Öppna huvudmenyn

Fröjdgökbi, Nomada obtusifrons, är ett bi i släktet gökbin. Den har även tidigare kallats trubbgetingbi.[1]

Fröjdgökbi
Status i Sverige: Sårbar[1]
Status i Finland: Starkt hotad
Nomada.obtusifrons1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteGökbin
Nomada
ArtNomada obtusifrons
Vetenskapligt namn
§ Nomada obtusifrons
AuktorNylander, 1848[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

BeskrivningRedigera

Arten saknar den getinglika teckning som annars är vanlig bland gökbin; huvud och mellankropp är svarta, medan bakkroppen är mörkröd med blekgula och svarta markeringar. Könen är lika långa, 5 till 7 mm, men hanen skiljer sig från honan genom sina gula käkar.[4] Han har dessutom ofta mindre rött på bakkroppen än honan. Likt många gökbin har arten en kam mellan antennfästena; karakteristiskt för arten är att denna inte är spetsig, utan trubbigt avhuggen.[1]

EkologiRedigera

Fröjdgökbiet flyger från slutet av juni till augusti/september. Det är inte förospecialiserat utan besöker flera olika, blommande växter,[5] framför allt fibblor och tistlar[1].

Arten är boparasit hos fröjdsandbi (Andrena coitana)[1] och troligtvis även kustsandbi (A. tarsata); honan lägger ägg i värdarternas bon, den nykläckta larven äter upp värdägget och lever av den insamlade näringen. Fröjdgökbiet förekommer i samma habitat som dess värdar, öppen skogsmark och ängsmarker.[5]

UtbredningRedigera

Arten finns i norra och mellersta Europa från Frankrike, Tyskland och delar av Balkan till Brittiska öarna och södra Fennoskandien.[5] Artens nuvarande svenska utbredning utgörs av ett område i västra Mellansverige från Bohuslän till Närke samt Uppland. Den har emellertid haft betydligt större utbredning, från Skåne, Gotland, östra Mellansverige och, under 1800-talet, Ångermanland. Minskningen antages fortsätta, och arten är rödlistad som sårbar ("VU"). Minskningen beror framför allt på värdartens, fröjdsandbiets, minskning, vilken i sin tur är en följd av övergödning och ett modernt, monokulturellt jordbruk.[1] I Finland, där arten inte påträffats sedan 1970-talet[1], är den klassificerad som starkt hotad ("EN").[2]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Niklas Johansson, Björn Cederberg (2012, 2016). Nomada obtusifrons fröjdgökbi”. Artdatabankens artfakta. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/102697. Läst 25 juni 2017. 
  2. ^ [a b] ”Rödlistade arter i Finland 2010” (på engelska/finska) (PDF, 5 MB). Miljöministeriet (Finland). 2010. sid. 542. http://www.ym.fi/download/noname/{B30F0E5D-6863-4CDE-9F9E-62574925785E}/32853. Läst 22 juni 2017. 
  3. ^ Nomada obtusifrons Nylander, 1848” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767458. Läst 15 juni 2013. 
  4. ^ ”Wespenbienen: Nomada obtusifrons (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-nobtu.htm. Läst 21 juni 2017. 
  5. ^ [a b c] G R Else (22 december 2011). Nomada obtusifrons Nylander, 1848” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/apidae/nomada-obtusifrons. Läst 25 juni 2017.