Öppna huvudmenyn

Ellen Bergman (sångpedagog)

sångpedagog

Eleonora (Ellen) Magdalena Bergman, född den 5 januari 1842 i Strängnäs, död den 5 december 1921, var en svensk sångpedagog och kvinnosaksförespråkare. Hon var dotter till kyrkoherden, filosofie och teologie doktor Axel Theodor Bergman (död 1883 i Dunker) och Mathilda Helena Scholander (död 1869 i Dunker).[2]

Ellen Bergman
Ellen Bergman.jpg
ur tidningen Dagny, 1912
Född5 januari 1842
SträngnäsSverige
Död5 december 1921 (79 år)
BegravdNorra begravningsplatsen[1]
kartor
NationalitetSverige
SysselsättningMusiker
Redigera Wikidata

Musikalisk karriärRedigera

Bergman studerade cello, orgel, harmonilära och solosång vid Stockholms musikkonservatorium 1864–1869 och avlade organistexamen 1867 samt examen vid Musikaliska Akademien 1870.[3] Hon var lärare i sång vid Högre lärarinneseminariet och Statens normalskola för flickor 1868–1898, lärare i elementarsång vid konservatoriet[4] 1870 och i solosång 1873–1899 samt biträdande föreståndare och lärare i solo- och körsång vid Isis Conservatory i Point Loma i USA 1900–1906.[5][2] Vid musikkonservatoriet var hon särskilt uppmärksammad för sin undervisning i skolsångsmetodik.[6] Hon invaldes som ledamot nr 455 av Kungliga Musikaliska Akademien den 28 september 1876 och belönades med Illis quorum 1899.[7]

Bland hennes sångelever fanns bland andra Sven Scholander[8], Selma Ek[9] och Dagmar Möller[10].

Ellen Bergman och Svenska FederationenRedigera

 
Josephine Elizabeth Butler, George Frederic Watts, 1894

August Strindberg kallade i ett brev 1884 Bergman för "den djefla maran Ellen Bergman" .[11] Orsaken var Bergmans kvinnoemancipatoriska åsikter. Bergman var under första hälften av 1880-talet medlem i den svenska avdelningen av Federationen, en internationell organisation som kämpade mot regleringen av prostitutionen. Historikern Yvonne Svanström menar att Bergman var en mycket radikal kvinna för sin tid.[11] Federationen var en underavdelning till "British, Continental and General Federation" som slogs samman med den av Josephine Butler 1868 grundade "Ladies' National Association". Ellen Bergman var aktiv skribent och talare under Federationens första år, men lämnade den 1885. I Fredrika Bremer-tidningen Dagny nr 2 1912, beskrevs hon som "en varm kvinnosaksvän".[12]

ReferenserRedigera

  1. ^ SvenskaGravar.se, omnämnd som: Bergman, Eleonora Magdalena, läs online, läst: 19 januari 2018
  2. ^ [a b] Arosenius Louise, Hedberg Walborg, red (1914). Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden: biografisk uppslagsbok. Stockholm: Bonnier. Libris 1635797 
  3. ^ Svenska kvinnor föregångare, nyskapare / Carin Österberg et al. (ed.). Lund. 1990. Libris 8895688 
  4. ^ Lundin, Claës (1890). ”I den musikaliska verlden”. Nya Stockholm. http://runeberg.org/nyasthlm/0317.html. Läst 29 januari 2011. 
  5. ^ ”MIRROR OF THE MOVEMENT. America. Point Loma” (på engelska). Universal Brotherhood Path. Vol. XV, 5. 1 augusti 1900. sid. 296. http://www.odysseetheater.com/ftp/theosophie/Universal_Brotherhood_Path/ubp-15-5-1900-aug.pdf. Läst 29 januari 2011. [död länk]
  6. ^ Tegen, Martin (1955). Musiklivet i Stockholm 1890-1910: Musical life in Stockholm 1890-1910. Monografier / utgivna av Stockholms kommunalförvaltning, 0346-6035 ; 17. Stockholm. sid. 108. Libris 567884 
  7. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  8. ^ Lindgren, A. (1916). ”Sven Scholander”. Nordisk familjebok/Uggleupplagan. 24.. http://runeberg.org/nfcd/0603.html. Läst 29 januari 2011. 
  9. ^ Lindgren, A. (1907). ”Selma Ek”. Nordisk familjebok/Uggleupplagan. 7.. http://runeberg.org/nfbg/0056.html. Läst 29 januari 2011. 
  10. ^ Lindberg, Elsa (10 mars 1900). ”I Musikaliska Akademien. Pennteckningar för Idun av Elsa Lindberg.”. Tidningen Idun. Idun. http://g722.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1900/pdf/1900_10.pdf. Läst 29 januari 2011. 
  11. ^ [a b] Svanström, Yvonne (2007). Jansdotter Anna, Svanström Yvonne. red. ”Ellen Bergman och svenska Federationen: kvinnoemancipation och sedlighet i Sverige 1880-1900”. Sedligt, renligt, lagligt : prostitution i Norden 1880-1940 (Göteborg: Makadam): sid. 71–105. ISBN 978-91-7061-040-0 (inb.).  Libris 10628213
  12. ^ Holmgren, Ann Margret (11 januari 1912). ”Ellen Bergman 70 år”. Dagny. Fredrika Bremer-förbundet. http://www.ub.gu.se/kvinndata/digtid/03/1912/dagny1912_2.pdf. Läst 31 januari 2011. 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera