Öppna huvudmenyn

Jordekorrar (Tamias) är ett släkte i ekorrfamiljen (Sciuridae) bland gnagarna. Av de 25 kända arterna lever de flesta i Nordamerika och bara en enda art (Tamias sibiricus) i Eurasien.

Jordekorrar
Streifenhoernchen.jpg
sibirisk jordekorre (Tamias sibiricus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
UnderordningEkorrartade
Sciuromorpha
FamiljSciuridae
UnderfamiljXerinae
SläkteJordekorrar
Tamias
Vetenskapligt namn
§ Tamias
AuktorIlliger, 1811
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

UtseendeRedigera

Beroende på arten är kroppens längd (huvud och bål) 8 till 18,5 cm, vikten 25 till 142 gram och svansens längd 6 till 14 cm. Pälsen har en gråbrun, rödbrun, gulbrun eller ockra grundfärg. På jordekorrarnas rygg finns fem svarta remsor med vitt eller gråbrunt mellanrum. Det är ofta svårt att bestämma arten efter djurets utseende. Kännetecknande är dessutom kindpåsar som används för att bära föda. Varje kindpåse kan fylld vara lika stor som huvudet.[1]

Utbredning och habitatRedigera

Släktet finns i hela Nordamerika från polcirkeln till centrala Mexiko. Arten sibirisk jordekorre lever i Eurasien från Nordeuropa till Korea, norra Kina och Japan.[1]

Jordekorrar lever huvudsakligen i skogar. Arten Tamias striatus förekommer exempelvis i lövfällande skogar i östra Nordamerika, den sibiriska jordekorren är typisk för taigan och arten Tamias minimus lever i Kanadas barrskogar. Några arter lever i områden som saknar träd men har många buskar.[1]

LevnadssättRedigera

Jordekorrar bygger större gångsystem med gömda ingångar. Tunneln där djuret sover är hos den sibiriska jordekorren mycket ren och andra tunnlar tjänstgör som avfallslager. Jordekorrar har förmåga att klättra i träd men stannar oftast på marken. De är aktiva på dagen. Individer i nordliga regioner samlar förråd och går i vinterdvala. Under milda vintrar vaknar de oftare och tillståndet liknar mer torpor. För några arter registrerades bon av växtdelar som placerades i träd.[1]

Födan består av nötter, frön, frukter och insekter. I sällsynta fall äts svampar och fågelägg.[1]

Jordekorrar lever ensamma och försvarar sin lya mot andra individer. Bara under parningstiden (våren till tidiga sommaren) träffar hanar på honor. Efter 28 till 36 dagars dräktighet föder honan tre till åtta ungar. Ungarna blir könsmogna under första levnadsåret. I naturen ligger medellivslängden vid tre år men i fångenskap kan de bli upp till tio år gamla. Sydliga populationer av sibirisk jordekorre och arter i södra Nordamerika kan ha två kullar per år.[1]

Människor och jordekorrarRedigera

I Nordamerika är några arter så beskedliga att de äter ur människans hand. Om jordekorrar som husdjur finns en kontroversiell diskussion. Största problemet är jordekorrarnas rörlighet.

Arten sibirisk jordekorre hölls ibland i pälsfarmer[1] och andra arter i djurparker. Några jordekorrar som hölls som sällskapsdjur och som rymde från sina ägare bildade ett fast bestånd i delar av Frankrike, Nederländerna och Tyskland.[1]

Kända jordekorrar i populärkulturen är Disneys Piff och Puff, samt figurerna i filmen Alvin och gänget.

På engelska kallas jordekorrar chipmunks på grund av sitt läte.

ArterRedigera

 
Tamias rufus
 
Östlig chipmunk med fyllda kindpåsar.

Undersläkten och arter enligt IUCN:[2]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Chipmunks” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1247-1251. ISBN 0-8018-5789-9 
  2. ^ TamiasIUCN:s rödlista, besökt 20 januari 2019.

Externa länkarRedigera