Den här artikeln handlar om arten Gullris. För släktet med samma namn, se Gullrissläktet.

Gullris (Solidago virgaurea) är en ört med gula blommor

Gullris
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteGullris
Solidago
ArtGullris
S. virgaurea
Vetenskapligt namn
§ Solidago virgaurea
AuktorCarl von Linné

Beskrivning

redigera

Gullris utmärks av sin stora blomställning med många blommor på en upprättstående stjälk, som kan bli 5 dm hög. Blomställningen är en vippa med korgarna ordnade i dubbel klase. Den blommar från högsommaren till in på hösten. Ett kännetecken på släktet Solidago är att holken är smalt klocklik och kantblommorna fåtaliga.

Ängsbackar, ljunghedar, skogsbryn och lundar i låglandet. Gullris förekommer också på strandklippor och de högre fjällens trädlösa slätter.

Gullris förekommer rikligt på många olika växtplatser i hela Norden. Den är även utbredd i övriga Europa, utom allra sydligaste delen, samt i norra Afrika, norra Asien och Nordamerika.

Utbredningskartor

redigera
  • Norden: [2]
  • Norra halvklotet: [3]
 
Anania funebris larver lever på gullris.

Gullris är värdväxt för en mängd olika fjärilar. Dels lockar blommorna många fjärilar, framför allt guldvingar, dels lever en mängd fjärilslarver på växten. Omkring 15 fjärilar lever nästan uteslutande på gullris, medan minst 19 har växten som en av sina värdväxter. Några exempel på fjärilar som helt lever på gullris är gullriskapuschongfly vars larver lever på bladen, vecklaren Phalonidia curvistrigana vars larver lever i frukterna, Anania funebris vars larv lever på blommorna, Vitsprötad gullrissäckmal vars larver lever i en säck under bladen och gullrismalmätare vars larver lever bland blommorna.[1]

Också en del skalbaggar, som långhorningar, lever på gullris. Gullrisbockens larver lever bara i just roten hos gullris medan tegelbock kan äta pollen från blommorna.

Medicinsk användning

redigera

Kliniska studier har visat på örtens goda verkan vid både akuta och kroniska njurinflammationer, likaså vid ödem. Örtens urindrivande verkan har även bekräftats i flera studier. Örten används som milt vattendrivande och mot ledstelhet samt vid blåskatarr och njurinflammation. Det föreligger inga kända biverkningar.[2]

Namn Trakt Referens
Junfruris Värmland [3]
Rävtunga Västerbotten

Källor

redigera
  1. ^ Ekstam, Urban; Aronsson Mårten, Forshed Nils, Sjöbeck Mårten (1988). Ängar: om naturliga slåttermarker i odlingslandskapet. Stockholm: LT. Libris 7253345. ISBN 9136027200 
  2. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
  3. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 535, [1] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar

redigera