Jørgen Jørgensen
- För den danske utbildningsministern, se Jørgen Peder Laurids Jørgensen
Jørgen Jørgensen eller Jørgen Jürgensen, född 29 mars 1780 i Köpenhamn, död 20 januari 1841 i Hobart, Tasmanien, var en dansk äventyrare och pirat, som under en kort period 1809 tog makten på Island och ska ha utropat sig till kung, men senare landsförvisades till Tasmanien. På Island är han känd som Jörundur hundadagakonungur, "Jörgen hunddagakung", vilket syftar på att han var regent medan Sirius (Hundstjärnan) syntes på himlen.
Biografi redigera
Jørgen Jørgensen föddes som son till den kunglige urmakaren Jørgen Jørgensen och Anna Lethe Brüün, och bror till den berömde urmakaren Wilhelm Jørgensen. Familjen bodde under hans barndom på Østergade 77 i Köpenhamn. När han var 14 år gick han till sjöss, och gjorde i engelsk tjänst flera expeditioner i Söderhavet. 1804 blev han kapten på Contest, och var därefter styrman på Alexander. Under denna tid genomgick Jørgensen en religiös kris, vilket förstärktes av att resorna var kombinerade med kristen mission. 1806 kom han hem igen.
1807, efter att krig hade brutit ut mellan Frankrike och England och engelska flottan hade bombarderat Köpenhamn, fick han befäl över fartyget Admiral Juul, med vilket han tog några priser. 1808 blev de uppbringade av en engelsk örlogsman. Jørgensen råkade i fångenskap men fick leva som en fri man på sitt hedersord att inte lämna England – ett bruk som på den tiden var vanligt mot krigsfångar med officersgrad. Jørgensen bröt dock sitt ord och blev i juni 1809 kapten på Clarence, en engelsk fregatt med kaparbrev, ägd av köpmannen i såpa Samuel Phelps, destinerad till Island. Island låg vid den här tiden under danskt välde och också under kungligt danskt handelsmonopol, så att inga andra än de som danska kronan förordnade fick handla på Island.
Samuel Phelps' begäran om handel avslogs alltså av de danska myndigheterna i Reykjavik. Men både han och Jørgensen var män som satte hårt mot hårt. Den 25 juni 1809 arresterade Jørgensen den högste danske styresmannen på Island, stiftsamtmanden (den världslige kyrkostiftschefen) greve F. Chr. Trampe och gjorde sig till herre i Reykjavik, förklarade Island för oavhängigt av Danmark, gav ön egen flagga, påbjöd konfiskering av all dansk egendom och lovade ön självstyrelse med ett folkvalt parlament. Flera ämbetsmän föll till föga, och allting råkade i förvirring. Jørgensen, som omgav sig med en livvakt av åtta personer, proklamerade sig 11 juli "regent" och "protektor", men lydde i själva verket den engelske köpmannen.
Så, i mitten av augusti 1809, kom ett engelskt örlogsfartyg till Island. Sedan det fartygets kapten hade fått läget klart för sig, lyckades han den 22 augusti sluta ett avtal, som upphävde alla Jørgensens förordnanden. Islands styrelse lämnades provisoriskt i händerna på lokala ämbetsmän, medan greve Trampe fördes till England för att avlämna rapport om händelserna. Skeppet avseglade den 25 augusti och hade även Jørgensen ombord. Han sattes i fängelse i London i ett år för att ha brutit sitt hedersord att inte lämna landet. I fängelset ska han ha lärt sig spela – en last som litet senare förde honom till gäldstugan i två år.
1815–1817 vistades Jørgensen i Tyskland och Frankrike i engelsk regeringstjänst, troligen som spion.
Åter i London förde Jørgensen ett vilt liv, hamnade i fängelse för oredlighet och dömdes slutligen till deportation på livstid.
1825 fördes han ombord på ett skepp som avseglade till van Diemens land, den ö som idag heter Tasmanien, där Jørgensen själv hade varit med om att grunda den engelska kolonin som sjöman på fartyget Lady Nelson 1803. Seglatsen tog fem månader, man ankom den 29 april 1826. På van Diemens land tillbringade han resten av sitt liv, från 1827 som fri man. Han gick i tjänst hos ett bolag för upptäckt och exploatering av öns inre, gifte sig och dog i huvudstaden Hobart.
Litteratur redigera
Jørgen Jørgensen nedtecknade sina memoarer i Kongen af Island eller Beretningen om Jørgen Jürgensen. Søkaptein, revolutionær, hemmelig agent, konge af Island, forfatter, dramatiker, præst, statsfange, spiller, hospitals-assistent, opdagelsesrejsende, redaktør, udgiver, landsforvist og politibetjent. Den utgavs av James Francis Hogan 1835.
Jørgensen är huvudperson i flera verk, både från sin livstid och till nutiden, bland annat i den italienske germanisten och författaren Claudio Magris' roman I blindo (Alla cieca, svensk översättning 2007).
Källor redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Jørgensen, Jørgen, 1904–1926.
Wikisource har originalverk relaterade till Jørgen Jørgensen.
