Öppna huvudmenyn

Einar af Wirsén

svensk militär och diplomat

Carl Einar Thure af Wirsén, född 20 april 1875 i Uppsala, död 5 januari 1946 i Stockholm, var en svensk militär och diplomat. Han var ett av de svenska vittnena till det armeniska folkmordet.

Einar af Wirsén
Carl Einar Ture af Wirsén.jpg
Född20 april 1875
UppsalaSverige
Död5 januari 1946 (70 år)
BegravdUppsala gamla kyrkogård
NationalitetSvensk
SysselsättningSkribent, diplomat[1]
FöräldrarCarl David af Wirsén
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Einar af Wirsén var son till poeten och litteraturkritikern Carl David af Wirsén och hans hustru Cecilia Emerentia Leontina Adlöf. Han tog mogenhetsexamen i Stockholm, och genomgick därefter officersutbildning, varpå han 1895 blev underlöjtnant vid Svea livgarde och kapten 1899. 1900–1902 gick han Krigshögskolan, varefter han under ett år var attaché vid legationen i Rom. Han hade sedan, under århundradets första decennium, tjänst vid både Generalstaben och Krigshögskolan.

af Wirsén var en av dem som lade fram förslaget till 1914 års härordning, dels genom en bok han utgav under pseudonym, Den svenska folkhären, dels som sakkunnig i försvarsberedningen av 1911. Försvarspolitiskt ställde han sig bakom Hjalmar Hammarskjöld. Hans intresse sträckte sig långt bortom Sveriges gränser, och han blev en av Sveriges främste experter på den politiska situationen på Balkan och Turkiet, bland annat genom arbetet Balkanfolken och stormakterna (1909).

Under första världskriget tjänstgjorde han som svensk militärattaché i Konstantinopel och Sofia (1915–20) och besökte krigen i Dardanellerna 1915–16 och i Makedonien 1918. Av den anledningen, och genom sin kunskap om Balkan, ingick han i den kommission som skulle lösa gränstvisten mellan Turkiet och Bulgarien 1915. Han befordrades till major i armén 1917 och började vid Göta livgarde 1920. Han var en av de vittnen som beskrev det armeniska folkmordet – hur turkarna av praktiska skäl "utrotat" armenierna.

Redan året efter utnämndes han till chargé d'affaires i Reval och Riga samt envoyé i Bukarest, Aten och Belgrad. 1924–25 var han ordförande i Nationernas förbunds Mosulkommission samtidigt med uppdrag som envoyé i Berlin. Han var i Berlin till 1937, då han fick samma befattning i Rom. Han gick i pension 1940.

1915 invaldes af Wirsén i Krigsvetenskapliga akademien.

Einar af Wirsén var gift två gånger: med Hanne Marie Käthie Ingeldi (1910 till hennes död 1920), och med Ebba Elsa Cecilia Hildebrand.

Vittne till massakrer på armeniernaRedigera

I memoarerna Minnen från fred och krig (Bonniers, 1942), skriver af Wirsén om armeniska folkmordet under rubriken "Mordet på en nation". Han beskriver "armeniernas undergång" som inträffade de första året av hans vistelse i Osmanska Turkiet som "en av de fruktansvärdaste händelser som ägt rum i världshistorien. Wiesén tar även upp masskrerna på armenier under 1800-talet. Han redogör i denna för hur turkarna av praktiska skäl "utrotat" armenierna. I boken återger han även ett samtal med den tyska militärfullmäktige i Konstantinopel, general Otto von Lossow, som mellan fyra ögon sagt till Wirsén: "Armeniermassakrerna äro världshistoriens största bestialitet."

UtmärkelserRedigera

Svenska utmärkelserRedigera

Utländska utmärkelserRedigera

BibliografiRedigera

  • Sjötransporter, landstigningar och kustförsvar (1908)
  • Balkanfolken och stormakterna (1909)
  • under pseudonymen Keith: Den svenska folkhären (1911)
  • Första världskrigsåret (1915)
  • Minnen från fred och krig, memoarer (1942)
  • Ryska problem (1942)
  • Finlands framtid (1943)
  • Från Balkan till Berlin, memoarer (1943)

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Libris, Libris-URI: 31fjmjfm3wql0hs, läst: 1 februari 2019
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Af Wirsén nr 2221 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Af_Wirs%C3%A9n_nr_2221#TAB_5. Läst 17 april 2019.