Ernst Lyberg
Ernst Emil Lyberg (i riksdagen kallad Lyberg i Falun, senare Lyberg i Stockholm), född 28 februari 1874 i Visby domkyrkoförsamling, Gotlands län, död 15 augusti 1952 i Visby,[6] var en svensk advokat, finansminister och partiledare (liberal).
Ernst Lyberg | |
![]() | |
Född | 28 februari 1874[1][2] Visby stadsförsamling[1][2], Sverige |
---|---|
Död | 15 augusti 1952[1][2] (78 år) Kungsholms församling[1][2] |
Begravd | Norslunds kyrkogård[3] kartor |
Medborgarskap | Sverige |
Utbildad vid | Uppsala universitet[2] ![]() |
Sysselsättning | Advokat[1], politiker[2][4], rådman[1][2][4] |
Befattning | |
Andrakammarledamot, Kopparbergs läns östra valkrets (1914–1914)[5][2] Förstakammarledamot, Dalarnas läns valkrets (1921–1928)[5][2] Konsultativt statsråd Regeringen Ekman I (1926–1926) Sveriges finansminister Regeringen Ekman I (1926–1928)[1] Verkställande direktör, Vin & Sprit (1928–1944) Partiledare, Sveriges liberala parti (1930–1933)[1] | |
Politiskt parti | |
Liberala samlingspartiet (–)[2] Liberala samlingspartiet (–)[2] Liberala riksdagspartiet (–)[2][4] | |
Barn | Karin Lyberg (f. 1907)[2] Bengt Lyberg (f. 1912)[2] |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |

BiografiRedigera
Ernst Lyberg föddes i Visby som son till hamnkapten J E Lyberg och Emelie Kahlström. Efter studentexamen i Visby och studier vid Uppsala universitet avlade han 1896 hovrättsexamen i Uppsala, verkade vid Emil Gezelius advokatbyrå i Falun 1896–1906 (periodvis som delägare) och blev 1906 rådman i samma stad. 1920 blev han ordförande i Kopparbergs läns landsting, men förlorade vid valen 1926 sin plats i tinget.
Han var ledamot för Liberala samlingspartiet av andra kammaren för Kopparbergs läns östra valkrets vid 1914 års andra lagtima riksdag och valdes då till ledamot i det tillfälliga sjölagsutskott. Åren 1921–1928 tillhörde han första kammaren, invald i Kopparbergs läns valkrets, och hade därunder plats i konstitutionsutskottet.
Efter liberala samlingspartiets klyvning 1923 slöt Lyberg sig 1924 till den del, som kallade sig Sveriges liberala parti, vars partiordförande han var 1930–1932. Den 7 juni 1926 ingick han som konsultativt statsråd i Carl Gustaf Ekmans ministär bestående av frisinnade och liberaler, och utnämndes 30 september samma år till finansminister. Efter avgången från regeringen 1928 var han verkställande direktör för AB Vin- och spritcentralen 1928–1944.
Ernst Lyberg är begravd på Norslunds kyrkogård i Falun.[7] Lyberg var gift med Margot Lindström, och var far till Bengt Lyberg och Karin Lyberg, farbror till idrottsledaren Wolf Lyberg och morfar till filmregissören Lasse Hallström.
ReferenserRedigera
Tryckta källorRedigera
- Vem är vem inom handel och industri? 1944-45, red. Gunnar Pravitz
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 76
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lyberg, Ernst Emil, 1904–1926.
NoterRedigera
- ^ [a b c d e f g h] Ernst E Lyberg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9960, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfcCA, omnämnd som: Lyberg i Falun, läst: 12 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Lyberg, Ernst, läs online, läst: 13 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 51, omnämnd som: Ernst Emil Lyberg (L), läs onlineläs online, läst: 17 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 5 Lindorm-O, vol. 5, Albert Bonniers Förlag, 1949, s. 151, omnämnd som: Lyberg, Ernst Emil, ämbetsman, politiker, f. 28 febr. 1874, läs onlineläs online, läst: 12 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Svenska Dagbladet, 16 augusti 1952, sid. 2 och sid. 9
- ^ SvenskaGravar
Företrädare: Carl Gustaf Ekman |
Sveriges finansminister 30 september 1926 – 2 oktober 1928 |
Efterträdare: Nils Wohlin |
Företrädare: Eliel Löfgren |
Sveriges liberala partis partiledare 1930–1932 |
Efterträdare: Martin Fehr (tillträdde aldrig) |