Gertrud Virginia Adelborg, född 10 september 1853 i Karlskrona, död 25 januari 1942 i Gagnef, var en svensk feminist. Hon är känd för sitt engagemang i den första vågens kvinnorörelse i Sverige, särskilt i frågan om kvinnlig rösträtt; hon överlämnade år 1899 den första petitionen om kvinnlig rösträtt från den svenska kvinnorörelsen till Sveriges statsminister.

Gertrud Adelborg
Född10 september 1853[1][2][3]
Karlskrona stadsförsamling[1][4][5], Sverige
Död25 januari 1942[1][6] (88 år)
Gagnefs församling[1], Sverige
BegravdGagnef[7]
Medborgare iSverige[8][9]
SysselsättningLärare[1], kvinnosakspolitiker[1], kassör[4]
Befattning
Ledamot, Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1905–1906)[10]
Ledamot, Fredrika-Bremer-Förbundet (1905–1906)[10]
ArbetsgivareSvea hovrätt (1881–1883)[1]
Fredrika-Bremer-Förbundet (1884–)[1]
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (–1907)[1]
FöräldrarBror Jacob Adelborg[3]
SläktingarMaria Adelborg (syskon)[1]
Ottilia Adelborg (syskon)[5]
Utmärkelser
Illis Quorum (1907)[1]
Idunpriset (1907)[11]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Hon var dotter till kommendörkapten Bror Jacob Adelborg och Hedvig af Uhr, dotterdotter till Gustaf af Uhr samt syster till textilkonstnären Maria Adelborg och konstnären Ottilia Adelborg.

Gertrud Adelborg var privatlärare 1874–1879 och anställd som skrivbiträde vid Svea hovrätt 1881–1883.

Hennes livsgärning var inom den svenska kvinnorörelsen. Genom personlig bekantskap med Sophie Adlersparre knöts hon till Fredrika Bremer-förbundet (FBF) från dess grundande 1884. Genom begåvning, arbetsförmåga och engagemang, kom hon snart att inta en betydande ställning inom förbundet på dess byrå i Stockholm. Från 1886 verkade hon som föreståndare på FBF, och var styrelseledamot i nämnda förbund 1897–1915. Inom FBF tog hon initiativet till dess lanthushållningsskola för utbildande av lärarinnor vid Rimforsa, och var ledamot av dess styrelse 1907–1921. Dagen före nyårsdagen 1899 ingick Adelborg i den delegation på två från FBF som under ledning av Agda Montelius uppvaktade statsminister Erik Gustaf Boström med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Det var Montelius som talade med Boström, men det var Adelborg som hade utrett frågan och författat den skrivelse som överlämnades. Det var första gången kvinnorna i Sverige själva formellt överlämnade ett förslag om rösträtt.

Gertrud Adelborg var styrelseledamot i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm 1902–1906 och i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) 1903–1906. Efter Arvid Lindmans tillträde 1907 undvek han frågan om kvinnlig rösträtt genom att hänvisa till den föregående regeringens tillsatta utredning, som skulle avslutas 1912. LKPR skickade då en delegation till Oscar II. Adelborg blev delegationens talesperson. Hon påminde Oscar II om de reformer för könens lika rätt som hade genomförts av hans far, Oscar I, och fortsatte med förhoppningen att Oscar I:s son skulle förbinda sitt namn med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Enligt Lydia Wahlström var detta bra taktik, för "så fort kungen fick höra sin fars namn, var hans intresse väckt". Oscar II svarade att han skulle göra vad konstitutionen tillät, men att det på grund av regeringen kanske inte skulle bli av under nästa års riksdag. Adelborg hade en viktig men mindre synlig roll inom båda förbunden: hon strukturerade arbetet, utredde och sammanställde fakta och författade skrivelser. Hon erhöll medaljen Illis Quorum 1907, och 1915 blev hon hedersledamot i Fredrika-Bremers-förbundets styrelse.

Hon var verksam mot människohandel som medlem i Vaksamhet.[12]

Gertrud Adelborg förblev ogift. 1904 flyttade hon till Gagnef tillsammans med sina systrar Ottilia och Maria, där hon bodde till sin död.

Källor redigera

Uppslagsverk redigera

  • Adelborg, Gertrud i Vem var det? (1944)
  • Hedberg, Walborg & Arosenius, Louise: Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden. Stockholm 1914, sid. 1.
  • Hedvall, Barbro (2011). Susanna Eriksson Lundqvist. red. Vår rättmätiga plats: Om kvinnornas kamp för rösträtt. Förlag Bonnier. ISBN 978-91-7424-119-8 
  • Thorstenson, Axianne: Gertrud V. Adelborg, Svenskt biografiskt lexikon, Band 1 (1918), sida 65.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Axianne Thorstenson, Gertrud V Adelborg, s. 65, läst: 6 februari 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gertrud V Adelborg, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Karlskrona amiralitetsförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker. Huvudserien, SE/LLA/13200/C I a/12 (1833-1856), bildid: C0057757_00513, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 1 april 2018, ”23,Premier Lieutnant Bror Jac(ob) Adelborgs dotter Getrud Virginia f. den 10 / Dess ??? Hedvig Catharina af Uhr 33 år”.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, Adelborg, Gertrud Virginia, f. 1853 i Karlskrona Blekinge län, Kassör vid Rimforsa skola, läs onlineläs online, läst: 1 april 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, Gertrud Wirginia, f. 1853 i Karlskrona Blekinge län, förest. f. Fredr. Bremerförbundets byrå, läs onlineläs online, läst: 1 april 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ GeneaStar, Gertrud Adelborg.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gertrud Virginia Adelborg 1853-09-10 — 1942-01-25 Lärare, rösträttskvinna, läst: 1 april 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Libris, 14 augusti 2017, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ Till regeringen från svenska kvinnor ingifna skrifvelser i rösträttsfrågan 1905–1906, Björck & Börjesson, 1906, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] 1906, läs online, läst: 2 november 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Utser fru Alice Bonthron, banbryterskan inom svensk vanförevård., vol. 1923:1, s. 3, 2077/44293, läst: 26 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ Från vit slavhandel till trafficking: En studie om föreställningar kring människohandel och dess offer. Hallner, Ann. Stockholms universitet, Humanistiska fakulteten, Historiska institutionen. 2009 (Svenska) Ingår i: Historisk Tidskrift, ISSN 0345-469X, E-ISSN 2002-4827, Vol. 129, nr 3, s. 429-443

Vidare läsning redigera