Öppna huvudmenyn

Ingrid Samuelsson

svensk journalist, radio- och TV-producent

Ingrid H M Samuelsson, född 15 november 1909 i Uppsala, död 5 december 1988 i Stockholm (Matteus församling),[5] var en svensk radio- och TV-producent. Under beredskapsåren höll hon radioföredrag om rationell hushållning. Tidigt 1940-tal blev hon producent för Radiotjänsts hem- och familjeprogram. Vid mitten av 1950-talet gick hon över till TV och var fram till 1969 chef för TV:s hem- och familjesektion med konsumentupplysning. Därefter arbetade hon fram till sin pension 1975 som TV-reporter och TV-producent.

Ingrid Samuelsson
Ingrid Samuelsson.jpg
Foto från tidigt 1960-tal.
Född15 november 1909
Uppsala[1][2]
Död5 december 1988 (79 år)
Stockholm
BegravdSkogskyrkogården[3]
kartor
NationalitetSverige
SysselsättningJournalist[4], TV-producent[4]
Känd förSvensk radio- och TV-producent
Make/makaOlof Forsén (gift 1954–1967 [hans död])
FöräldrarSixten Samuelsson, Ruth Andersson
Redigera Wikidata

Innehåll

BakgrundRedigera

Ingrid Samuelsson var dotter till Sixten Samuelsson och Ruth Andersson. Fadern var lektor och senare rektor vid Högre allmänna läroverket i Uppsala.[6] Efter normalskolekompetens utbildade hon sig till skolkökslärarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och var klar 1932 efter fem terminers studier. Åren 1934–1936 arbetade hon i sitt yrke på Tyringe helpension i Hindås, en framstegsvänlig flickskola där teori blandades med praktik. Exempelvis knöts skolköksundervisningen till kemi, fysik och ekonomi. Hennes erfarenheter därifrån kom väl till pass när hon fick vara med om att bygga upp en ny yrkesutbildning i Stockholm för hembiträden; utbildning skulle ge yrket högre status.

1939 anlitades Ingrid Samuelsson för första gången av Radiotjänst för att hålla föredrag om att laga mat och hushålla med ingredienser. Under beredskapstiden växte intresset för kvinnors kunskaper i hemmet och Samuelsson kom till radion med alldeles rätt bakgrund.[7]

Radioåren 1942–1954Redigera

När radions första kvinnliga producent Kerstin Axberger skulle vara barnledig 1942 ville hon ha Ingrid Samuelsson som sin vikarie för hem- och familjeprogrammen. Nu gällde det inte bara att hålla föredrag utan att planera och organisera. Redan efter tre dagar blev Samuelsson reporter på fältet med ett reportage i Dagens Eko; platsen var Zinkensdamm i Stockholm där en kooperativ husmorsgymnastik skulle sätta igång. De första årens reportage präglades av hushållning i kristid som exempelvis om fenomenet att odla i centrala stan, ”Mitt i planteringen – stockholmaren skördar”.[8]

1945 var Ingrid Samuelsson i USA ett halvår på ett stipendium för att studera hur information om hemmets arbete spreds till konsumenterna. En del av tiden vistades hon vid Iowa State College i Ames där undervisningen i Home Economics omfattade journalistik och radioproduktion i egen studio.[9]

1946 fick Samuelsson en fast tjänst och blev Radiotjänsts andra anställda kvinnliga producent.[10] Hon blev en stridbar kvinnosakskvinna som i programmet Husmorshalvtimmen förutom husmorsfrågor tog upp hem- och familjepolitik, hälsofrågor och konsumentupplysning. Hon undvek inte kontroversiella ämnen som preventivmedel eller ogifta mödrars situation.[11]

Ingrid Samuelssons stora och nydanande insats var att aktivera lyssnarna i programarbetet. En dialog uppstod med lyssnarna som ofta hörde av sig brevledes. Med breven som utgångspunkt reste hon ut i landet för att intervjua kvinnor ur alla samhällsklasser.[12] Ett påpassligt könsperspektiv gavs 1952 i ett reportage från första maj när hon under demonstrationstid intervjuade några arbetarkvinnor i tvättstugan. De hade inte tid att fira.[13]

