Georg Waitz, född 9 oktober 1813 (som dansk undersåte) i Flensborg, död 24 maj 1886 i Berlin, var en tysk historiker och politiker.

Georg Waitz
Född9 oktober 1813[1][2][3] ​eller ​1813[4]
Flensburg[5]
Död24 maj 1886[1][2][3] ​eller ​1886[4]
Berlin[5]
BegravdAlter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin
Medborgare iKonungariket Preussen
Utbildad vidKiels universitet
Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin
Humboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningRättshistoriker, medeltidshistoriker, politiker, jurist, universitetslärare, medeltidshistoriker, historiker, författare[6]
Befattning
Ledamot av parlamentet i Frankfurt (1848–1849)
ArbetsgivareKiels universitet
Göttingens universitet
MakaClara Schelling
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1870)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Honoris causa
Redigera Wikidata

Waitz studerade 1832-36 juridik och historia vid universiteten i Kiel och Berlin och blev därefter medarbetare vid "Monumenta Germaniæ Historica", för vilket han redigerade upplagor av bland annat Widukind av Corvey, Ekkehard I och Saxo. År 1842 blev han professor vid Kiels universitet.

Under 1848 års händelser sändes Waitz av upprorsregeringen i Rendsborg för att verka för slesvig-holsteinarnas sak i Berlin och valdes till ledamot av Frankfurtparlamentet. Detta lämnade han dock i maj 1849, tillsammans med Heinrich Wilhelm August von Gagern, Friedrich Christoph Dahlmann och andra.

År 1849 tillträdde han en professur vid Göttingens universitet, till vilken han kallats redan 1847. Han invaldes 1875 som ledamot av Preussiska vetenskapsakademien, blev ordförande i styrelsen för ovannämnda "Monumenta" och övertog ledningen av avdelningen "Scriptores", för vilken han sedermera utarbetade "Scriptores rerum langobardicarum et italicarum sæc. VI-IX" (1878) och en ny upplaga av "Vita Anscharii".

Waitz var en av 1800-talets främsta tyska historiker och publicerade ett stort antal skrifter. Tillsammans med Henning Ratjen utgav han 1844-51 Nordalbingische Studien (sex band) och tillsammans med först Ludwig Häusser och Christoph Friedrich von Stälin, sedermera Ernst Ludwig Dümmler och Franz Xaver von Wegele Forschungen zur deutschen Geschichte (26 band, 1860-86).

Bibliographische Übersicht über Georg Waitz Werke utgavs 1886 av Ernst Steindorff.

Bibliografi (i urval)

redigera
  • Über das Leben und die Lehre des Ulfila (1840)
  • Das alte Recht der salischen Franken (1846)
  • Deutsche Verfassungsgeschichte (till mitten av 1100-talet; åtta band, 1844-78; band 1-2 utgivna i tredje upplagan 1879, 1882; band 3-4 i andra upplagan 1883, 1885; band 5 i andra upplagan 1893 och band 6 i andra upplagan 1896)
  • Schleswig-Holsteins Geschichte (till 1660; två band, 1851-54)
  • Lübeck unter Jürgen Wullenweber und die europäische Politik (tre band, 1855-56)

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Georg Waitz, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Georg Waitz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 19 februari 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вайц Георг”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]

Tryckta källor

redigera