Ekedalen

tätort Tidaholms kommun Västra Götalands län Sverige

Ekedalen är en tätort i Tidaholms kommun som växte fram under slutet av 1800-talet som en följd av den växande kalkindustrin i området.

Ekedalen
Tätort
Hus I Ekedalen
Hus I Ekedalen
Land Sverige Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Tidaholms kommun
Distrikt Varvs distrikt,
Acklinga distrikt,
Dimbo-Ottravads distrikt
Koordinater 58°11′59″N 13°50′26″Ö / 58.19972°N 13.84056°Ö / 58.19972; 13.84056
Area 72 hektar (2020)[1]
Folkmängd 483 (2020)[1]
Befolkningstäthet 6,7 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T5220[2]
Beb.områdeskod 1498TB101 (1965–)[3]
Geonames 2716634
Ortens läge i Västra Götalands län
Ortens läge i Västra Götalands län
Ortens läge i Västra Götalands län
Wikimedia Commons: Ekedalen
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Det finns gott om ekar i landskapet, men trots det är det bokskogen i Ekedalens naturreservat ("von Essenska bokskogen") som är mest känd. I närheten av tätorten finns forntida gravfält och Gestilren-monumentet.

Historik

redigera

Samhället uppstod under andra hälften av 1800-talet i anslutning till kalkbruken Kavlås/Övertorp och Ödegården. På Kavlås bodde arbetarna framförallt i brukets arbetarbostäder.[4] Ödegårdens kalkarbetare bodde länge utspridda över ett stort område, i mindre stugor på närbelägna gårdar.

Efter att Ödegårdens kalkbruks AB gjort markförvärv 1908 upprättades en plan för ett egnahemsområde på västra delen av gården Varvboholms ägor, 250 meter norr om Ödegårdens kalkbrott. Planen omfattade 43 tomter. Åren 1912-1914 pågick bygget av Ödegårdens egnahemsområde. Bara 14 av de planlagda tomterna kom att bebyggas. År 1920 tillkom ytterligare ett hus, men sedan var det stopp.

Den smalspåriga järnvägen (Hjo-Stenstorps Järnväg) från Tidaholm mot Västra stambanan gick genom Ekedalen, tills rälsen revs upp i slutet av 1950-talet; stickspår med ånglok gick till respektive kalkbruk som hade egna mindre stationshus. Dessa järnvägar var viktiga för transporten av bland annat kalk.

Kalk och Alunindustrin

redigera

Redan 1726 startades ett alunbruk på Oltorps gård av landshövding Johan von Mentzer, vilket var det första i länet, bruket lades ner 1829. 1746 startade Fredric Ulric von EssenKavlås slott alunbruk vid sjön Bruksdammen i vad som är utkanten av dagens Ekedalen. Privilegierna för bruket möttes av stora lokala protester på grund av den stora förbrukningen av ved i tillverkningen av alun. Framställningsprocessen var i princip att den oljehaltiga alunskiffern rostades så att oljan förbrändes, den rostade skiffern lakades ut i stora pannor med kokande vatten. Lakvattnet från processen renades i flera steg för att få fram ren alun, även vitriol och svavel framställdes. Vattnet till tillverkningen pumpades från Bruksdammen med hjälp av en pump driven med en Konstgång från ett vattenhjul i Konstabäcken som rinner från Kvarnasjön. Bruket sysselsatte i början av 1800-talet cirka 40 arbetare och producerade 650 tunnor alun årligen, som mest uppgick produktionen till 1000 tunnor årligen och antalet anställda till 80 personer.[5] 1855 upphörde alunbruket sedan nya och billigare framställningsmetoder för alun hade upptäckts.[6] Brytningen av alunskiffer kom att expandera till Övertorps kalkbruk under början av 1800-talet. Det var under en tid länets största kalkbruk. I mitten av 1800-talet startades Ödegårdens kalkbruk.

År 1874 invigdes Ekedalens station när Hjo-Stenstorps Järnvägs bibana från Svensbro färdigställdes för att möjliggöra transporter av kalk från Övertorp och Ödegårdens kalkbruk. Ödegårdens kalkbruk övertogs 1908 av det nybildade Ödegårdens Kalkbruks AB. Bruket byggdes ut och ett flertal lok köptes in för att rationalisera driften. Tidigare hade järnvägen endast används för att transportera bort den brända kalken samt att köra ut den brända skiffern på rödfyrtipparna. Nu kom järnvägen att utnyttjas även för transporter av den brutna skiffern och kalkstenen fram till ugnarna, tidigare hade denna transport utförts med skottkärror. Snart var Ödegården ett av länets största kalkbruk. Som mest hade bruket 27 kalkugnar.

Handelsblockaden under första världskriget innebar stopp för import av konstgödsel. Istället användes bränd kalk och kalkindustrins avsättning ökade. Det såldes kalk som aldrig förr och kalkindustrins förtjänster sköt i höjden, speciellt för de kalkbruk som använde alunskiffer istället för importerad kol som bränsle. År 1918 bildades Västergötlands Förenade Kalkindustrier som snart köpte upp de största bruken i landskapet, däribland Övertorp och Ödegården. Bolaget hade stora planer för framtiden och i början gick det bra. Men på 1920-talet blev det kris inom kalkindustrin. Importen av konstgödsel hade kommit igång igen efter kriget och intresset för kalk sjönk. Lönsamheten inom kalkindustrin minskade därför drastiskt och 1927 upphörde tillverkningen vid Ödegårdens kalkbruk. Vid Kavlås/Övertorps kalkbruk fanns en mer småskalig drift kvar fram till 1954.[7] Mot slutet var 15-20 arbetare syselsatta där.

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Ekedalen 1965–2020[8]
År Folkmängd Areal (ha)
1965
  
218
1970
  
222
1975
  
371
1980
  
472
1990
  
459 54
1995
  
458 54
2000
  
424 54
2005
  
415 54
2010
  
404 54
2015
  
481 72
2020
  
483 72
Anm.: Ny tätort 1965. Sammanvuxen 2015 med Ekelid

Samhället

redigera

I tätorten finns det en idrottspark, skola, ålderdomshem och diverse bruksvaruaffärer.

Ekedalen har en F-6-skola med runt 100 elever. Skolans lokaler innehåller förutom klassrummen en mindre gymnastiksal och ett enklare skolbibliotek.

Ekedalens Sportklubb är samhällets största förening med drygt 70 aktiva ungdomar. Huvudidrotten för föreningen är Fotboll, men den har även andra sektioner bland annat en boule-sektion.

Det lokala fotbollslaget spelade 2018 i div 4.

Se även

redigera
  1. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 31 januari 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hammarskiöld, Rolf m fl (1989). Ödegårdens kalkbruk -studie av en bortglömd industriepok. Göteborgs universitet: Institutionen för Kulturvård. sid. 50-52. Läst 28 februari 2020 
  5. ^ Hömb: en socken i Västergötland. Tidaholm: Studieförbundet Vuxenskolan. 2007. Libris 10525761 
  6. ^ ”HSJ Kavlås bruket”. Arkiverad från originalet den 13 december 2014. https://web.archive.org/web/20141213132034/http://www.hsj.se/hsj/kavlas_bruket.asp. Läst 19 juni 2012. 
  7. ^ ”HSJ Ekedalens kalkindustrier”. Arkiverad från originalet den 20 september 2016. https://web.archive.org/web/20160920201117/http://www.hsj.se/hsj/ekedalens_kalkindustrier.asp. Läst 19 juni 2012. 
  8. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 

Externa länkar

redigera