För att ta vara på innehållet i breven utlystes 1948 tävlingen Vettigt hemarbete. Lyssnarna bads om tips som gällde hemarbetet. Flera program som byggde på förslagen sändes 1949 och Radiotjänst gjorde en bok på materialet. Efter lyssnarnas önskemål startade uppföljaren Husmorsskolan vars undervisning skedde i samarbete med Hemmets forskningsinstitut. På vissa platser bildades studiecirklar och i direktsänd radio hölls examen och kursavslutning. Samuelssons credo var att hemarbetet var både viktigt och nödvändigt. Men det skulle planeras och rationaliseras så att tid skapades för mer utvecklande sysselsättningar.[14]

När kvinnor på 1950-talet alltmer sökte sig ut på arbetsmarknaden vidgades hem- och familjeprogrammens ämnesområden. Man tog upp sociala frågor som åldringsvård, hälsovård, skolfrågor samt konsumentfrågor. I radions årsbok 1953–1954 anges 300 program per år under rubriken ”Hem och familj”.[15]

TV-åren 1954–1975Redigera

Under 1950-talet började Ingrid Samuelsson en ny karriär inom televisionen. Hon visade tidigt intresse för det nya mediet som en av de mest aktiva i Radiotjänsts TV-klubb som bildats 1950.[16] I slutet av 1954 startade en TV-skola för radiomedarbetare. Samuelsson rekryterades till producenternas programgrupp där hon skulle ha fokus på hem- och familjeprogram.[17]När televisionen 1956 startade reguljära sändningar, ingick hon i den första organisationen med 20 anställda programtjänstemän.[18]

Under televisionens första år utgjorde hem och familj hela tiden en egen programproducerande sektion med Ingrid Samuelsson som chef men också reporter och producent. Från 1963 till kanalklyvningen 1969 tillhörde sektionen hem- och familj med konsumentupplysning samhällsredaktionen.[19]. Ingrid Samuelsson fortsatte sitt arbete att synliggöra kvinnors villkor. Ett återkommande tema i programmen var kvinnans situation i arbetslivet. Några exempel: ”Kvinnans två roller” (1957), ”Sämre lön för samma arbete” (1960) och ”Kvinnor i arbetslivet” (1961).[20]

Från sent 1950-tal satsade sektionen för hem och familj, i samarbete med expertis, på program om barnavård, hälso- och sjukvård. Ingrid Samuelsson var producent för reportageserierna Bilderbok av baby (1957/58), som följde ett barn från BB till ett års ålder och De första sex åren (1961) om barn i förskoleåldern.[21]

Ingrid Samuelsson var med i den arbetsgrupp 1962 som sammanställde Konsumentupplysning i tv, ett tillägg till 1960 års radioutredning. Konsumentjournalistik skulle inte enbart granska varor utan även tjänster. Den uppfattningen tillämpades redan i Konsumentrutan som hösten 1959 startat med Ingrid Samuelsson som producent.[22] 1961–62 hette det aktuella konsumentmagasinet Varan och vi. Våren 1969 sändes serien Konsument 69 och bekräftade en utveckling som varit på väg några år. Programmen hade inte längre granskning av varor och tjänster som det centrala utan antagit formen av samhällsreportage.[23]

Ingrid Samuelsson gjorde under1960-talet också dokumentära filmreportage, också producerade inom sektionen för hem och familj, på teman som överlevnadsfrågor i Indien, varuhusstrategier i London, avvecklingsproblem i den småländska landsorten eller annonsmoralen i svensk massmedia[24].

Efter kanalklyvningen 1969 upphörde sektionen för hem och familj. Därefter arbetade Ingrid Samuelsson som producent och reporter fram till pensionen 1975.

