Guldmantlad sisel (Callospermophilus lateralis) är en art i släktet sislar som tillhör ekorrfamiljen.

Guldmantlad sisel[1]
Status i världen: Livskraftig (lc)[2]
Callospermophilus lateralis
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningEkorrartade
Sciuromorpha
FamiljSciuridae
TribusMarmotini
SläkteCallospermophilus
ArtGuldmantlad sisel
C. lateralis
Vetenskapligt namn
§ Callospermophilus lateralis
AuktorSay, 1823
Utbredning
Synonymer
Spermophilus lateralis (Say 1823)[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Följande underarter är listade:[4]

  • C. lateralis arizonensis (V. Bailey, 1913)
  • C. lateralis bernardinus (Merriam, 1898)
  • C. lateralis castanurus (Merriam, 1890)
  • C. lateralis certus (Goldman, 1921)
  • C. lateralis chrysodeirus (Merriam, 1890)
  • C. lateralis cinerascens (Merriam, 1890)
  • C. lateralis connectens (A. H. Howell, 1931)
  • C. lateralis lateralis (Say, 1823)
  • C. lateralis mitratus (A. H. Howell, 1931)
  • C. lateralis tescorum (Hollister, 1911)
  • C. lateralis trepidus (Taylor, 1910)
  • C. lateralis trinitatus (Merriam, 1901)
  • C. lateralis wortmani (J. A. Allen, 1895)

Beskrivning redigera

Artens färgsättning skiljer den från andra ekorrar i Nordamerika. Huvudet och skuldrorna har gyllenröd päls, medan resten av ovansidan är grå, orange eller brunaktig. Längs varje kroppssida löper en vit strimma, omgiven av svart på bägge sidor. Den liknar på så sätt jordekorrar, men till skillnad från dem når strimman inte huvudet. Den guldmantlade siseln har dessutom en vit ring kring ögat, vilket jordekorrar inte heller har. Längden varierar mellan 23 och 30 cm, och vikten mellan 120 och 395 g.[5]

Ekologi redigera

Den guldmantlade siseln lever i habitat som blandad barrskog, buskiga skogsbryn, alpina ängar, klippiga rasbranter och dvärgeksbuskage (chaparral).[5][6] Den är vanlig nära campingplatser i skogen, där den lever på vad besökarna lämnar kvar eller utfodrar den med. Arten är en höglandsart som främst förekommer på höjder mellan 1 200 och drygt 3 900 m.[5]

I Bryce Canyon nationalpark i Utah förekommer den tillsammans med jordekorren Tamias umbrinus och siseln Spermophilus variegatus[7].

Föda och predation redigera

Arten är allätare och tar svamp, blad, blommor, frukter, rötter, insekter, fågelägg och -ungar, smådäggdjur och as. Djuret håller vinterdvala från sensommaren till tidig vår och äter därför upp sig under sommaren.[6] Det händer att den lägger upp underjordiska förråd med föda, som den transporterar i sina kindpåsar.[2]

Artens naturliga fiender är hökar, prärievargar, lodjur, skunkar, vesslor[5] björnar, rävar och ormar[2].

Fortplantning redigera

Arten gräver ut bon som kläs med gräs, bark eller löv. De är placerade på tämligen grunt djup men kan bli upp till 30 meter vida. Ingången placeras vanligen under en sten, stock eller något annat större objekt på markytan.[5]

Efter det hanarna kommit ut ur vinteridet kämpar de med varandra över honorna. En hane parar sig i regel med de honor som finns inom hans revir, som överlappar flera honrevir.[5] Honan föder under maj till början av september[5], efter mellan 26 och 33 dagars dräktighet 2 till 8 (vanligen 4 till 6) ungar[2]. Ungarna diar modern i ungefär en månad. De blir könsmogna under första levnadsåret.[5]

Utbredning redigera

Den guldmantlade siseln finns i västra Nordamerika från British Columbia och västra Alberta i Kanada genom västra USA till Kalifornien, Arizona och New Mexico.[2]

Status redigera

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, populationen är stabil och inga hot är registrerade.[2]

Referenser redigera

[1][2][3][4][5][6][7]

  1. ^ [a b] David W. MacDonald, Peter Forbes, Bill MacKeith (1984). Jordens djur: Gnagarna. Bonnier Fakta. sid. 28. ISBN 91-34-50355-2 
  2. ^ [a b c d e f g] Spermophilus lateralisIUCN:s rödlista, auktor: Linzey, A.V. & Hammerson, G. 2008, läst 28 maj 2014.
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/spermophilus+lateralis/match/1. Läst 29 maj 2014. 
  4. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/callospermophilus+lateralis/match/1. Läst 28 maj 2014. 
  5. ^ [a b c d e f g h i] Monet Belltawn (2003). Spermophilus lateralis Golden-mantled ground squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Spermophilus_lateralis/. Läst 28 maj 2014. 
  6. ^ [a b c] Callospermophilus lateralis Golden-mantled Ground Squirrel” (på engelska). Smithsonian National Museum of Natural History. Arkiverad från originalet den 18 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120718065742/http://www.mnh.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=350. Läst 28 maj 2014. 
  7. ^ [a b] ”Bryce Canyon National Park Utah” (på engelska). National Park Service U.S. Department of the Interior. 28 maj 2014. http://www.nps.gov/brca/naturescience/groundsquirrel.htm. Läst 30 maj 2014. 

Externa länkar redigera