Egmont Tornberg

Egmont Lars Tornberg, född 16 september 1891 i Rytterne, död 13 augusti 1951 i Luleå, var en svensk militär (överste).

Biografi redigera

Tornberg blev underlöjtnant i flottan 1914. Han utbildade sig till flygare och tog flygcertifikat 1919. År 1926 satte han nytt världsrekord i höjdflygning med sjöflygplan. Samma år utnämndes han till kapten och överfördes till Flygvapnet. I juni 1928 deltog han som chef för den svenska hjälpexpeditionen till Spetsbergen efter sökandet av polarforskaren Umberto Nobile. Han var chef för Första flygkåren (F 1) åren 1934–1937, Jämtlands flygflottilj (F 4) åren 1937–1943 och chef för Norrbottens flygbaskår (F 21) åren 1946–1951. Chefen för F 21 var samtidigt chef för Övre Norrlands flygbasområde (Flybo ÖN). Tornberg blev riddare av Nordstjärneorden 1928 och av Svärdsorden 1935 samt kommendör av andra klassen av sistnämnda orden 1946 och kommendör av första klassen 1948. Han är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Företrädare: Harald Enell	Chef för Västmanlands flygflottilj 1934–1937	Efterträdare: Gustaf Ström
Företrädare: Georg Gärdin	Chef för Jämtlands flygflottilj 1937–1943	Efterträdare: Björn Bjuggren
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren	Chef för Västra flygbasområdet 1943–1946	Efterträdare: Gunnar Lindberg
Företrädare: Gösta von Porat	Chef för Norrbottens flygbaskår 1946–1951	Efterträdare: Hugo Svenow
Företrädare: Gösta von Porat	Chef för Övre Norrlands flygbasområde 1946–1951	Efterträdare: Hugo Svenow