Ingrid Samuelsson har även medarbetat i läroböcker och i skrifter utgivna av Radiotjänst/Sveriges Radio.[25]

Hon var från 1954 gift med radiomannen Olof Forsén. De är begravda på Skogskyrkogården i Stockholm.[26]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, omnämnd som: Ingrid Hanna Margareta, f. 1909 i Uppsala Uppsala län, läst: 24 mars 2018
  2. ^ Uppsala domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserie, SE/ULA/11632/C a/18 (1905-1910), bildid: 00150897_00345, Födelse- och dopbok, ”446, (Nov), 15,,1,,,,Ingrif Hanna Margareta, Fader Sixten Henrik Samuelsson
  3. ^ SvenskaGravar.se, omnämnd som: Samuels, Ingrid, läs online, läst: 24 mars 2018
  4. ^ [a b] Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: IngridSamuelssonForsen, omnämnd som: Ingrid Hanna Margareta Samuelsson-Forsén 1909-11-15 — 1988-12-05 Journalist, radio- och Tv-producent, läst: 24 mars 2018
  5. ^ ”Ingrid Samuelsson-Forsén”. https://upclosed.com/people/ingrid-samuelsson-forsen/. Läst 24 januari 2018. 
  6. ^ http://runeberg.org/sfl/3/0331.html
  7. ^ Samuelsson, Ingrid, Från fackskolan till televisionen (1984). Kunskap för vår vardag : forskning och utbildning för hemmen/Brita Åkerman m.fl. sid. 55ff 
  8. ^ Samuelsson. a.a. sid. 62f 
  9. ^ Samuelsson. a.a. sid. 63f 
  10. ^ Nordberg, Karin (1998). Folkhemmets röst : radion som folkbildare 1925-1950 
  11. ^ Monica Djerf-Pierre & Lennart Weibull: (2001). [http://webbshop.ur.se/spegla-granska-tolka Spegla, granska tolka. Aktualitetsjournalistik i svensk radio och TV under 1900-talet]. sid. 185. http://webbshop.ur.se/spegla-granska-tolka  Arkiverad 1 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ Nordberg. a.a. sid. 158f 
  13. ^ Nordberg. a.a. sid. 256 
  14. ^ Nordberg. a.a. sid. 336 
  15. ^ Samuelsson. a.a. sid. 66 
  16. ^ Svanberg, Lasse (2000). [http://webbshop.ur.se/tv-bilder TV-bilder: svensk TV-produktionsteknik under femtio år. Skrifter utgivna av Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 16]. sid. 25. http://webbshop.ur.se/tv-bilder  Arkiverad 1 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ Djerf-Pierre & Weibull. a.a. sid. 109 
  18. ^ Engblom, Lars-Åke (1998). Radio- och TV-folket : rekryteringen av programmedarbetare till radion och televisionen i Sverige 1925-1995. Skrifter utgivna av Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 8. sid. 83. http://webbshop.ur.se/radio-och-tv-folket  Arkiverad 30 januari 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  19. ^ Kleberg, Madeleine (1999). Skötsam kvinnosyn : hem- och familjereportage i svensk TV åren 1956-1969. sid. 101ff 
  20. ^ Kleberg, Madeleine, "Radikal kvinnosyn i TV:s hem- och familjeprogram. Ingrid Samuelssons insatser åren runt 19602 (1998). Presshistorisk årsbok 1998. sid. 42 
  21. ^ Kleberg (1999). a.a.. sid. 116ff 
  22. ^ Abrahamsson, Ulla B (1999). I allmänhetens tjänst: faktaprogram i radio och television 1955-1995. Skrifter utgivna av Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 11. sid. 170 och 182f.. http://webbshop.ur.se/i-allmnhetens-tjnst  Arkiverad 1 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  23. ^ Abrahamsson. a.a. sid. 182 och 187 
  24. ^ Svanberg. a.a. sid. 55 
  25. ^ Åkerman, Brita (1984). Kunskap för vår vardag: forskning och utbildning för hemmen. sid. 241 
  26. ^ SvenskaGravar


Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera