Fläckvingad rosenfink

asiatisk fågelart

Fläckvingad rosenfink[2] (Carpodacus rodopeplus) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Fläckvingad rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteRosenfinkar
Carpodacus
ArtFläckvingad rosenfink
C. rodopeplus
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus rodopeplus
Auktor(Vigors, 1831)

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Fläckvingad rosenfink är en medelstor till stor (15–17 cm) rosenfink med kraftig näbb och något kluven stjärt. Hanen har rosa ögonbrynsstreck och undersida, brunröd ovansida och skära spetsar på vingtäckare och tertialer. Honan har tydligt beige ögonbrynsstreck, beige tertialspetsar och gulbrun undersida med kraftig streckning på strupe och bröst. Jämfört med hona brun rosenfink är ögonbrynsstrecket tydligare, med blekare och mer streckad strupe, mörka örontäckare och tydligare vingband.[4][5]

 
Hane med den karakteristiska ryggteckningen.

Närbesläktade yunnanrosenfinken (som tidigare behandlades som en underart) skiljer sig genom mindre näbb, tydligt ljusare övergump, långa svarta streck på ovansidan och hos hanen samt hos hanen överlag tydligt blekare ljusrosa.[6]

Läte redigera

Arten är mestadels tyst och sången är inte dokumenterad. Ibland hörs ett vittljudande "chirp".[4]

Utbredning och systematik redigera

Fläckvingad rosenfink förekommer i Himalaya, från norra Uttarakhand i norra Indien till Nepal och södra Xizang i sydvästra Kina.[4] Tidigare betraktades yunnanrosenfink (C. verreauxii) som underart till fläckvingad rosenfink, men den urskiljs nu oftast som egen art baserat på både genetiska och utseendemässiga skillader.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 
Hane fotograferad i Nepal.

Levnadssätt redigera

Fläckvingad rosenfink häckar i rhododendronsnår ovan trädgränsen på mellan 3000 och 4600 meters höjd. Vintertid söker den sig till lägre regioner och hittas i undervegetation i skog. Födan är dåligt känd, men tros mestadels bestå av frön och nypon. Den födosöker på marken och i buskar, men kan ofta ses sitta synlig i en busktopp. Även häckningsbiologin råder det kunskapsbrist kring, men tros häcka i juli och augusti.[4][5]

 

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Carpodacus rodopeplus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c d] Clement, P. (2018). Spot-winged Rosefinch (Carpodacus rodopeplus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61398 28 december 2018).
  5. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2018). Sharpe's Rosefinch (Carpodacus verreauxii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344124 15 december 2018).
  7. ^ Rasmussen, P.C. (2005) Revised species limits and field identification of Asian rosefinches. BirdingASIA 3: 18–27.

Externa länkar redigera