Öppna huvudmenyn
Den västra kanten av kalkbrottet, med kalklagret synligt

Övertorps kalkbruk var ett kalkbruk i Ekedalen, Tidaholms kommun. Bruket startade kring 1850 när brytningen av alunskiffer för Kavlås alunbruk, på samma plats upphörde. Efter en storhetstid under första världskriget så köptes bruket upp av Västergötlands Förenade Kalkindustrier. Bruket drevs fram till 1954.

Innehåll

BakgrundRedigera

1746 startade Fredric Ulric von EssenKavlås slott alunbruk vid sjön Bruksdammen i vad som är utkanten av dagens Ekedalen. Privilegierna för bruket möttes av stora lokala protester på grund av den stora förbrukningen av ved i tillverkningen av alun. Framställningsprocessen var i princip att den oljehaltiga alunskiffern rostades så att oljan förbrändes, den rostade skiffern lakades ut i stora pannor med kokande vatten. Lakvattnet från processen renades i flera steg för att få fram ren alun, även vitriol och svavel framställdes. Vattnet till tillverkningen pumpades från Bruksdammen med hjälp av en pump driven med en Konstgång från ett vattenhjul i Konstabäcken som rinner från Kvarnasjön. Bruket sysselsatte i början av 1800-talet cirka 40 arbetare och producerade 650 tunnor alun årligen, som mest uppgick produktionen till 1000 tunnor årligen och antalet anställda till 80 personer.[1] 1855 upphörde alunbruket sedan nya och billigare framställningsmetoder för alun hade upptäckts.[2] Brytningen av alunskiffer kom att expandera till Övertorps kalkbruk under början av 1800-talet.

KalkbruketRedigera

När brytningen av alunskiffer för Kavlås alunbruk upphörde så expanderades brytningen till att omfatta både kalksten och alunskiffer för att bränna kalk. Kalken brändes i fältugnar som sprängdes ut i skifferlagret samt försågs med en murad ugnsöppning. I ugnarna varvades skiffer och kalksten i lager, den oljerika skiffern fungerade som bränsle i ugnen, med hjälp av en kraftig vedbrasa så tändes ugnen. Handelsblockaden under första världskriget innebar stopp för import av konstgödsel. Istället användes bränd kalk och kalkindustrins avsättning ökade. Det såldes kalk som aldrig förr och kalkindustrins förtjänster sköt i höjden, speciellt för de kalkbruk som använde alunskiffer istället för importerad kol som bränsle. År 1918 bildades Västergötlands Förenade Kalkindustrier som snart köpte upp de största bruken i landskapet, däribland Övertorp och Ödegården. Bolaget hade stora planer för framtiden och i början gick det bra. Men på 1920-talet blev det kris inom kalkindustrin. Importen av konstgödsel hade kommit igång igen efter kriget och intresset för kalk sjönk. Lönsamheten inom kalkindustrin minskade därför drastiskt och 1927 upphörde tillverkningen vid Ödegårdens kalkbruk. Övertorps kalkbruk höll ut längre och förde en allt mer tynande verksamhet fram till 1954 då det också lades ned.[3]

JärnvägRedigera

Hjo–Stenstorps Järnväg (HSJ) utökades med en bibana till Ekedalen 1874 för att i första hand underlätta kalktransporterna från kalkbruken runt Ekedalen. 1877 anlades ett eget stickspår upp till kalkbruket från Övertorps hållplats från början sköttes trafiken med hjälp av lok från HSJ. Men 1909 köptes det första egna loket in från Lidköping–Kållands järnväg. Inne i kalkbrottet så löpte spåret framför kalkugnarna där den brända kalken lastades på lastvagnar med lock för att skydda lasten mot väta.

1908 Lidköping–Kållands järnväg.
1909 till Övertorp.
1913 till Bredegårdens kalkbruk
1944 till Övertorp
1955 Skrot
  • Nydqvist & Holm AB Trollhättan tillverkat 1889. Nr 295. Hultsfred-Västerviks Järnväg med beteckningen 15 Snabb
1908 till Skara–Timmersdala Järnväg.
1913 till Ödegårdens kalkbruk.
Före 1918 till Övertorp.
1924 till Ödegårdens kalkbruk.
1929 Skrot.
  • Kristinehams Mekaniska Werkstad tillverkat 1873. Nr 6. för Hjo-Stenstorp Järnväg med beteckningen 2 Alexis Sparre.
1916 uthyrt till Ödegårdens kalkbruk sedan köpt.
1919 till Övertorp.
1941 Skrot
1911 till Ödegårdens kalkbruk.
1924 till Stenåsens kalkbruk.
1928 till Övertorp.
Ca 1955 Skrot.

KällorRedigera

  1. ^ Hömb: en socken i Västergötland. Tidaholm: Studieförbundet Vuxenskolan. 2007. Libris 10525761 
  2. ^ ”HSJ Kavlås bruket”. http://www.hsj.se/hsj/kavlas_bruket.asp. Läst 19 juni 2012. 
  3. ^ ”HSJ Ekedalens kalkindustrier”. http://www.hsj.se/hsj/ekedalens_kalkindustrier.asp. Läst 19 juni 2012.