Gunilla Carlsson

svensk moderat politiker
(Omdirigerad från Gunilla Carlsson (statsråd))
För den socialdemokratiska riksdagsledamoten, se Gunilla Carlsson (socialdemokrat).

Anna Gunilla Carlsson, född 11 maj 1963 i Höör, är en svensk politiker (moderat). Hon var ledamot av Europaparlamentet 1995–2002, riksdagsledamot 2002-2013, andre vice ordförande i Moderaterna 1999–2003 samt förste vice partiordförande 2003–2015. Vidare har hon varit partiets talesperson i utrikesfrågor som vice ordförande i utrikesutskottet 2003–2006 och Sveriges biståndsminister 2006-2013. Hon var dessutom vice ordförande i Europeiska Folkpartiet 2004–2006. Mellan december 2017 och februari 2020 var Gunilla Carlsson biträdande chef för UNAIDS, mellan maj och oktober 2019 var hon programmets tillförordnade chef.

Gunilla Carlsson


Ämbetsperiod
6 oktober 2006–17 september 2013
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Carin Jämtin
Efterträdare Hillevi Engström

Mandatperiod
2002–2013[1]
Valkrets Östergötlands län

Mandatperiod
1995–2002
Valkrets Sverige

Född Anna Gunilla Ottosson
11 maj 1963 (57 år)
Höör, Malmöhus län
Politiskt parti Moderata samlingspartiet
Yrke Revisorsassistent
Webbplats moderat.se

BiografiRedigera

Carlsson är uppvuxen i Vadstena i Östergötland. Hennes föräldrar var centerpartister och i början var hon själv medlem i partiet, men efter en tid engagerade hon sig i Moderaterna istället. Hon blev ledamot av kommunalfullmäktige i Vadstena 1989 och Moderata ungdomsförbundets styrelse 1990–1995; de sista tre åren som dess vice ordförande.

I sin ungdom drömde hon om att utbilda sig till psykolog. När hennes betyg inte räckte till för att komma in på psykologprogrammet utbildade hon sig istället till revisorsassistent. 1984–1994 var hon verksam som revisor respektive ekonomichef för ett mindre företag, men sade upp sig för att arbeta politiskt. I samband därmed kandiderade hon till Europaparlamentet, medan hon var politisk handläggare på Moderaternas riksdagskansli 1994–1995. Hon har tidigare också varit vice ordförande i International Young Democrat Union 1994–1998 respektive vice president i Nordisk Ungkonservativ Union 1993–1994.

EuropaparlamentarikerRedigera

I första Europaparlamentsvalet i Sverige 1995 valdes Gunilla Carlsson in i Europaparlamentet där hon satt som ledamot fram tills att hon valdes in till Sveriges Riksdag i valet 2002. Som medlem i Europaparlamentets parlamentariska delegationer för relationerna med Estland, Lettland och Litauen arbetade hon som Europaparlamentets rapportör om Baltikums framtida EU-medlemskap och europeiska integration. Utrikes- och försvarspolitik samt mänskliga rättigheter var övriga fokusområden.[2]

BiståndsministerRedigera

Den 6 oktober 2006 blev Carlsson utnämnd till biståndsminister i regeringen Reinfeldt. Som biståndsminister väckte hon uppmärksamhet och fick såväl lovord som kritik för sin strävan att reformera det svenska biståndssystemet, med kraftigt minskat antal mottagarländer, "skärpt kontroll", fler utsända svenska biståndsfunktionärer, större ansvarsutkrävande från mottagarländerna, korruptionsbekämpning och transparens. Prioriteringar lades även på krav på demokrati, mänskliga rättigheter, miljö och klimat, jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingsarbetet.[3] I strävan att väcka debatt om och belysning av biståndsfrågorna i Sveriges riksdag och civilsamhälle lät hon införa innovationen att sammanställa en årsredovisningsliknande skrivelse om biståndets resultat till Riksdagen.[4][5][6][7][8]

Under Gunilla Carlssons ledning lanserade Utrikesdepartementet webbsidan openaid för att öka öppenheten och genomlysningen av den svenska biståndspolitiken och dess olika insatser utomlands.[9] Med sin agenda integrerade Carlsson även ett nytt handelsperspektiv med sin biståndspolitik för att effektivisera, harmonisera och förenkla handelsprocedurer, så att biståndsländer lättare skulle väntas kunna attrahera investeringar, skapa tillväxt och arbetstillfällen och därmed minska biståndsbehovet. Detta resulterade i att Sverige genom SIDA och Kommerskollegium, började finansiera FN:s ekonomiska kommission för Europa webbaserade Trade facilitation guide vilken syftar till att underlätta för låg- och medelinkomstländers investeringar. För första gången minskades även en del av det generella budgetstödet till mottagande statsmakter, då detta stöd till en regerings hela politik enligt Carlsson inte gick ihop med kraven på mänskliga rättigheter, parlamentarisk insyn och aktivt arbete mot korruption.[10]

Inom utrikesdepartementet och biståndsmyndigheten skapade reformsträvandena spänningar med hård kritik för vad som upplevdes som oklarhet, otydliga direktiv och ledning.[11][12][13] Gunilla Carlsson avgick som biståndsminister den 17 september 2013.

UNAIDSRedigera

I december 2017 utnämndes Gunilla Carlsson av Förenta nationernas generalsekreterare António Guterres till biträdande chef för FN:s aidsprogram UNAIDS, organisationen som arbetar mot spridning av hiv och aids och ger stöd till dem som drabbats och deras familjer.[14]

 
Gunilla Carlsson i sin roll som tillförordnad chef presenterar UNAIDS Management Action Plan i Genève, 2019

Vid Carlssons tillträde under våren 2018 ansattes UNAIDS i samband med metoo-oroligheterna av en omfattande skandal, som involverade sexuella trakasserier och övergrepp av en tidigare vice generalsekreterare. Detta förvärrades av UNAIDS-chefens bristfälliga agerande och ledarskap, som en oberoende utredning slog fast i sin rapport i slutet av 2018. Rapportens allvar resulterade också i att Sverige, en av UNAIDS näst största givare, drog in sitt finansiella stöd till organet och krävde chefens avgång.[15] Till följd av dennes avgång utnämndes Carlsson till tillförordnad chef för UNAIDS för att bland annat överse nomineringen av organets nya chef.[16] I spåren av turbulensen lämnade Gunilla Carlsson UNAIDS den 13 februari 2020.

ReferenserRedigera

  1. ^ Var 2006-2013 ledig från ledamotskap i samband med att hon var statsråd i regeringen. Ersättare på hennes plats var Finn Bengtsson.
  2. ^ ”5:e valperioden | Gunilla CARLSSON | Ledamöter | Europaparlamentet”. www.europarl.europa.eu. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/2261/GUNILLA_CARLSSON/history/5. Läst 9 december 2019. 
  3. ^ ”Öppenhet ska förändra biståndet”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/oeppenhet-ska-foeraendra-bistaandet-351776. Läst 9 december 2019. 
  4. ^ Skärpt kontroll över svenskt bistånd”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1876112. Läst 9 december 2019. 
  5. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Biståndets resultat Skrivelse 2008/09:189 - Riksdagen”. 193.11.1.138. http://193.11.1.138/sv/dokument-lagar/dokument/skrivelse/bistandets-resultat_GW03189. Läst 9 december 2019. 
  6. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Biståndets resultat - tema miljö och klimat Skrivelse 2009/10:214 - Riksdagen”. 193.11.1.138. http://193.11.1.138/sv/dokument-lagar/dokument/skrivelse/bistandets-resultat---tema-miljo-och-klimat_GX03214. Läst 9 december 2019. 
  7. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Biståndets resultat - tema jämställdhet och kvinnors roll för utveckling Skrivelse 2010/11:167 - Riksdagen”. 193.11.1.138. http://193.11.1.138/sv/dokument-lagar/dokument/skrivelse/bistandets-resultat---tema-jamstalldhet-och_GY03167. Läst 9 december 2019. 
  8. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Biståndets resultat - tema demokrati och mänskliga rättigheter Skrivelse 2011/12:164 - Riksdagen”. 193.11.1.138. http://193.11.1.138/sv/dokument-lagar/dokument/skrivelse/bistandets-resultat---tema-demokrati-och_GZ03164. Läst 9 december 2019. 
  9. ^ ”Regeringen lanserar ny biståndssajt”. https. https://www.omvarlden.se/Branschnytt/nyhetsarkiv-2009-2014/20111/Regeringen-lanserar-ny-bistandssajt/. Läst 9 december 2019. 
  10. ^ Biståndet ska ha tydliga mål”. Svenska Dagbladet. 20 mars 2012. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/bistandet-ska-ha-tydliga-mal. Läst 9 december 2019. 
  11. ^ Carolina Jemsby och Erik Ridderstolpe (14 april 2013). ”Carlssons departement mot kollaps”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5504329. Läst 15 april 2013. 
  12. ^ Bo Göransson och Carl Tham (3 april 2010). ”Sverige måste återta sin roll som biståndsnation”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-aterta-sin-roll-som-bistandsnation. Läst 15 april 2013. 
  13. ^ Anders Bolling (3 april 2010). ”Gunilla Carlsson: De vill vrida klockan tillbaka”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/gunilla-carlsson-de-vill-vrida-klockan-tillbaka. Läst 15 april 2013. 
  14. ^ ”UNAIDS welcomes Gunilla Carlsson as new Deputy Executive Director, Management and Governance” (på engelska). www.unaids.org. https://www.unaids.org/en/resources/presscentre/pressreleaseandstatementarchive/2017/december/20171212_PR_DXD_Carlsson. Läst 11 december 2019. 
  15. ^ ”Tuff start på FN-toppjobbet för Gunilla Carlsson: ”Jag kanske sågs som ett hot””. https. https://www.omvarlden.se/Intervju/intervjuer-2019/fn-toppjobb-gunilla-carlsson/. Läst 11 december 2019. 
  16. ^ ”United Nations Secretary-General appoints Gunilla Carlsson as Executive Director, a.i., of UNAIDS” (på engelska). www.unaids.org. https://www.unaids.org/en/resources/presscentre/pressreleaseandstatementarchive/2019/may/20190513_gunilla-carlsson. Läst 11 december 2019. 

Externa länkarRedigera



Politiska ämbeten


Företräddes av
Carin Jämtin
 Sveriges biståndsminister
2006–2013
Efterträddes av
Hillevi Engström
Partipolitiska uppdrag


Företräddes av
Gun Hellsvik
 Andra vice ordförande i Moderaterna
1999–2003
Efterträddes av
Kristina Axén Olin
Företräddes av
Chris Heister
 Första vice ordförande i Moderaterna
2003–2015
Efterträddes av
Peter Danielsson