Öppna huvudmenyn

Gustaf Fredrik Gyllenborg

svensk greve och författare

Gustaf Fredrik Gyllenborg, född 24 december 1731 på Strömsbro majorsboställe i Östergötland, död 30 mars 1808 i Stockholm, var en svensk greve och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien 1786–1808 (stol nr 13). Gustaf Fredrik Gyllenborg var son till riksrådet Johan Gyllenborg och Margareta Eleonora von Beijer. Han gifte sig 1764 med Anna Margareta Gottsman.

Gustaf Fredrik Gyllenborg
Gustaf Lundberg (1695–1786)- The Poet Gustaf Fredrik Gyllenborg (1731−1808) - Runoilija Gustaf Fredrik Gyllenborg (1731−1808) - Skalden Gustaf Fredrik Gyllenborg (1731−1808) (29178763330).jpg
Gyllenborg avporträtterad ca 1770 i blå dräkt med tricorne under armen. Målning av Gustaf Lundberg.
Född1731[1][2]
Bankekinds församling[1]Sverige
Död30 mars 1808[1][2] (76 år)
Klara församling[1]Sverige
NationalitetSvensk
SysselsättningPoet
Make/makaAnna Margareta Gottsman
FöräldrarJohan Gyllenborg[1]
SläktingarJacob Johan Gyllenborg (syskon)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Efter akademiska studier i Uppsala och Lund, blev Gyllenborg 1751 registrator i Justitierevisionen och 1762 kammarråd. Han var anställd som kavaljer vid hovet åt kronprins Gustaf 1756–1762. Han blev kansliråd 1774, ledamot av bankofullmäktige 1777 och 1787 som ledamot av direktionen för nummerlotteriet.

Tillsammans med vännen Gustaf Philip Creutz var han en av de ledande medlemmarna i Tankebyggarorden från 1753, och var medarbetare i ordens publikation Våra försök (1753-56). Han tillhörde också kretsen kring Hedvig Charlotta Nordenflycht och som utgav Witterhets-arbeten (1759-62). Gyllenborg började sin litteratära bana som satirer efter mönster av Horatius, Juvenalis och Nicolas Boileau som mönster och skrev bland annat Verldsföraktaren (1754, omarbetad 1762) och Satire öfver mina vänner (1759). Ett efter hand starkare inflytande från Rousseau och dennes mer pessismistiska syn på mänskligheten märks senare, bland annat vid omarbetning av Verldsföraktaren 1762, men även i lärodikten Menniskans elände (1762) skriven som motstycke till Menniskans nöjen, från samma år. Rosseauanskt influerad är även diktcykeln Årstiderna från 1759, med naturdikterna Vår-qväde och Vinter-qväde. I den senare förebådar han med sin hyllning till de nordiska förfäderna en senare tids götiska diktning. Ett av hans främsta arbeten var Ode öfver själens styrka, vars sista strof han skrev vid fru Nordenflychts dödsbädd 1763.[3]

Samma år for Gustaf Philip Creutz till Spanien, och Gyllenborg ingick året därpå ett gott resonemangsparti med Anna Margareta Gottsman. Han upphörde nu att dikta för en lång tid framöver, och hans fortsatta författarskap rönte inte samma popularitet som det tidigare. Han skrev en mängd skådespel, de flesta ganska snart bortglömda, och hjältedikten Tåget öfver Bält (1785), om vilken Esaias Tegnér kommenterade: äfven dikten har sin frusna våg. Stor popularitet fick däremot hans fabler. En viktig källa för hans författarskap är den på gamla dagar nedskrivna självbiografin Mitt lefverne, omfattande tiden 1731-1775 (utgiven av Gudmund Frunck 1885). Gyllenborg samlade sina tidigare dikter i Vitterhets-arbeten af Creutz och Gyllenborg (1795, 2:a upplagan 1812) och utgav därutöver Sednare vitterhets-arbeten (1795) och Theater-stycken (1797).[3]

Den 20 mars 1786 blev Gyllenborg hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[4]

BilderRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Gustaf Fredrik Gyllenborg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 13354
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Gustaf-Fredrik-Greve-Gyllenborgtopic/Britannica-Online, omnämnd som: Gustaf Fredrik, Count Gyllenborg, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  4. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753-1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X, s. 19

Bibliografi över digitaliserade verkRedigera


Vidare läsningRedigera

  • Högnäs, Sten (1988). Människans nöjen och elände: Gyllenborg och upplysningen. Lund. Libris länk 
  • Lange, Sven; Röhl Magnus (1986). Furstligt och folkligt: om Gyllenborgs Birger Jarl och Hallmans Skeppar Rolf. MINS : meddelanden från Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet, 0348-3568 ; 21. Stockholm: Inst. för nordiska språk, Univ. Libris länk. ISBN 91-86762-08-7 
  • Sahlberg, Gardar (1943). Gustaf Fredrik Gyllenborg: hans liv och diktning under frihetstiden. Stockholm: Gebers. Libris länk 
  • Sahlberg, Gardar: Gustaf Fredrik Gyllenborg i Svenskt biografiskt lexikon (1967–1969)