | Olli Rehn[6] | TBD |
Källor redigera
- ^ Steed, Michael; Humphreys, Peter (1988). ”Identifying liberal parties”. i Kirchner, Emil Joseph. Liberal Parties in Western Europe. Cambridge: Cambridge University Press. sid. 411. ISBN 978-0-521-32394-9. http://books.google.com/books?id=9IrE08SV1wEC
- ^ [a b c d e f g h i j] ”120 -- Riksdagsvalen 1983-2019, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin_Passiivi/StatFin_Passiivi__evaa/020_evaa_2019_tau_120.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ [a b c d e f g h i j k] ”1.2. Kommunalvalen 1976-2017, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__kvaa/020_kvaa_2017_tau_102.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ ”5. Kommunalvalet 2021 - valresultat, röstning / 12wy -- Kommunalvalet partiernas väljarstöd, 2021”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__kvaa/statfin_kvaa_pxt_12wy.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ [a b c d e f] ”102 -- 1.2. Europaparlamentsvalet 1996-2019, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__euvaa/020_euvaa_2019_tau_102.px/. Läst 15 november 2021.
- ^ Rehn kandiderar även genom en valmansförening.