Öppna huvudmenyn

Ellen Bergman

svensk regissör, koreograf, skådespelare och dramatiker
Den här artikeln handlar om regissören Ellen Bergman. För andra betydelser, se Ellen Bergman (sångpedagog).

Ellen Anna Bergman, f. Hollender, född 23 april 1919 i Göteborg, död 6 mars 2007 i Stockholm, var en svensk regissör, koreograf, skådespelare och dramatiker.

Ellen Bergman
Ellen Bergman vid Billingsfors friluftsteater, 1953.
Ellen Bergman vid Billingsfors friluftsteater, 1953.
FöddEllen Anna Hollender
23 april 1919
Göteborg
Död6 mars 2007 (87 år)
Stockholm
Andra namnLundström
MakeChrister Strömholm
Ingmar Bergman
(1947–1952)
IMDb SFDb

Ellen Bergman studerade dans och koreografi i Dresden 1937–39. Hon var koreograf vid Helsingborgs stadsteater 1944–46 och vid Göteborgs stadsteater 1946–54, regissör och koreograf vid Uppsala stadsteater 1957–59 samt teaterchef för Karlstads nya teater 1955, Atelierteatern 1965–69 och Göteborgs kammarteater 1974–84. Hon har också varit frilansande regissör samt pedagog.[1]

Hennes fars efternamn var Hollender[1], men innan hon gifte sig hette hon Lundström. Hon var gift först med Christer Strömholm[2] och sedan, åren 1947–1952[3], med Ingmar Bergman. Med Bergman hade hon barnen Eva, Jan, Anna och Mats Bergman.

I slutet av sitt liv förespråkade hon aktiv dödshjälp och trädde fram i media med en vädjan att få dö.[4] Hon är begravd på Örgryte gamla kyrkogård i Göteborg.

Innehåll

KoreografRedigera

TeaterRedigera

BibliografiRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Vem är det '93
  2. ^ Timm: Lusten och dämonerna (2008)
  3. ^ Nationalencyklopedin
  4. ^ Enqvist, Victoria (27 december 2006). ”Sista julen - sedan vill Ellen få dö”. Expressen. Arkiverad från originalet den 2 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080502021027/http://www.expressen.se/nyheter/1.473403/sista-julen-sedan-vill-ellen-fa-do. Läst 10 oktober 1012. 
  5. ^ [a b] ”Macbeth”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/macbeth-0. Läst 16 oktober 2015. 
  6. ^ Ellson (18 december 1958). ”Svenskt kolonilustspel får urpremiär i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-12-18/343/20. Läst 10 juni 2018. 
  7. ^ Kinesiskt i Uppsala på annandagen”. Dagens Nyheter: s. 20. 11 december 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-11/336/20. Läst 10 juni 2018. 
  8. ^ Hans Axel Holm (11 juli 1965). ”Sommarregnet – en roll att räkna med”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-07-11/184/8. Läst 29 maj 2018. 
  9. ^ ”Aschebergskan på Widtskövle”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/aschebergskan-på-widtskövle. Läst 16 oktober 2015. 
  10. ^ ”Fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015. 
  11. ^ ”Kriss-Krass-Filibom”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/kriss-krass-filibom. Läst 16 oktober 2015. 
  12. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan. Läst 16 oktober 2015. 
  13. ^ ”Caligula”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/caligula. Läst 17 oktober 2015. 
  14. ^ ”Tjuvarnas bal”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tjuvarnas-bal. Läst 16 oktober 2015. 

Vidare läsningRedigera

  • Hundrade och en Göteborgskvinnor / Lisbeth Larsson (red). Arkiv i väst, 0283-4855 ; 22. Göteborg: Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg. 2018. sid. 73-74. Libris 22682935. ISBN 9789198465747 

Externa länkarRedigera